Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode DIY

Tankar en nationaldag – om djur, barn, sommaren och det där hatet som ger mig en stor klump i magen

Pionerna är så vackra nu. Önskar snittblommor kunde leva för alltid. Och den stora busken utanför med de rosa små blommorna likaså. Vill inte tänka på att det en dag blir vinter och mörkt och kallt igen. Blir deprimerad av tanken. Ska inte tänka på det. Sommaren är lång och ligger framför oss. Och mina husdjur här ovan kommer i alla fall leva vääääldigt länge.

 

Den fina leoparden som jag gav mig själv i present, och den lilla Lisa Larsson-hunden som jag fått av min farmor. Jag fick den en av de sista gångerna jag träffade henne, och hon sa att hon tyckte den var lik henne, och sa att jag skulle ta hand om den väl och tänka på henne när jag såg den. Och det gör jag verkligen. Fina farmor. Jag kan fortfarande höra din skånska gälla röst när jag blundar. <3

 

Annars då? Jo, Doris växer så det knakar. Snart bara en månad tills hon fyller ett. Fattar inget av hur fort det går. Hon mår bra, var på 10-månaderskontroll och klarade sig fint. Hemma är hennes största intresse att sluka böcker. Bokstavligen. Hoppas det håller i sig. Fast inte det bokstavliga då. Men att ha bokhyllan som favoritplats är ju alltid lovande för framtiden. 🙂

 

Är så lycklig över den här sommaren som redan varit så lång. Tror det är därför jag får vinter-ångest ibland, för det känns redan som att sommaren varit här så länge så den rimligen snart borde vara slut. Men så är det ju inte. Vi har liksom bara fått en bonusmånad. Är ju läskigt om en tänker ur miljöaspekt, men njuter ändå utav bara fan. Finns inget jag älskar så mycket som sommar.

 

Idag är det Sveriges nationaldag och jag känner mig tacksam att bo i Sverige för det mesta, men jag har ändå känt mig ganska nedstämd på sistone kring vårt land. Det närmar sig val, och jag tycker att det är så fruktansvärt ledsamt att Sverige blivit så väldigt rasistiskt. Det har smugit sig på länge, men nu är det liksom överallt och jag blir så jävla rädd för detta. SD ökar vansinnigt i mätningar, och internetklimatet är helt fruktansvärt. Ett exempel är stormen kring Ben & Jerry’s, efter att de tagit ställning för en human flyktingpolitik. Heja dem känner jag! Vill äta massor av deras glass nu!!

B&J har fått otroligt mycket kärlek i sociala medier, men de har fått lika mycket hat. Och jag blir så jäkla rädd när jag läser alla dessa hatkommentarer, för det är så vansinnigt många människor. Det är inte några få längre. Och kommentarerna bara lyser hat, folk har liksom ingen känsla för att det är faktiska människor de talar om. Människor som flytt för sina liv. Som satsat allt de har för att komma till ett land där de kan vara trygga, som  t.o.m var minderåriga när de kom hit, rädda och ensamma, och så möts de av så mycket hat.  För de som hatar pratar om flyktingar som någon livsfarlig grupp med människor som våldtar, mördar och tar alla resurser Sverige har. Fy fan, jag blir så jävla ledsen. Historien bara upprepar sig. Var fan är medmänskligheten? Var är humanismen? Vart fan är vi på väg?

Är helt besatt av serien Handmaid’s tale. Kollar ni på den? Blir så upprörd och ledsen och berörd, och också påmind om att inget kan tas för givet. Att allt vi tar som självklart kan ändras. Förhoppningsvis kan det inte gå så långt som i serien, det kan vi ju inte tro. Vi måste tro på och fortsätta kämpa för ett öppet och medmänskligt samhälle. För kärlek och rättvisa. För allt annat är otänkbart. Det har historien ändå lärt oss. Om vi är vettiga nog att minnas.

