Vi har fixat en massa vin och öl. För på sista april då ska det festas. Då ska det skålas för våren och vi är ju ändå 14 år nu och nästan vuxna, tycker vi. Någon har cigaretter. Jag röker för första gången. Jag vinglar på smala 14- åriga ben för första gången och röker massa mer. Alla tycker att det är roligt att jag röker så mycket. Jag är ju liksom den fina flickan. Hon som har topp-betyg och sjunger i skolkören och nästan alltid har håret i flätor på något vis och liksom är sådär ordentlig. Jag tycker det är roligt att vingla. Jag minns att jag i den stunden liksom blir less på att vara den duktiga tjejen. Och så röker jag lite till och klunkar i mig av vinet i den fina blå flaskan.
Någon gång ringer telefonen. Plötsligt gråter någon. Den hemmagjorda bomben? Vad är det med den hemmagjorda bomben? Nyheten sprider sig som en löpeld. En av killarna har sprängt sönder benet. I vindimman är det först lite svårt att förstå. Men snart är vi alla nästan nyktra och gråter…
På skolan några dagar senare går livet vidare. Jag har flätor i håret och får MVG på matteprovet. En sista april har passerat. Jag har haft min första fylla på vingliga tonårsben. Jag har känt mig lite tuff i rökdimman på en altan. Överallt har det varit fylla. Överallt har det smällts smällare och bomber. Överallt har det sjungits högt och klart vid eldar att vintern rasar ut. Överallt har våren skålats in. Men en 15-årig kille får aldrig sitt ben lagat igen.
Translation: Google-translate it here.
Detta inlägg har 2 kommentarer
Usch, vilken hemsk valborg! Det är så ledsamt när något illa händer med unga människor, speciellt när det hade varit så lätt att undvika!
Tänkte på precis samma sak igår.
Patrik dog tyvärr några år senare i nån hemsk bilolycka, han körde in i en bergvägg eller något liknande.
Jag läser din blogg varje dag & hoppas att du får en fin sommar full med rose & skratt. Utan sorg. Jag tänker föda mitt andra barn & njuta av bubbelvatten jag.
Kram på dig. / Charlotte (hon med de usla betygen men glatt humör ändå)