Blogg för En fotografisk matblogg

Vem minns inte isglassarna man gjorde själv av saft som hälldes ner i isglassformar och blev till en sliskig, blöt och lite sur isglass? Dom där fantastiska glassarna som man liksom sög ur all saft ur så att det enbart fanns en isklump kvar. Jag har aldrig kunnat bita i isglass och jag har heller aldrig haft något tålamod att vänta så isklumpar hade jag gott om men trots det så blev jag en sockerspeedad skitunge.

Det här är nästan samma sak enda skillnaden är att det blir ingenting kvar. Allt åker ner. Utan några som helst problem.

Viktigt att tänka på när man gör egen isglass är att använda sig av riktig saft med riktigt socker eftersom lightvarianterna gör glassen nåt så fruktansvärt sur att man (läs: jag) liksom tröttnar efter inte alls många sekunder. Glass ska vara sött men ändå svalkande. En sak till, saften ska vara stark! Inga mesfasoner gäller när man gör isglass. Okej?

Nu, nu blir det enkelt.

Rabarberisglass

3 späda stjälkar rabarber
2 msk strösocker

3 dl rabarbersaft, koncentrerad
4 dl vatten

Skiva rabarber och lägg detta i en kastrull med strösocker, häll på en liten skvätt av saften. Koka upp och koka rabarberna mjuka. 
Häll saften i formar och fördela "rabarberkoket" i formarna. Ställ in i frysen. Har du formar med färdiga "glasspinnar" är det ju bara att trycka i innan frysen men om du ska ha lösa träpinnar eller liknande får du vackert vänta tills glassen har fryst till sig i en timme eller två. Låt sedan glassen frysa till sig ordentligt under många timmar. Kämpa med tålamodet.

Det här var vad jag startade min dag med. Strömmingslåda.

Jag är inte så värst förtjust i strömming men jag fick ett halvkilo med hemleverans igår så då var det bara vackert att klura ut något att göra med dom små rackarna till filéer. Anledningen till att jag inte är bästa kompis med just den här fisken är dom små små små benen. Nästan alla jag känner säger "Äh, dom märks inte!". Jag håller inte med alls, jag känner varenda ben och då blir det en smula trixigt att äta utan att hela tiden vara på helspänn. Nåväl, jag gav det en chans till och kikade in i kylen. Grädde, ansjovis, lök och dill?

Här är det alltså, strömmingslådan som fått mig att tippa över kanten och vara på plussidan vad det gäller strömming. Vi ska nog kunna bli vänner trots allt.

Servera med potatismos och även lingonsylt om så önskas. Det önskade jag men lyckades inte hitta i kylen. Illa.

500 gram strömmingsfilé
2 småburkar ansjovis
1 gul lök
2-3 dl vispgrädde
2-3 msk hackad dill
nymald svartpeppar
ströbröd
smör

Klipp bort ryggfenan på filéerna. Lägg en ansjovis i varje filé och rulla ihop. Lägg tätt i en smord ugnsform.
Finhacka löken och strö det över tillsammans med hackad dill och svartpeppar. Droppa på lite spad från ansjovisburkarna. Häll grädden över. Strö över lite ströbröd och hyvla på lagom med smör. Ställ in i förvämd ugn (180 grader) och låt det stå i ca 25 minuter, tills det bubblar härligt och ytan har fått en fin färg. Servera med potatismos.

Alltså, sparris! Detta ljuvliga och krispiga. Fungerar som den är eller kokt, grillad eller som här i en soppa. Vit eller grön, båda varianterna är gudaljuvliga. Om jag tycker om sparris? På den här sidan av året är sparris ett måste.

Vill man ha en riktigt snabb lunch så är sparrissoppa perfekt. Nu är det lite fusk i det här receptet eftersom jag använt mig av konserverade. Det är långt ifrån lika bra som att göra det helt från början med färska men vad gör man inte för att mätta magen snabbt? Jag tar till fulknep. Hur någon annan gör får stå för den. Oavsett är det rätt!

2 burkar á 330 gram sparris
2 grönsaksbuljongtärningar
ca 1 liter vatten
ca 2 dl grädde
1 msk vetemjöl
8 gröna sparris
ev. ett gäng oskalade räkor

Lägg burksparris, buljong och vatten i en gryta låt det koka upp. 

Mixa  till en slät soppa och häll tillbaka det i grytan. Vispa samman lite av grädden och vetemjöl. Blanda i och tillsätt resten av grädden. Låt det småputtra i några minuter. Lägg i den gröna, nykokta sparrisen. Vill man ha soppan ännu “slätare” så sila av efter mixen.

Här är den. Ruds morotskaka. I glassform. Med cookie dough.

Tanken var att hitta den där riktiga morotskakasmaken men jag lyckas inte riktigt nå ända fram men det gör inget för det är gott som tusan ändå. En söt glass med lite salt cookie dough.