SparaSpara

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar

För ensamma pensionärer, integrationen och rätten att vara trygg i natten

Äntligen maj. Tänk va, allt det härliga framför oss.

Jag sitter i soffan i Sundbyberg. Dricker kaffe och tittar ut över en regntung innergård. Sebastian är lite trött efter Valborgs-festligheter och ligger och vilar med Doris, men själv har jag ofta svårt att vila på dagen. Passar på att ta mig lite egentid istället.

Har lite ångest över att vi inte är iväg i något första maj-tåg. Men ibland finns inte energin helt enkelt som småbarnsföräldrar, och idag är en sån dag. Kanske inte okej. Så viktigt att stå upp för det en tror på och komma ihåg att vi lever i en demokrati. Upp till kamp – alltid! Jag är med i själ och hjärta idag!

Sitter i alla fall här i soffan och tänker på viktiga och bra saker och känner att idag är en ypperlig dag för att berätta lite mer om vad mitt jobb handlar om. För det handlar om bra saker.  Jag älskar att jag får vara med och göra skillnad. Älskar att jag jobbar för ett företag som vill göra något mer än att bara kränga kaffe. Jag jobbar för This cup counts som är ett nystartat kaffemärke i Sverige som avsätter 20 kronor per sålt kilo till ideella organisationer. Till människor som jobbar för att göra vårt samhälle bättre. Det är alltså ingen kampanj, utan vi avsätter dessa pengar jämt och för all framtid så länge vi finns. Vi hjälper tre organisationer åt gången (genom att avsätta pengar samt att kommunicera deras verksamhet) och varje halvår byter vi. Här är en kort film som förklarar hur det funkar:

 

Just nu stödjer vi följande ideella organisationer:

Äldrekontakt – Hjälper ensamma äldre att få kompisar och komma ut och träffas genom att anordna fikaträffar.

 

Nattskiftet – Kämpar mot sexuellt våld och allas rätt att vara trygg i natten.

 

Hela Sverige rullar – Bidrar till integration genom skateboardåkning.

 

This cup counts kan du se fler filmer om dessa organisationer och dessutom lägga en röst på den organisation som ligger dig varmast hjärtat. Och vill du engagera dig ännu mer så, t.ex bli fikakompis till ensamma äldre, ja då går du in på organisationens hemsida för att se hur du kan göra. Det är såklart min dröm. Att vi ska påverka så många som möjligt att få upp ögonen för dessa organisationer så att de kan få så mycket stöd och pepp som går för det grymma jobb de lägger ner sin själ i.

Sen drömmer jag om att  vi ska sälja så mycket kaffe som möjligt så att vi kan bidra med en massa och få fortsätta göra detta. Kaffet finns än så länge på Paradiset och Bröd & Salt i Stockholm samt i vår webbshop. Det är 100% certifierat och supergott!

Skulle också bli megasuperglad om ni vill följa @thiscupcounts.se på Instagram eller Facebook (som det är jag som sköter ;))!

Just det, på vår hemsida kan du också tipsa oss om andra organisationer som du tycker gör grymma saker och som du tycker att vi bör stödja.

Puss på er och sorry för denna reklam, men fasen, är så stolt över mitt jobb! Puss på er och hoppas ni har en fin första maj med massa kämparglöd och kärlek i kroppen!

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer

Tankar en lördag i november

Igår var det Black Friday. Mina flöden fylldes av folk som förfasas över denna dag i överkonsumtionens tecken. Och min första tanke är att hålla med. Min andra tanke är att hela mitt flöde är medelklass som oavsett Black Friday har råd att köpa julklappar till sina barn och snygga kläder till sig själv. Som t.o.m kan köpa dyra, närproducerade ekologiska kläder och leksaker som fattiga personer aldrig kan drömma om. Så ja, för oss som faktiskt har det förbaskat bra i detta samhälle suger Black Friday. Folk handlar ju en hel massa de inte behöver och det är sämst. Men för t.ex den ensamstående trebarnsmamman som vrider på varenda krona, för henne kanske Black Friday räddar julen, och då är den ju bra på det sättet. Så jag känner att jag har en delad inställning till denna dag. Tyckte den här krönikan var bra på ämnet: Förfasas du över rean – då är den inte för dig.

