Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode

Jag heter Lina Andersson och bor i Malmö. Är designer och grundare av accessoarvarumärket Lite Kalabalik. Jobbar som Art Director på Garbergs Malmö, där jag även är en av grundarna. Bloggar om min vardag, allt runt om mig som är fint, min stil, mitt liv, mina jobb, min träning, min mini. Instagram @linaandersson

Vabilivab.

fika_langblondin_0216

Just vab var inget jag hade i åtanke när det kom till familjebildande. Hade ju annars en ganska socialrealistisk bild av att vara mamma. Har alltså inte trott att det fanns rosa moln inblandade. Kanske därför jag tyckt att det “ju inte var så jobbigt som alla gett sken av”. Eller har jag bara haft en väldigt tacksam mini. Men alltså vab och någon typ av 18 månaders trots (finns det? är dåligt påläst…). Sätter verkligen tålamodet på prövning. Annars då. Mia kom på besök i eftermiddags och vi pratade framtidsplaner och drack kaffe.

outfit_langblondin_0216

Jag jobbade i förmiddags och hade då en presentation. Så möteskjolen var fortfarande på.

strumpor_langblondin_0216

Vardagsrealism alltså. Och håll med om att den blir lite roligare om den glittrar.

9 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer
Kommentera
Namn *
E-mail *
Hemsida / Blogg

  1. johanna says:

    Tror det där med hur man upplever småbarnstiden beror mycket på hur ens barn är som personlighet. En del får barn som är nöjda med mindre, andra kräver mer än man har att ge. Av förklarliga skäl blir det tyngre om du får en av den senare sorten. Sen tror jag också det beror mycket på hur grundläggande sker fungerar. Äter barnet ok med mat, så är det ju rätt lätt. Jag har en vännina vars dagar (alltså i princip exakt hela dagen!!) går ut på att försöka få i barnet någon som helst form av mat.. Då kan jag nästan lova att det är tungt. Eller om sömnen inte alls fungerar. Liksom grundläggande saker :) sen har jag också hört att bebis kan ha en helt annan personlighet än föräldern och att man liksom passar lite sämre ihop, tänk typ den ena morgonmänniska och den andra kvällsperson. Eller en lugn som en filbunke och den andra en livstörstande “full av aktiviteter”-person. Jag förväntanse mig dålig sömn, mycket sjukdom osv. Men fick inget utav det som jag trodde skulle komma (det som alla pratar om), ostället fick jag ett barn med sjukdom. Därför blev det himla tungt. Något som är svårt att börja sig emot.

    • enlangblondin enlangblondin says:

      Klok analys! Som tur är har jag en mini som äter och sover väldigt bra. Men sen har hon en vilja och envishet av stål. Tyvärr känner jag igen det där humöret väldigt väl (i mig själv alltså…). Så det är djupandas och jobba på tålamodet som gäller!