Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode DIY

Isabelle Pedersen heter jag och bor i Stockholm med min man Sebastian och vår lilla dotter Doris som föddes i juli 2017. Jobbar som marknadskoordinator på This cup counts – kaffet som stödjer lokala ideella organisationer.

På den här platsen kommer jag dela med mig av sådant jag funderar över och tycker om. Vackra foton, ihopknåpade meningar, kläder, inredning och vardagligheter bland annat. Och Doris.

Jag är väldigt glad att du hittat hit. Välkommen!

Har du några frågor går det såklart alldeles utmärkt att höra av dig till mig på: pedersen.isabelle@gmail.com

2017 – det nya livet (en sammanfattning av året)

När 2016 som jag tyckte var ett skitår tog slut drömde jag om ett bättre 2017. Ett år då jag skulle få må bra, att allt med bebisen i magen skulle gå bra, att folk runtomkring mig skulle må bra. Många runtomkring mig har kämpat i stort och smått, och samtidigt som jag känt mycket med dem, så har jag tillåtit mig att njuta för egen del. Ty för mig personligen är det mitt livs bästa år. Att Doris har kommit till oss är det största som hänt mig i livet. Att bli mamma var 100 gånger roligare än jag trodde. Har aldrig haft så nära till känslorna som jag haft detta år. Allt har känts så nära, så på riktigt. Har varit så tacksam, så blödig, så lycklig, så rädd. Samtidigt har jag känt mig så lugn, så grundad på nåt sätt. Svårt att förklara. Har inte känt mig stressad tror jag? Har kunnat leva för stunden på ett sätt som jag aldrig tidigare lyckats med.

 

När 2017 började hade jag en bloggpaus pga mådde inte så bra. Men i mars kom jag tillbaka och slog på stort och berättade att jag var preggo OCH skulle flytta tillbaka till Stockholm. Det kändes som om mitt liv skulle börja igen typ, var så pepp. Det var mycket som skulle ordnas med som var lite roddigt, men det gjorde inget. Jag bara kände i hela kroppen att allt skulle ordna sig.

 

I väntan på flytt jobbade jag på radion i Östersund, vaggade omkring med foglossning och var besatt av att göra goda frukostar. Det var mitt bästa mål som preggo. Hade sån sjuk craving på grapefrukt och juicer.

 

Kramade ur det bästa av Jämtland och hängde i fjällstugan.

 

Ja, ni ser ju hur pepp jag var. Trots foglossning och tidiga sammandragningar. 😉

 

Vi åkte ner till Stockholm på visningar. Det hemska dådet på Drottninggatan hände och vi gick kärleksmanifestation och välkomnade våren i Kungsträdgården.

 

Så kom då äntligen flytten. Vi kom till Sundbyberg, till ett gult hus med blomstrande innergård och cirkusbalkonger. Jag trivdes bra från första sekund.

 

Sommaren kom samma helg som vi flyttade ner, det var så varmt då. Resten av sommaren var perfekt lagom för en höggravid, ganska tacksam att den var av det svalare slaget.

 

Visade upp min mage för er i tid och otid. Tyckte ju att det var ganska tungt att vara gravid, men det var ju bara att kämpa på. Var så orimligt spänd på vem som lurade bakom mina revben.

 

Hade sjuka cravings på piggelin. Åt typ 10 per dag. Och isbitar. Fyllde glas med is och satt och tuggade. Skulle jag aldrig kunna göra som ogravid.

 

Hängde extremt mycket på vår lilla uteplats. Var så tacksam för den så jag visste knappt var jag skulle ta vägen.

 

Satt där så extremt mycket under sommaren när jag liksom inte orkade göra så mycket annat.

 

Satt där ofta själv, men fick lite då och då besök av folk.

 

Badade en gång under sommaren. En vecka innan jag skulle föda, dock trodde jag att det var tre veckor kvar.

 

Det var så oerhört långsamt och tråkigt att vara gravid tyckte jag, även om det i efterhand kändes som att det gick fort.

 

Två dagar innan mitt vatten gick blev jag överraskad med en babyshower. Vårt hem var fyllt med mina bästa personer, ballonger, popcorn och blöjor.

 

Hepp! Helt plötsligt var hon här, älskade Doris. Eller ja, plötsligt och plötsligt. Det var ju 9 månaders väntan och en smärta som inte var från denna värld innan hon gjorde entré. Men allt var fett värt, och på två sekunder ändrades världen så som jag kände den.

 

Helt plötsligt var vi en riktig liten familj. Jag, Sebastian och Doris. Så fint! Doris var på sitt första bröllop när hon var tre veckor. Det gick sådär.