Har ju inte skrivit nåt om #metoo – rörelsen här på bloggen, inte berättat något av allt det jag varit med om etc, men därmed inte sagt att jag inte suttit hemma i min mammaledighets-bubbla och blivit så berörd ända in i benmärgen av det som faktiskt händer i vårt samhälle. Av alla historier, av all kämparglöd, av allt systraskap. Fy farao vad jäkla häftigt det är, det som händer! Jag tittar på min lilla Doris och tänker att hon liksom inte har nån aning om att det just under hennes första levnadsmånader sker en historisk revolution.  Hoppas verkligen att det för med sig en förändring i längden. Är det något jag önskar är det att jämställdhet ska vara en självklarhet för Doris generation. Och det känns ju faktiskt inte som en omöjlighet just nu!

Så, det var de små förmiddags-tankarna. Nu ska jag ta tag i den här dagen. Mina päron kommer hit så vi ska ha familjehäng och göra friterad avocado-tacos. Ja, ni hör ju vad härligt! Hoppas ni alla får en trevlig helg!

Igår fyllde Doris fyra månader, tiden går för fort!

SparaSparaSparaSpara

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 3 Kommentarer

När du är frisk har du så många önskningar, när du är sjuk har du bara en…

028b0063 028b0065 028b0067

Under oktober varje år har Cancerfonden Rosa bandet- kampanjen med syfte att finansiera cancerforskning, sprida kunskap om cancerprevention och bröstcancer samt bedriva påverkansarbete.

För några dagar sedan fick jag ett paket på posten med en massa rosa produkter och en önskan om att sprida ordet – att färga oktober rosa. Självklart vill jag det! Det är säkert inte så många som missat det, men det skadar aldrig att påminna när det gäller såhär viktiga saker. Om du köper en produkt av cancerfondens sponsorer i oktober så går en del av beloppet till forskningen. Det kan tyckas lite när man står och håller det där kaffepaketet, men många bäckar små ni vet… Varje år drabbas 8000 kvinnor och 50 män av bröstcancer. Chansen att bli botad har ökat de senaste åren främst pga att det upptäcks tidigare och pga bättre behandlingsmetoder. Men det kan bli ännu bättre – det måste bli ännu bättre, så är det bara! Välj rosa i oktober kära ni. Och fuck cancer!

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar

Vi vill ha en värld där alla har samma förutsättningar – på vilket sätt är det skrämmande?

Jag älskar att träna. Det får mig att känna mig stark och sund och lycklig. Trots detta så hatar jag hur vi hela tiden matas med föreställningar om hur den perfekta kroppen ska vara. Jag hatar att flera år av mitt liv försvann i ätstörningar och att jag fortfarande känner mig mindre attraktiv om jag går upp 5 kilo, fastän jag är mycket medveten om att det inte är så! Jag hatar att jag också per automatik har känt mig svag hela livet. Hur jag fortfarande ibland inte vill vara med i volleyboll-matcher för jag tänker att jag kommer förstöra för de andra, förstöra för alla som kan på riktigt.

Shortcut-Nr2_2014_Omslag_Elaine_MG_1812-2

Jag älskar att jobba. Jag har ett jobb som jag trivs alldeles strålande med. Därmed inte sagt att jag är lat för att jag tycker om att vara ledig. Jag hatar att vi lever i ett samhälle där jobben definierar vilka vi är. Att vårt jobb bestämmer hur intressanta vi är som människor. Jag hatar att det är så creddigt att jobba och ständigt vara så busy att vi tar helt slut på oss själva. Jag hatar obalansen. Att vi antingen jobbar ihjäl oss eller inte har något jobb alls.

