Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode DIY

Önskelista för Doris och mig själv

Vi ger inte just nå julklappar i min familj, men det är ju alltid roligt att knåpa ihop önskelistor. Minns när jag var liten och bläddrade i leksakskataloger och omsorgsfullt skrev ner. Det var heligt! Här är hur som lite fint som jag önskar till Doris. Och sen till mig själv. Jag fyller ju nämligen år den 29:onde december. Så även om vi inte ger julklappar så kanske jag får nån liten födelsedagspresent. Om jag har tur.

Önskelista till Doris:

  1. Gullig hätta från Betón
  2. Krage från Vintagefabriken (Doris dreglar som en galen, så alla former av kragar och dreglisar går bra).
  3. Prickig kudde hos Mimmi Staaf
  4. Tjocktröja från H&M Baby Exclusive
  5. Moccasiner från Betón
  6. Bäddset mini från Midnatt.
  7. Någon fin liten leksak, t.ex denna björn från Vintagefabriken.
  8. Bitleksak från Betón.

 

Önskelista till Isabelle (brukar ofta referera till mig själv i tredje person, så ni vet. Skoja…):

  1. Sängöverkast från Afroart. Finns hos Mimmi Staaf.
  2. Sax från FGL. (Mina saxar är så slöa! Och den här ser både rejäl och snygg ut!)
  3. Bäddset även till oss från Midnatt. Så fin färg och tror att de är riktigt krispiga!
  4. Matisse-poster från Stilleben.dk
  5. Poster av Emma von Brömssen
  6. Mörkblå Polka dot dress från FGL, strlk M. 
  7. Praktika för blivande föräldrar.
  8. Mässingstång och fästen från Sekelskifte.se.
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer

Revansch på julen

En vecka till första advent. Känns overkligt, men ack så mysigt. Är ju verkligen ingen vinterjunkie, men runt julen blir det ju ändå en rejäl uppsving. Den här veckan blir det till att rota fram stjärnorna ur vår källare!

Förra julen var en av mina sämre jular. Jag var sjukskriven för stress och depression och dessutom var folk i min familj sjuka och deprimerade. Minns att det var en sådan oerhört låg stämning som jag aldrig varit med om i min familj på julafton när vi åt vår traditionsenliga julfrukost hemma hos mina föräldrar.

Bilderna ovan knäppte jag kring första advent i vår dåvarande lägenhet i Östersund. Runt den tiden fick vi en uppsving i mående eftersom jag i samma veva plussade på stickan. Vi hade kämpat i 1,5 år med att bli gravida och äntligen var det där, plusset. Men jag vågade inte hoppas än att allt skulle gå bra. Var orolig alla de första veckorna och kring jul var jag dessutom extremt trött och illamående och tusen gravidhormoner vilket gjorde julen ännu mindre härlig.

Men tänk va, det lilla embryot i min mage fick vara kvar och ut kom Doris och nu är hon här hos oss och snart är det dags för hennes första jul. Och jag är så orimligt peppad! På att få revansch. Jag älskar ju julen! Vi ska upp till Norrland och fylla dagarna med vintriga promenader, varm choklad, familjehäng och stugmys.

Följ mig på Bloglovin här.

Följ mig på Instagram här.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 4 Kommentarer

Tankar en lördag i november

Igår var det Black Friday. Mina flöden fylldes av folk som förfasas över denna dag i överkonsumtionens tecken. Och min första tanke är att hålla med. Min andra tanke är att hela mitt flöde är medelklass som oavsett Black Friday har råd att köpa julklappar till sina barn och snygga kläder till sig själv. Som t.o.m kan köpa dyra, närproducerade ekologiska kläder och leksaker som fattiga personer aldrig kan drömma om. Så ja, för oss som faktiskt har det förbaskat bra i detta samhälle suger Black Friday. Folk handlar ju en hel massa de inte behöver och det är sämst. Men för t.ex den ensamstående trebarnsmamman som vrider på varenda krona, för henne kanske Black Friday räddar julen, och då är den ju bra på det sättet. Så jag känner att jag har en delad inställning till denna dag. Tyckte den här krönikan var bra på ämnet: Förfasas du över rean – då är den inte för dig.