 

Starten som mamma var ganska tuff. Tusen hormoner, amningsmaraton och trötthet. Och en oro över att plötsligt vara ansvarig för någon liten bräcklig. Men kärleken jag kände från första stund var den sjukaste. Och den bara växte och växte.

 

Och Doris växte och växte, och jag och Sebastian växte i rollen som föräldrar. Oron släppte lite och jag började känna att det var helt ok att vara mammaledig. Och Doris blev roligare att hänga med för varje dag.

 

Många långsamma morgnar i soffan har det blivit. Men även en hel del utflykter.

 

Hösten kom till Stockholm.

 

Och till vår innergård i Sundbyberg. Vi gick oändligt många promenader, jag och Doris.

 

Och hängde mycket på café. Doris är för det mesta världens gladaste unge.

 

Den här bilden är tagen av Karin G Jonsson på Östersundsposten som kom en dag och gjorde en intervju med mig. Doris gjorde således tidningsdebut, haha. 5 månader gammal.

 

Julen har spenderats i Östersund. Bland släktingar och vänner och tusen famnar för Doris.

 

Julen har varit fin och det har varit så mycket snö i år att vi inte har sett något liknande på år och dar.

 

Nu har vi precis kommit till min fjällstuga där vi ska fira nyår med min familj. Just nu är det -24 utanför dörren. Helt sjukt att det snart är 2018. 2017 var så långsamt emellanåt men samtidigt snabbaste året hittills. Och som sagt, bara så himla fint!  Ser så fram emot nästa år med min lilla familj. Hoppas att det blir lika snällt mot oss som 2017. Och att alla som lämnar ett tufft år bakom sig nu får ett blomstrande nytt år.

Gott nytt år kära läsare. Må det bli ett snällt ett! <3

SparaSpara

SparaSpara

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 5 Kommentarer

Hej från ett vintervitt Östersund

Hej från ett kallt och vintervitt Östersund. Äntligen en riktig vinter, känns som det var längesen sist. Vi har haft en underbar jul. Känslan att fira jul med Doris för första gången är oslagbar. Hon förstår ju inte så mycket om nåt än, och jag får bannemej nypa mig i armen emellanåt för att förstå att hon är här. Att jag har en dotter. Hon är världens finaste. Så glad mot alla och så charmig så man smäller av. 5 månader är en riktigt drömmig ålder. Åh, låt tiden gå sakta (lär ju hända…).

Hoppas ni alla har fina, lugna, lata dagar. Att ni äter mycket godis och mår gott.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 3 Kommentarer

God jul alla fina!

God jul alla kära läsare! Tack för att ni läser och för att ni är så bra! Hoppas ni får helt ljuvliga juliga dagar! Jag firar min första med den här lilla tomtenissen och det känns som det finaste någonsin. <3

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer

Veckan innan jul

Här hemma har vi hängt i mörkret som råder och räknat ner dagarna tills vi ska sätta oss i bilen och susa upp till Östersund. Jag och Doris har fixat och tvättat och så som man gör. Doris tog vaxin i måndags så hon har varit lite hängig, så vi har knappt varit ute i veckan.

 

Det är inte alltid kul med jul. Eller när mamma fotar. 😉

En glöggkanna hamnade i kameran. Vi har druckit en hel del glögg. Både själva och med mina bästa tjejkompisar som var här häromdagen. De hamnade dock inte på kameralinsen, pga så himla mörkt jämt nu så man glömmer ju bort att fota pga ganska oinspirerande. Verkligen en utmaning att blogga nu när det är säääämst ljus.

Annars har det legat kläder i högar, men nu har allt åkt ner i resväskor.

Alla julklapparna är inslagna. Jag vet, inga masterpieces, men de duger. Vi har en julklapp till Doris. Var så himla speciellt att skriva ”God Jul från mamma och pappa” för första gången. Kan ju börja gråta för mindre. Hur som, nu är paketen inslagna och väskorna packade. Nu blir det ledighet från jobb/mammaledighet ett tag och i morgon susar vi uppåt landet. Håll tummarna för en smidig bilresa med vår lilla 5-månaders. Puss!

SparaSpara

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 4 Kommentarer

Den lilla julbrunchen

I söndags åkte jag med barn och man till stan. Vi skulle på brunch med kära vänner och säga God Jul och så. Vi fick smoothies.

 

Och levain med mozarella-kräm! Älskar sån här typ av mat i juletid. Blir så lätt overload på julmat annars, innan själva julen ens börjat.

 

Elmar och Esther var där . Kan inte fatta att de växt och blivit så stora! Det var ju inte så länge sen Esther var en plutt, och nu börjar hon snart skolan.