caseapp_0661

Jag älskar att känna mig fin. Att ha nya kläder och vara nyduschad och fin i håret. Då känner jag mig trygg. Jag hatar att det är så. Jag hatar att jag har reducerats till mitt utseende ända sedan jag var liten, och vilka spår det satt. Jag hatar att jag fortfarande kan känna mig obekväm om jag springer på någon när jag är osminkad och har skitigt hår. Jag gör det ändå, men inte helt obrydd.  Jag hatar att jag genom historien fått jobb och tänkt att jag bara fått dem på grund av mitt utseende och inte på grund av att jag är duktig på det jag gör. Att jag nedvärderat mig själv så mycket. Jag hatar att jag har åldersnoja delvis på grund av att mitt ansikte kommer få rynkor och mina bröst kommer att hänga. Jag hatar hatar hatar och skäms över det! Men hur ska jag tänka bort tankarna när jag i 32 år har definierats kring mitt utseende?

305197_10150956096680078_1025634348_n

Jag älskar barn och tänker att jag vill ha det en dag.  De är supergulliga och härliga och vissa säger att de är meningen med livet. Sluta säg att de är meningen med livet! Du har all rätt att tycka att det är så för dig, men tänk dig för vem det kan såra! Och sluta fråga vartenda par i 30-årsåldern när de tänkt skaffa barn! Du vet ingenting! Du kanske hugger en kniv i deras hjärtan. De kanske inte kan få barn? De kanske har försökt i flera år men bara fått missfall? De kanske Gud förbjude INTE VILL HA BARN och tycker att det finns andra meningar med livet? Hur som är det varje persons ensak så take a chill pill och sluta hetsa kring barnfrågan och kärnfamiljsnormen!

MG_8318

 

Jag älskar män. De är sexiga, smarta, roliga och fantastiska på många sätt. Trots detta så måste jag få bli arg iband. Trots detta ligger jag ibland sömnlös om nätterna. Trots att jag älskar män så spyr jag på könsmaktsordningen och patriarkala strukturer. För hur fantastiska män jag än har i min närhet så lever vi i en värld som är långt ifrån jämställd, som bär spår av tusentals år i förtryck. Jag hatar att jag ständigt är rädd när jag går hem på kvällarna. Jag hatar att jag ständigt anpassat mig i relationer. Jag hatar att jag alltid satt ett värde på mig själv utifrån hur män ser på mig. Jag hatar att en man en gång för länge sen tog sig friheten att ha sex med mig trots att jag sov. Jag hatar dessutom att jag först la skulden på mig själv. Att jag stod och grät i badrummet den natten och funderade över om jag inte varit tydlig nog när jag sa nej. Jag hatar att män ibland har haft mage att bli arga när jag följt med dem hem och samtidigt sagt att jag inte vill ha sex. Jag hatar att jag blivit sextrakasserad i jobbsituationer. Jag hatar att jag tjänar mindre än män. Jag hatar att jag bor i ett land som relativt sett har det jämställt, och att det trots detta är så långt kvar, både när det kommer till diskrimeniering av kvinnor, men såklart även när det kommer till diskriminering av alla slag. Det säger så mycket om hur fruktansvärt det är i resten av världen. Jag hatar att kvinnohatet har nått orimliga gränser på senare år iom sociala medier. Att vi blir reducerade till manshatande feministfittor för att vi säger sanningen och kämpar för en bra sak som gynnar alla. Att vi får ta så mycket skit för att vi är trötta på strukturer som går tusentals år tillbaka i tiden och som vi vill göra något åt. Hur kan det vara så skrämmande? Vi vill inte reducera män från världen. Vi vill inte peka ut och skuldbelägga varje man. Vi vill att alla män ska vara på vår sida och jobba för ett samhälle där vi alla – du, din partner, dina barn, dina föräldrar, dina vänner ska ha samma förutsättningar och kunna känna sig trygga på alla platser, i alla situationer. På vilket sätt är det skrämmande?