Har ju inte skrivit nåt om #metoo – rörelsen här på bloggen, inte berättat något av allt det jag varit med om etc, men därmed inte sagt att jag inte suttit hemma i min mammaledighets-bubbla och blivit så berörd ända in i benmärgen av det som faktiskt händer i vårt samhälle. Av alla historier, av all kämparglöd, av allt systraskap. Fy farao vad jäkla häftigt det är, det som händer! Jag tittar på min lilla Doris och tänker att hon liksom inte har nån aning om att det just under hennes första levnadsmånader sker en historisk revolution.  Hoppas verkligen att det för med sig en förändring i längden. Är det något jag önskar är det att jämställdhet ska vara en självklarhet för Doris generation. Och det känns ju faktiskt inte som en omöjlighet just nu!

Så, det var de små förmiddags-tankarna. Nu ska jag ta tag i den här dagen. Mina päron kommer hit så vi ska ha familjehäng och göra friterad avocado-tacos. Ja, ni hör ju vad härligt! Hoppas ni alla får en trevlig helg!

Igår fyllde Doris fyra månader, tiden går för fort!

SparaSparaSparaSpara

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 3 Kommentarer

Lite nytt och fint till Doris

Alltså Gud, Doris blir 4 månader i morgon och helt plötsligt har hon växt ur nästan alla sina kläder. Vi fick ärva väldigt mycket bebisgrejer, vilket ju är toppen eftersom de växer så väldigt fort, och nu är alltså det mesta nästan för litet, hon har liksom strl 68 nu. Jag unnande mig att beställa lite fint från H&Ms Baby Exclusive. Tycker de har så mycket fint! Helt plötsligt är hennes små babykläder inte så pytte längre. Är redan nostalgisk, haha. Gissa vilken tröja som är hennes favorit? Japp, den prickiga. Iaf att titta på. Hon är ju som bekant tokig i prickar.

Hoppas ni alla får en fin torsdagkväll, snart är det helg igen! Hej vad det går!

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar

Bageri Petrus, Betón studios och strosande på Södermalm

Sodermalm_Isabellepedersen

Det är ju en sådan obeskrivlig lyx att vara föräldraledig. Visst, systemet felar på flera håll och försäkringskassan suger att ha och göra med, men att vi i Sverige ändå har möjlighet att vara det är ju verkligen fantastiskt. Med risk för att låta megapretto så  njuter jag varje dag  just nu och är så tacksam.

En sak som är väldigt härlig med att vara ledig vardagar är ju att hänga på stan när det är mycket mindre folk. Jag är inget fan av Stockholms innerstad en lördag vid lunch t.ex., men att strosa runt en vardag är  himmelrike i jämförelse. Särskilt när man har bebis i vagnen som ibland blir gnällig. Då är det skönt att slippa trängsel på tunnelbana och överfulla caféer.

Betónstudios_isabellepedersen

Häromdagen strosade vi på Söder, jag och Doris. Hon sov gott i vagnen och jag hade bestämt mig för att besöka ljuvliga Betón studios.  Har spanat på dem på Instagram länge och tycker de har SÅ mycket fint.

 

Betónstudios_isabellepedersen

Till min stora besvikelse var det stängt! Hade kollat upp det innan och allt, men var tydligen tillfälligt stänt för det satt en extra lapp på dörren. Typiskt. Jaja, får gå dit en annan dag och se om jag hittar nån liten godbit till Doris.

Strosade vidare. Det var soligt November-ljus. Antar att ingen har missat Elsa Billgrens guide till östra sidan av Södermalm häromveckan?  Så fin, och så ljuvliga bilder. Spana in om ni ej gjort!

Fönstershoppade lite på vägen.