 

Ost och kex och marsinpangris och päron – ja, tack så mycket!

 

Doris hoppade runt från famn till famn och mådde prima.

 

Sen slockna hon i prickhimlen och sov gott en stund. Drömmig unge att ha med sig vill jag lova.

 

Vi andra fortsatte fika.

 

Saffransbullar och kaffe – kejrå! 🙂

 

Mysig tredje advent helt klart! Seriös nedräkning till jul nu ju! Härligt, inte sant?

 

SparaSpara

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 3 Kommentarer

Livet och lyckan och julen i Jämtland

Om mindre än en vecka åker vi upp till Jämtland för att fira jul. Ser fram emot det väldigt mycket. Var så rädd ett tag att jag skulle ha förstört min känsla för Jämtland när jag flyttade hem och inte trivdes med att bo där. Men så är det verkligen inte. Jag har fått tillbaka samma känsla som innan. Att det är vansinnigt skönt och mysigt att åka dit. När jag bara hälsar på då och då så behåller det sin glans för mig. Det är bara när jag bor där för länge som jag blir uttråkad, hehe.

Hur som, ser fram emot en (förhoppningsvis) vit och krispig jul med våra familjer. Gulle-Doris första jul. Tänk va, förra året när jag precis fått veta att jag var preggo och bara ville spy över julbordet, då sa vi – ”Tänk nästa år, då är det en till liten person här”. Och nu är det nästa jul, och hon är här! 5 månader blir hon – på självaste julafton. Det här året har gått så vansinnigt fort och samtidigt har det känns oändligt långt. Känns som hundra år sedan vi bodde i Östersund. Som hundra år sedan jag var preggo. Så märkligt med tid. Jag vet, kan typ aldrig sluta tjata om det. Bara så fascinerande.

Nu är det fredagkväll. Basse är på jobbfest och Doris har precis somnat. Några minuters egentid. Alltid så guld värt, att få lite tid att tänka fritt. Jag tänker att jag är så himla lycklig. Att jag faktiskt aldrig varit så lycklig som jag är nu. Konstigt att känna så. Att liksom vara sitt lyckligaste. Så nedrans tacksam för varje dag, för allt fint. Samtidigt känner jag en stark rädsla kring att något ska hända, att jag liksom har svårt att tänka att det kan få vara såhär bra.  Vill kapsla in och konservera och linda plastfolie om och lägga i frysen. Spara för alltid.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 3 Kommentarer

Doris favorit

Doris har ju inget eget rum stackarn. ( Undrar om hon nånsin kommer få det nu när marknaden ser ut som den gör….) Kanske vi gör om vår tvåa till en trea så småningom? Men det är ju ingen stress, det är ju inte som att hon behöver ett eget rum än. Tror hon trivs bra att sova med oss. 🙂 Och hon har ju mycket annat fint!

Som råttan som jag hade när jag var liten. Och mössan som faster Johanna gjort (som dock är för liten nu, buhuu, men ack så fin!) Och häromdagen slog jag till på en bitring från Beton studios.

Doris älskar den. Hon älskar ju iofs allt hon kan stoppa i munnen nu. Det är ett himla smackande och dreglande. Tror dock hon tycker den här är lite extra festlig så den kan greppas på olika sätt och har olika material.

Hon har blivit väldigt mycket mer skillad på att styra sina händer nu.


Älskling!

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 3 Kommentarer

Nygammal tröja, nygammalt bord och tomte-Doris

I lördags bad jag Basse föreviga mig när jag kände mig fin i min nya tröja från Myrorna. ”Ta en bild som känns casual och inte så uppstyrd”. Haha! Väldigt lätt. Är ju ändå så himla ofta man hänger lite casual med en kaffekopp i fönsterkarmen. 🙂 Jaja, tyckte ändå den blev fin, om än lite pretentiös (får väl bara inse att jag är en pretentiös bloggare).

 

Mmm, lördagskaffe. Det är en fin kopp det!

 

Sundbyberg_Isabelle Pedersen

Sen begav vi oss ut på Sumpans gator. Det var någon form av julmarknad, men ack så grått. Hade ej hunnit komma snö till Stockholm denna lördag. Världen kändes nästan svartvit. Det här huset och kyrkan är så fina!

 

Sundbyberg_IsabellePedersen

Vi skulle ha middag med några vänner på kvällen, och då är det ju alltid kul att ha lite färska blommor, så det köpte jag.

 

Sundbyberg_IsabellePedersen

Så gick vi förbi bageriet…

Och det rosa fina huset…

 

Och så var vi hemma igen. Tog en paus med amaryllisen och köpte dessa blommor.

 

Väldigt fina tycker jag själv!