Translation: This is a text about how I’m tired of the norms in our society. Read the google translated version here.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 17 Kommentarer

Tack!

sigtuna_mars_7476

Tack till alla som kämpar. Som försöker göra den här världen till en bättre plats. Som ser och uppmärksammar orättvisor. Som försöker motarbeta dem. Ni är så sjukt jäkla bra!

På min instagram (@isapedersen) har jag idag listat 14 grymma qvinns som inspirerar mig varje dag. Spana in!

Translation: Thank’s to all of you who are fighting to make this world a better place. You are truly the best!

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer

Salta tårar i söt glögg; Ett sorgset leende som dröjer sig kvar

En tidig morgon släpar vi tre veckors julpackning längs snöklädda gator i Stureby. Den första snön har fallit dagen innan och jag är så glad att den ligger kvar och lyser upp i det evighetsmörker som omgett oss alltför länge.allbrightamoten_9074_1

Framme vid tunnelbanan sitter mannen som suttit där varje morgon hela hösten. Han som alltid ser så sorgsen ut, men på ett blygt sätt ler med hela ansiktet när man säger god morgon. Och som tackar tusen gånger när man lägger pengar i hans lilla plastmugg. Han ler mot mig även denna morgon och jag ler tillbaka, men samtidigt isar det till i mitt hjärta. Ska han sitta här hela julen? Får han träffa sina barn? Får han någon julefrid? Är folk extra snälla mot honom när det är jul? Är det många som går förbi honom utan att ens ge honom ett leende eller ett hej? Som låtsas att han inte finns?

allbrightamoten_9068

Jag tänker på artikeln jag läst dagen innan, att människor spottar på andra människor är en omöjlighet att förstå. Plötsligt börjar jag storgråta. Varför hade jag inte förberett en julklapp till mannen vid tunnelbanan? Jag förgås av dåligt samvete. Stora tårar trillar nerför mina kinder när jag tänker på allt som jag tar för givet, på allt som är så självklart för mig, men som är en livsdröm för andra. En familj att komma hem till. Ett varmt hem med en julgran. Uppdukade julbord och vänner att dricka hemvändaröl med. En sådan självklarhet. I min värld.

tempus_höst_8521

Jag lutar mig mot Sebastians axel. Håller honom hårt i handen. Förgås av tacksamhet och skuldkänslor på samma gång. Tänker att jag åtminstone ska ge mannen vid tunnelbanan en försenad julklapp när jag kommer tillbaka. Önskar intensivt att julstämningen ska sprida sig  utanför alla varma hem. Långt från självklarheten. Önskar att människor är extra snälla. Att vi precis som barnen ska tänka på att tomten bara kommer om man har varit snäll, men såklart metaforiskt. Goda saker kommer utifrån goda handlingar. Världen blir en fin plats för alla om vi kämpar för att ta hand om varandra. Om vi alla tar med oss det in i 2015 så ser jag fram emot ett nyval. Annars önskar jag intensivt att allt bara var en mardröm.

fotografiska_0486_1

Translation: Read in english here.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar

Till slut kommer kärleken vinna över rädslan och hatet, något annat finns ju liksom inte

Jag är så himla glad, över att vi tillsammans har gjort det! Tillsammans har vi röstat in det första partiet med jämställdhet och antirasism som huvudfråga, och det är minst sagt historiskt! Så himla stolt över oss!

Men, å andra sidan svider det bakom mina revben, bränner det bakom mina ögon, när jag tänker på hur den övriga situationen ser ut i Sverige och hela Europa. Det politiska klimatet är inte helt olikt det klimat som rådde åren innan andra världskriget bröt ut, och jag vill liksom bara skrika rakt ut; HUR FAN ÄR DET MÖJLIGT????