Blir alltid nostalgisk när jag går förbi String. Här hängde jag så mycket när jag precis flyttat till Stockholm 2005. Det är alltså 12 år sedan. 12 ÅR!!!!

Christoffersblommor_isabellepedersen

Tänkte att jag skulle köpa lite härliga fredagsblommor men utanför Christoffers blommor började Doris skrika och då gäller det att fortsätta gå och har man tur somnar hon om då. Det gjorde hon. Puh!

 

Petrusbageri_isabellepedersen

Promenerade till andra sidan av Söder och mötte upp fina Anna för lite fika-tajm.

Petrusbageri_isabellepedersen

Vi gick till Petrus på Swedenborgsgatan. Älskar det stället. Verkligen inte optimalt som fik för mammalediga pga svårt att ta in vagn och så, men en vardag är ju allt lite lättare. Vi hade tur som fick en plats och kunde ha vagnen precis utanför.

Petrusbageri_isabellepedersen

Doris är väääldigt intresserad av mat. Ja, ni ser ju.

Petrusbageri_Isabellepedersen

Allt är så gott på Petrus!

Petrusbageri_isabellepedersen

Favoriter! <3

 

Följ mig på Bloglovin här.

Följ mig på Instagram här.

 

SparaSpara

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer

Om att flytta från Stockholm till Norrland och sen ångra sig

Har fått ganska många frågor om det här med flytten till Norrland. För er som inte vet så flyttade jag och min man till Östersund för snart 2 år sedan, men inget blev som vi tänkte och efter 1,5 år valde vi att flytta tillbaka till Stockholm, dessutom som höggravid. Vanligast är väl att man flyttar hem när det vankas unge, pga lugnare och man kanske har familj nära som kan va barnvakt etc. Men vi gjorde alltså tvärtom. Varför, kanske man då undrar?

lägenhet_Ostersund_isabellepedersen

Pryder detta inlägg med bilder från vår lägenhet i Östersund, för den var så fin!

För det första så har jag aldrig drömt om att flytta hem till Norrland, det har känts väldigt långt bort för mig tidigare i livet. Jag älskar Stockholm av hela mitt hjärta och har alltid känt mig väldigt hemma här. Hösten 2015 hade jag dock en liten Stockholms-dipp. Jag var lite stressad, less på kollektivtrafik, less på att det var så dyrt med boende etc. I samma veva kom det ut en annons om att ett Bed & Breakfast var till salu i Östersund, vår hemstad. Och här började det alltså spinna i mitt huvud. Jag målade upp en drömtillvaro på två röda om hur vi bodde i en lugnare stad, drev vår egen lilla verksamhet, hade nära till fjällen och lugnet. När jag går igång på nåt så är det ofta svårt att stoppa, och vips satt vi där och hade skrivit kontrakt, sålt vår lägenhet i Stureby och köpt en ny i Östersund. Det kändes orimligt spännande.

lagenhet_ostersund_isabellepedersen

Men som ni kanske minns så sket sig hela kalaset (läs om det här), och helt plötsligt stod vi i Östersund utan jobb och visste varken ut eller in. Men vi bestämde oss för att ge det en chans och gick in för att renovera vår drömlägenhet för att trivas. Och så körde vi igång. Sökte jobb, drog igång renovering (och ja, ni ser ju hur fint det blev på bilderna. ;)).

Basse fick heltidsjobb (han jobbar inom försäljning), men för mig som har ett lite mer kreativt yrke var det inte så lätt. Jag fick ett vik som webbkommunikatör på tre månader men sen fanns det inga jobb ute att söka. Jag konsultlade lite mot Stockholms-företag, fick lite jobb på radion i Östersund, men blev ganska stressad över jobbsituationen. Utbudet på jobb, särskilt om man jobbar med content och sociala medier som jag gör, är extremt mycket smalare i Jämtland än i storstan.