Jag var skeptisk men jag var uttråkad och kände att jag var tvungen att prova. Morötter är ju gott, liksom, så vad kan gå fel? Jag gjorde smeten i förrgår så den har fått rejält med tid i kylen för att svälla till sig riktigt ordentligt. Perfekt! I morse skickades den ner i maskinen och en knapp timme senare var den född. Morotskakaglass, nästan.

Jag älskar att göra glass, det kanske märks? Jag tycker det är lite utmanande att hitta annorlunda smaker. Just dom där som man kanske inte riktigt räknar med. Jag har i vanlig ordning googlat för att se om det redan finns och det gör det naturligtvis. Morotsglass är inte unikt men skit i det - det är GOTT!

Ta fram den 20-25 minuter innan servering så har du en toppenglass att servera när gästerna kommer på besök. Eller äh, skit i gästerna! Lägg dig på soffan och sleva direkt ur bunken. Det är min melodi och därmed det enda rätta. (att sleva är lite av en lögn, jag dumpar snabbare än snabbast på det här - glass OCH cookie dough är en kombination som jag som tjockisopererad får se upp med. Det tar inte många sekunder innan dumpet sitter som en smäck. Hade jag kunnat hade jag slevat!)

3 äggulor
1 dl strösocker
1 knivsudd vaniljpulver

1 tsk mald kardemumma
0,5 tsk mald ingefära
2,5 dl vispgrädde
2,5 dl standardmjölk

2 gelatinblad
1 msk flytande glykos

2 morötter, kokta
2 msk mjölk

Vispa äggulor och socker till en slät, fluffig smet. Rör ner grädde, mjölk, delad och skrapad/vaniljstång alt. vaniljpulver och kryddor. Häll över till en kastrull och låt smeten sjuda, inte koka! (kokar smeten kommer den att bli grynig), tills den tjocknat något, ca 15 minuter. Ta ur ev vaniljstång och rör i glykos. Lägg i blötlagda gelatinblad om du valt att ha med det, rör försiktigt tills de har lösts upp. Mixa kokta morötter med mjölk och blanda i smeten och ställ sedan in smeten i kylen och låt den bli helt kall. Minst 5 timmar. Helst över natten.
Kör i glassmaskin till krämig glass, ca 40-45 minuter. Lägg i valfri mängd cookiedoughbitar och kör i 5 minuter till. Lägg glassen i i en bunke. Ställ in i frysen.

Cookiedough

60 gram smör, rumstempererat
1 dl socker
1 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker
1 tsk salt
1 ägg
kardemumma och ingefära efter behag.

Vispa smör och socker vitt och pösigt. Blanda i de övriga ingredienserna. Lägg smeten i en burk med lock och ställ in i frysen i minst 1 timma innan den ska användas.

Nej, det smakar inte parfym!

Att ha rosenvatten i glassmeten är strålande. Mer sommar än rosor går nog inte att få. Det skulle vara jordgubbar då i så fall men just jordgubbsglass finns det ju mängder av. Det är absolut inget nytt med rosenglass men det är nytt för mig. Jag har haft det där rosenvattnet i skåpet i flera år nu utan att jag tagit mig i kragen för att testa. Det var just i glass jag hade tänkt att använda det. Det tog tid men nu är den här. Ruds rosor!

Man behöver inte köpa dyra glassformar för att få glass på pinne. Det duger alldeles strålande med vanlig hederlig plastmugg. Häll i och tryck ner en glasspinne och skicka in i frysen för att stelna till sig. För att späda på rosorna så har jag lagt lite kanderade rosenblad i botten innan jag hällde i glassen och avslutat på samma sätt. Det händer liksom lite mer i glassen då, tycker jag!

Under fototillfället hann glassen smälta då jag inte tänkte till och det rasade brädor (bakgrund) rakt ner på huvudet och foto upphörde pga svordomar. Det är med livet som insats att fotografera hos mig.

3 äggulor
1 dl strösocker
1 knivsudd vaniljpulver
2,5 dl vispgrädde
2,5 dl standardmjölk

2 gelatinblad
1 msk flytande glykos

2 kapsyler rosenvatten
ev. kanderade rosenblad

Vispa äggulor och socker till en slät, fluffig smet. Rör ner grädde, mjölk, delad och skrapad/vaniljstång alt. vaniljpulver och rosenvatten. Häll över till en kastrull och låt smeten sjuda, inte koka! (kokar smeten kommer den att stelna), tills den tjocknat något, ca 15 minuter. Ta ur ev vaniljstång och rör i glykos. Lägg i blötlagda gelatinblad om du valt att ha med det, rör försiktigt tills de har lösts upp, ställ sedan in smeten i kylen och låt den bli helt kall. Minst 5 timmar. Helst över natten.
Kör i glassmaskin till krämig glass, ca 40-45 minuter. Lägg glassen i plastmuggar och tryck i en glasspinne. Ställ in i frysen.