Front National, UKIP, Dansk folkeparti och SD gör succéval (läs Jennifers inlägg, så himla bra, en liten sammanfattning av vad det är Europa faktiskt har röstat fram), de bruna partierna växer sig större över hela Europa och jag skriker igen; HUR FAN ÄR DET MÖJLIGT??

Vi har kommit långt, som Gudrun sa: ”Vi har avslutat en valseger, men påbörjat en folkrörelse”, och det är nu det gäller mer än nånsin. F! inspirerar andra feminister över hela världen, och jag är så himla stolt och tacksam att vi tillsammans gjort detta! Så nu är det bara att fortsätta sprida budskapet, prata med våra nära, ta diskussionerna och kämpa för att vi växer oss ännu starkare.

Avslutningsvis bjuder jag på en liten sång, ni har hört den förr, det är snart två år sedan jag och Agnes gjorde den här lilla covern, men Kents ord är så viktiga att de tål att höras hela tiden.

Till slut kommer kärleken vinna över rädslan och hatet. Något annat finns ju liksom inte.

All kärlek jag besitter/ Isabelle

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 5 Kommentarer

Ljuvliga första maj

förstamaj_1510

Alltså, den här dagen kommer ju gå till historien som en av de peppigaste! Wow alltså! Vilket pådrag! Vilken stämning! Vilken kärlek! Heja alla feminister!förstamaj_1498

 

Solen sken över Mariatorget när vi lyssnade på peppiga tal från grymma feminister!förstamaj_1504

Jag stod med bl.a dessa fina och hejade! Virag, Ella och Louisa.förstamaj_1512

Sen började tåget att vandra Hornsgatan fram. 5000 som skrek ” Ut med rasisterna, in med feministerna”, ”Allas rätt till ett jämställt liv, Feministiskt initiativ” m.m. Ni fattar ju, känslan av att vi är så många… Underbart!förstamaj_1529 förstamaj_1509

Träffade massa kända ansikten i tåget. Som Ida och Viktor. förstamaj_1530

Fina Emma Sundh.förstamaj_1535

Väl framme i Tanto slog vi oss ner. förstamaj_1531

Bästa Josefin! förstamaj_1542

 

Vi lyssnade /tittade på uppträdanden.förstamaj_1548

Grymma Emelie var konferencier. förstamaj_1559

Robert, jag och Anna-lill!förstamaj_1564 förstamaj_1566

Åh, underbar dag! Kunde inte bli en bättre start på denna ljuvliga månad! Puss!

Translation: Today was such a lovely day when we demonstrated for feminism! Love!

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 4 Kommentarer

Vi måste våga stå upp för våra värderingar, vi måste rösta för. Först då kan vi förändra världen!

Jag känner att vi måste prata om det här med taktikröstningen inför höstens riksdagsval. Att människor tror att en röst på F! är en bortkastad röst. Att den rösten skulle gynna alliansen. För det är  fel! VI KAN INTE RÖSTA EMOT OM VI SKA FÖRÄNDRA VÄRLDEN, och världen och Sverige är i vansinnigt behov av förändring. Jag är nyss hemkommen från ett homeparty med Gudrun och jag känner mig så fruktansvärt stärkt i min tro till feminismen och helt deprimerad över hur viktigt detta parti verkligen är i världen när den ser så mörk ut som den gör, och hur många som liksom inte förstår det. Nu tänkte jag försöka mig på att på enkelt vis förklara några ting som kanske får feministen som är på väg att taktikrösta att tänka om, och kanske får folk som är helt ute och cyklar att styra cykeln in på rätt väg.

rosastol

1. Om vi ser konkret på fakta och dessutom lär oss av det: Redan 2006 när F! första gången medverkade i valet, snackades det om taktikröstning; det blev borgerlig regering. 2010 gick snacket ännu tydligare, F! var ett uppenbart hot mot de rödgröna sades det, och vad hände? Det blev fortsatt borgerlig regering samt att ett rasistiskt parti tog sig in i maktens rum.