lagenhet_ostersund_isabellepedersen

Så började det gnaga i mig. Det hade nog gnagt hela tiden men det växte sig starkare och starkare.  Jag är en ganska social person med ett stort socialt umgänge som jag är ganska beroende av, och jag märkte att jag saknade det så vansinnig mycket.  Kände mig helt enkelt vansinnigt ensam. Visst, jag har några få fina vänner i Östersund, men i Stockholm har jag liksom mitt crew. Mina bästisar. Och de är så viktiga för mig för att jag ska fungera. Dessutom hade jag inget jobb där jag fick ett sammanhang.

lagenhet_ostersund_isabellepedersen

Den absolut största komponenten som gjorde att vi flyttade tillbaka var det sociala umgänget. Jag höll på att bli tokig. En annan var jobb. En tredje var utbudet. Gillar helt enkelt storstad. Att det alltid finns en ny bar/restaurang/café att testa, att det finns så stort utbud av bio, teater, shopping etc. Att känna sig ensam i en stad där det inte finns så mycket att göra suger (obs! Om man t.ex gillar friluftsliv och sport, dvs har andra intressen än jag, finns det ju såklart jättemycket att göra. ;)) .

Jag gick helt enkelt på gatorna och kände precis som när jag var 17 och bara längtade därifrån, och det kändes som om jag inte kommit någonstans i livet. Ganska länge vågade jag dock inte säga nåt, vet faktiskt inte ens om jag vågade tänka att jag faktiskt ville flytta tillbaka. Kändes som ett sådant misslyckande. Men en dag tänkte jag tanken och märkte att jag blev helt lycklig. Och varför gå runt och vara olycklig när något annat gör dig lycklig? Nej, det går inte! Vi fick helt enkelt börja prata om det. Till slut tog vi beslutet att flytta tillbaka och det kändes bara så rätt i hela kroppen. Inte en sekund har vi ångrat beslutet.

lagenhet_ostersund_isabellepedersen

Så. Om du nu sitter i storstan och är sugen på att flytta till en mindre stad/landsbygd så är det ju alltid bra att tänka igenom vissa saker. Det första är ju det här med sociala sammanhang. Hur viktigt det är för en. För mig betyder det väldigt mycket, och det är inte helt lätt att komma in i nya sammanhang när man 30+ flyttar till en ny stad. Självklart går det, men man kanske inte alltid är så sugen heller utan saknar sina kompisar som bor hundra mil bort. Tror också att det är toppen att ha fått ett jobb innan så man har ett sammanhang att komma in i på en gång. Samt fundera på det här med lugnare tempo och intressen, det är ju också bra. Jag älskar ju att åka till fjällen då och då, och till Östersund, och nu när vi inte bor där är det helt underbart igen! Att få lugnet, familjehäng etc. Men att ha en vardag där gjorde mig uttråkad. Jag är helt enkelt en storstadsperson. Där är man ju olika, och det är ju bra att tänka igenom.

Till sist är det ju faktiskt så, att en faktiskt inte vet förrän en provat ibland. Och det är ju inte hela världen om det blir lite fel, även om det är lite jobbigt i stunden. Stockholm finns ju faktiskt kvar om en ångrar sig. Vi är ju ett strålande bevis på det! Och trots att det Östersund inte var rätt för oss, så är jag ändå glad att vi provade, fastän inget blev som vi tänkt oss. Annars hade jag kanske alltid gått och undrat hur det skulle kunnat bli. Dessutom är jag helt och fullständigt nykär i Stockholm igen.

SparaSpara

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 10 Kommentarer

This November kicks last years Novembers ass

November har sitt lugna tempo här i Sundbyberg. Och trots att jag obviously älskar att va med min unge är det ju ruskigt skönt när hon sover på dagarna och man får lite egentid. När man kan dricka finkaffe och slösurfa. Extra nice när ens man bakat bullar (obs, detta händer ej speciellt ofta. ok, det har hänt en gång, men nu måste det hända fler gånger pga sååå göö ju!)

 

barnrum_Isabelle Pedersen

Jag samlar på ljusglimtar. Vi bor på nedre botten så solen når inte in här länge på dagarna i november. Då gäller det att passa på med kameran i högsta hugg. Ser ni den prickiga blusen och dregglisen? Det fick jag med mig hem från Vintagefabriken häromveckan. Hänger fint där på väggen (obs att jag rensade bort typ 17 grejer från hängaren innan jag tog den här bilden. Sällan såhär avskalat i ett hem med barn kan jag tro)

 

prickig blus Doris

Ännu finare är det såklart på Doris.

prickig blus Doris

Ja ni ser ju. Herregud, har jag gjort henne liksom? Helt osannolikt.

barnvagnspromenad

Så nedrans tacksam för hur soligt det varit denna november månad. Väldigt barnvagnspromenads-vänligt. Minns att det förra året var världens gråaste november och att det var isigt på gatorna i Östersund så det knappt gick att gå och att Trump precis vunnit valet och jag blev sjukskriven för depression. Trump härjar ju än men depressionen är borta sedan länge och solen skiner och den här november kicks last years Novembers ass. Så är det bara.

Följ mig på Bloglovin här.

Följ mig på Instagram här.

SparaSpara

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer

Hej Lovely life!

Åh, vad härligt att få komma hit till Lovely Life! Väldig ära att få vara i ett sådant ypperligt sällskap!

Jag hoppas att ni som följt mig tidigare hittat hit, men tänker också att det kanske är någon ny stjärna här som undrar vem tusan jag är?  Ny bloggplats kräver presentation!  Den kommer här:

Jag heter  Isabelle Pedersen. Född i Helsingborg för 34 år sedan. Flyttade till Östersund som 11-åring, har efter det bott på en hel massa platser men mestadels i Stockholm i vuxen ålder. För 2 år sedan flyttade jag tillbaka till Östersund, men ångrade mig, och är sedan i maj tillbaka i Stockholm. Det kändes helt enkelt inte rätt att bo i Norrland, och livet är för kort för att göra saker som inte känns rätt.

 

För tre år sedan var jag på en hemmafest i Östersund och träffade mannen i mitt liv. Han heter Sebastian och är 3 år yngre än jag men oftast mycket klokare. Vi är varandras motsatser ( jag är ganska så yvig, pratig, sprallig medan han är mycket lugnare och får mig att komma ihåg att andas) men samtidigt har jag aldrig känt mig så lik någon i hela mitt liv. En kan ju egentligen aldrig veta något men jag vet att jag kommer tillbringa hela livet med honom.  Här kan ni läsa om vår första kväll som var den mest magiska i mitt liv.

Efter 6 månader tillsammans så friade Sebastian till mig i ett stökigt rum i en fjällstuga under en nyårsnatt. Några månader senare, nämligen den 5 september 2015 gifte vi oss. Undrar ni hur tusan man kan gifta sig när man varit ihop så kort? Här kan ni läsa mitt svar på det. Är ni bröllopjunkies så kan ni se allt kring vårt bröllop här.

 

Det här är Doris! Hon kom till världen den 24 juli i år och är världens gladaste lilla unge. Just nu är jag mammaledig med henne så just för tillfället skriver jag en del om förvirringen, overkligheten och den totala lyckan över att hon har kommit till oss och att plötsligt vara mamma. Herregud alltså. Vad jäkla kär jag är i na! Doris älskar prickar och mönster, ja ni ser ju på bilden! Det gör jag med. Speciellt på kläder. Det lär dyka upp en och annan mönstrad outfit på denna blogg. Både på mig och Doris.

 

I större delen av mitt liv har jag jobbat som artist. Började trubadura redan som 12-åring och efter musikgymnasiet gick jag en musikalutbildning eftersom jag inte kunde välja mellan sång och teater. Sen frilansade jag som musikalartist i 8 år och gjorde allt från barnteater – till revy – till show – till musikaler.  Det var en fantastisk tid, men också väldigt psykiskt krävande att ständigt gå på audition och bli nobbad mer än hälften av gångerna. Jag var ganska upp och ner i mitt mående under dessa år, ständigt stressad över att inte räcka till.