Dessutom ser vi i senaste opinionsmätningen att F! ökar kraftigt, men även de rödgrönas försprång, så om vi alltså lägger ihop 1+1 inser vi att en röst på F! inte är en röst på alliansen.

2. Av partierna som idag är i riksdagen har många en över 100-årig historia. Några som dock inte har det är Miljöpartiet.  Miljöpartiet skapades pga att inget riksdagsparti tog hållbarhetsfrågorna på allvar. Till att börja med mötte de stor motgång. Mobbades som ”friluftsfolk”. Hållbarhet och miljö var väl inte politik! Men svenska folket tyckte annorlunda, och desto större stöd MP fick, desto mer pålästa var de övriga partierna tvungna att bli, desto mer allvar var de tvungna att lägga på miljöfrågorna. Samma sak skulle hända om F! kom in i riksdagen, kunskapen om jämtälldhetsfrågorna i alla partier skulle öka, ty partierna kan inte bortse från trycket i demokratin. De skulle förstå att småjusteringar här och där inte räcker. Det behövs genomgripande förändringar.

3. Den islamfobi som föddes efter 2001 världen över, blev SD:s väg in i maktrummet. Och världen över ser precis likadan ut. I en fallande ekonomi, i oroliga tider, söker människor syndabockar, vill människor ha trygghet med de likasinnade, och detta har främlingsfientliga partier världen över givetvis utnyttjat. Vi har i Europa aldrig haft så mycket folkvalda högerextremister, och vi måste förstå, att utvecklingen just nu är otroligt farlig. Vi har sett det förut, vad detta gjort för världen. Snälla, kan vi inte lära av historien? Just nu tycks det bara som om det vi kan kan lära av historien är att det är väldigt svårt att lära av historien.

Problemet med dagens politiska situation är att ingen på riktigt vågar stå upp för kampen. SD växer sig allt starkare, och inget parti vågar ta debatten, med rädsla för att förlora röster. F! har ingenting att förlora, och vågar på riktigt föra en politik mot diskriminering av alla de slag, mot rasism, för jämställdhet. Och tar F! sig in i riksdagen finns det ingen chans att de slutar kämpa för just dessa saker, för då skulle de förlora röster. Precis som MP skulle förlora väljare om de fegade ur i miljöfrågor.

Feministiskt initiativ BEHÖVS för att vidga idén om vad politik är, när andra starka krafter vill göra precis tvärtom. Vi måste vitalisera demokratin. Stärka mänskliga rättigheter.

hejdå patriarkatet

4. Jämställdhet är kunskap. Inte en åsikt.  Det är inte ett område för tyckande. Det är fakta. Och vi ska alla ha lika mycket makt att forma samhället och våra egna liv. Har vi det? Svar: NEJ!

Om vi ser till representationen, hur ser det ut där? Är det jämställt? Nej!
Löner? Är de lika för kvinnor och män? Nej! (kvinnor har i snitt 4 400 kronor lägre i månaden.Låg lön ger låg akassa, låg föräldraförsäkring, och i slutändan låg pension.).
Är mäns våld mot kvinnor ett problem? JA! Alltså, Sverige är inte ett jämställt land, och det är FAKTA!

Nu mer än nånsin behövs ett parti som vill stärka mänskliga rättigheter, som vill vitalisera demokratin. En stark motpol behövs i en värld där högerextremismen växer sig allt starkare, där rasismen får större och större fäste, där gränser skapar ett ”vi” och ett ”dom”, där regnbågsfamiljer diskrimineras, där mäns våld är ett säkerhetspolitiskt problem, där tv-kanalerna (public service) trots allt detta frågar sig om feminismen gått för långt osv osv…

Vi måste våga stå upp för våra värderingar, vi måste rösta för! Först då kan vi förändra världen!

rösta rosa
Translation: In September it’s time for election in Sweden. This is a post about feminism, and why it’s so important. Try to understand the google translated version here.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 12 Kommentarer
Sida 1 av 3123