 

En dag kände jag att jag inte ville gå på auditions längre – eller att jag i alla fall skulle ta en paus och försöka skaffa mig ett yrke till. Så det gjorde jag. Har alltid tyckt om att skriva och fota och då tänkte jag att webbkommunikatör kunde vara en bra grej. Gick 2 år på Medieinstitutets utbildning webbkommunikatör/ sociala medier. Så nu är jag webbkommunikatör. Men sjunger gör jag fortfarande emellanåt. På bröllop och dylikt. Ibland fotar jag också. Vill man ha någon som både sjunger och fotar på ett bröllop t.ex, då kan man fråga mig. Jag gör båda i kombination.

Just nu är jag ju förresten mamma-ledig, så livet är ju lite annorlunda för tillfället. Många promenader och häng på café, mindre jobb i huvet.

 

Jag, Sebastian och Doris bor i en 2,5 på 67 kvadrat i ett fint hus i Sundbyberg. Hit flyttade vi alltså i maj i år. Ibland kommer ni få se lite bilder härifrån. Vår förra lägenhet, som låg i Östersund,  tokrenoverade vi, så när vi kom till Sumpan var vi lite renoveringströtta, så vi låter det ta sin lilla tid här. Plus att vi ju är nyblivna föräldrar och ganska mycket fokus läggs på det. Men vi har lite projekt framöver som ni ska få hänga med på! Och ibland får ni hänga med hem till andra personer också!

 

Bloggat har jag gjort sedan 2008. Det här är min egen kreativa lilla värld som jag vill dela med er. Här kan ni läsa om massa saker som jag tycker är fint, som inredning, outfits, resor och vardagslunk. Fick jag välja skulle livet alltid vara som en fransk film, och den här platsen är givetvis lite mer filmisk än den ibland mer grå verkligheten. Jag är alltid ärlig, men det är alltid roligast att fota och dokumentera saker som sätter guldkant på vardagen, och alltid roligast att titta tillbaka på.

Jag är en väldigt nostalgisk person – en sådan som hade åldersnoja redan då jag skulle fylla 13 eftersom jag inte skulle få vara barn mer (åldersnojan idag ska vi inte tala om).  Är också ganska social och utåtriktad men kan trots det känna mig blygast i världen ibland – har inga problem med att t.ex hålla föredrag/stå på scen men kan känna mig obekväm i mingelsituationer (men babblar oftast på ändå pga nervös).

 

Det var allt för nu. Undrar ni något är det bara att fråga på! Tycker alltid om frågor. Eller kommentarer i allmänhet. Blir så lätt ensamt att blogga i längden annars. Välkomna hit! Hoppas att vi ska trivas tillsammans! Puss o kram!

Follow my blog with Bloglovin

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 7 Kommentarer

Fredag på Vintagefabriken i Midsommarkransen

vintagefabriken_0004

Förra fredagen var jag och Doris ute på äventyr. Vi skulle åka hela vägen till söder om stan, nämligen Midsommarkransen. Det var en strålande fin höstdag. Blir alltid alldeles varm i hjärtat i Kransen. Bodde där för en herrans massa år sedan och trivdes sååå bra. OBS Trivs i Sumpan mä!

vintagefabriken_0018

Kom fram hit! Till världens finaste lilla butik – Vintagefabriken. 🙂

vintagefabriken_0021

Alltså ni ser ju! Vill ha precis allt i den här butiken. Så nedrans drömmigt!

vintagefabriken_0027

Lollo stod och fixade och donade.

vintagefabriken_0030

Doris hängde hos Linda så jag fick klämma och känna på grejer. Även Dodo var minst sagt imponerad av butikens innehåll. Väldigt storögd tittade hon sig omkring på alla färger och mönster.

vintagefabriken_0038

Kattkudden till höger blev en av Doris favoriter.

vintagefabriken_0029 vintagefabriken_0046

vintagefabriken_0041

Orkar ej finheten!

vintagefabriken_0013

Hängde även lite vägg i vägg – där de har sitt kontor och hittar på massa kreativa upptåg.

vintagefabriken_0016

Inte så tråkig arbetsplats, eller?

vintagefabriken_0010

Tapetdrömmar åt alla håll och kanter.

vintagefabriken_0002_1Sen vinkade vi hejdå till Midsommarkransen och for vidare iväg i fredagen.

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer

Frågor och svar – om fotografering, vegetarianism och spöken

Kom på att jag hade några frågor som ni inte fått svar på. Förlåt, skyller på amningshjärnan. 😉 Här kommer de. Ska även svara på det här om att flytta till Norrland och sedan ångra sig, men det får ett eget inlägg. 🙂

Vad fotar du med för kamera och objektiv? 🙂

Jag har en Canon 5d mark III, och allra mest fotar jag med en fast 35 mm. Har även ett 50 mm objektiv och ett 24-70, men 35:an är min favorit. Älskar min kamera men den är ju ganska otymplig att släpa med även om jag är van. Drömmer om en lite mindre som man kan stoppa lätt i väskan.

Brighton_0392

Hur redigerar du dina bilder?

Jag fotar alla bilder i raw-format och redigerar dem i Adobe Camera raw som är en del av Photoshop kan man kanske säga. Öppnar bara upp bilder i Photoshop om jag ska redigera mer ordentligt eller göra kollage eller gifar t.ex.

Har för mig att du är vegetarian (kan ha fel) berätta gärna mer om det isf !

Jag är pescetarian, dvs äter fisk, men ej kött. Blev det i gymnasiet så har ju varit det så länge jag kan minnas typ. Tycker aldrig att det varit några problem då jag helt enkelt inte tycker om kött så mycket. Händer någon gång ibland att jag smakar lite vilt när jag är i Jämtland. Händer även att jag äter kyckling om jag blir bjuden på det, men det är ytterst sällan. Att vara pescetarian för mig är en livsstil, ett val jag gjort för att det känns bra för mig och för vår miljö. Det är inte att jag förbjuder mig att smaka något annat, däremot är det sällan jag vill det. Tänker att alla får göra som de vill, att alla hittar sina sätt att bidra till en bättre miljö, men tycker definitivt att alla kan se över sin kött-konsumtion. Om alla skulle äta vegetariskt bara en dag i veckan skulle det göra stor skillnad ju. 🙂

haymarket_0009

 

Tycker du har så fin inredningsstil så ser gärna mer om inredning och hur du tänker kring den!

Tack så mycket! Gud, tycker den känns så spretig just nu. Känns som vi har en stil i köket, en i vardagsrummet och en i sovrummet typ, haha! Har liksom inte riktigt hunnit med sen vi flyttade in, och sedan Doris kom. Konstigt nog trivs jag ändå bättre här än någonsin. Ska försöka dela med mig lite mer om inredning framöver ändå kanske. Svårt att förklara hur jag tänker dock, kör oftast bara på känsla faktiskt. Men ska försöka bli bättre på att förklara när jag kan. 🙂

tavelvägg_sumpan_0062

 

Jag har lite random fråga, hehe. Mina föräldrar kollade en gång på lägenhet i huset ni bodde i i Östersund. Vet dock inte om det var samma lägenhet. De gillade lägenheten/huset i sig, men fick känslan av att det spökade där. Märkte ni någonsin av något sånt?

Haha, vad roligt att du säger det! Det var väldigt många som hade en relation till huset vi bodde i. Nästan varenda människa vi träffade i Östersund hade bott där/haft en kompis som bott där, och det var faktiskt ett par stycken som frågade om vi märkt av spökena. Jag märkte aldrig av något spökande, men kunde ibland känna mig lite mörkrädd när jag var ensam hemma, så kanske var det något där ändå. 😉

prästgatan

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer
Sida 1 av 212