 

Doris_tomtedräkt_IsabellePedersen

Väl hemma klädde vi på Doris en tomtedräkt för att knäppa några julkort att skicka till släktingar. Alltså, jag orkar inte gulligheten.

Sen kom Anna och Mattias på middag, men då glömde jag bort kameran för det var så nedrans trevligt.

 

vardagsrumsbord_IsabellePedersen

Så var det plötsligt söndag och andra advent.

 

Vi fick det här soffbordet hemkört till oss av Sebastians bror som kom från Östersund med det. Det här är ett gammalt bord som jag hade i mitt flickrum under gymnasiet. Var tvungen att byta ut Betonggruvan-bordet vi hade innan då det är för vasst i kanterna nu när Doris snart kommer börja ställa sig upp (hojta om du vill köpa det för bra pris!). Men visst är det fint? Så glad att vi hade det kvar i vår fjällstuga. Passar perfekt här, visst?

 

vardagsrumsbord_IsabellePedersenOch nu är det redan måndag och snön har fallit även över Sundbyberg och det är mindre än två veckor till jul. Fint som snus va, hörrni!

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer

Lördagstankar och lite om veckan som kom och gick

Veckorna har aldrig gått så fort som nu tycker jag. Så märkligt när man mest är hemma, som jag är nu. Två veckor till jul, och snart är året slut. Usch, får sån existensiell ångest av att det går så fort. Det har blivit helt extremt sen jag fick barn. Känns som om jag blivit så mycket mer transparent sedan dess, som att alla känslor och rädslor ligger så nära inpå. Och då har de legat nära mig redan innan, extrem känslomänniska som jag är.

Nog om känslor som ligger utanpå (eller extra långt inuti). Veckan har varit lugn. Sebastian fyllde år och jag slog in lite presenter. Hade inget inslagspapper hemma, men jag har ju en massa tapetrester sedan jag jobbade på Photowall så det fick bli tapet-paket. Terrazzo blev tjusigt tycker jag och slog in ett par julklappar av bara farten också.

 

Han fick ingen tårta på sin födelsedag. Dåligt kan man tycka,  men lugna er med dömandet, för vi bakade en mjuk pepparkaka istället. Min första i livet dessutom, det ni! Doris satt i babybjörnen på min mage och tittade storögt när jag rörde ner kardemumma och kanel. Hon gjorde således sin första i livet något tidigare än jag.

 

Var mörkt när jag hade bakat klart den så fotade den dagen efter när den var halväten. God var den! Använde mig av Krickelins recept. Hade inte lika fin form som hon, men man kan ju inte ha allt här i världen.

 

Amaryllis – denna juleglädje. 🙂

 

Promenerade till Mall of Scandinavia i veckan också. Ligger på perfekt promenadavstånd med vagn från mig. Hatar att vara där på helger pga så mycket folk, men veckodagar är behagliga. Köpte 4 koppar av ovanstående på ROOM. Har så sjukt mixat porslin i vårt köksskåp och känner att jag behöver lite enhetligt. Behöver och behöver, varför säger en så? Behöver ju verkligen ingenting egentligen, har så mycket så det räcker och blir över och pyser ut genom öronen. Ändå kommer en alltid på saker som en ”behöver”. Hur som unnade jag mig dessa, trots att jag inte behöver dem.  Men det var fina och hade ett bra pris som passar min skrala föräldrapeng.

 

På Myrorna i Sundbyberg hittade jag denna blå tröja.  Så fin ju!  Har en grej för blått för tillfället. Blått, rött och grått. Antar att det är julen. Fina jul-färger. Örhängena är från HM. Använder inte så ofta stora örhängen, men tycker att det är väldigt tjusigt till stickat. Kontraster is da shit, ni vet!

 

Hoppas ni alla får en fin och lugn helg! Eller maxad om ni hellre vill det! Hoppas er helg blir precis som ni vill helt enkelt! Puss på er!

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 4 Kommentarer

Julgodis jag vill baka snarast

Jag är en riktig sucker för julgodis. Har ju aldrig riktigt varit den nyttiga typen. Tycker dessutom inte så mycket om traditionell julmat, så julen är all about the candy för mig så att säga.

Här kommer lite göttigt som jag är sugen på att baka denna december.

Johanna Bradford delar med sig av ett recept på kola som ser himmelsk ut i ett för övrigt magiskt juligt inlägg.

 

Lite nyttigare variant delar Volang-Linda med sig av. Clementiner doppade i choklad. Så enkelt, men ser så gott ut! Clementiner är ju bara bäst!

 

Krickelins mjuka pepparkaka. Den här bakade jag faktiskt häromdagen och kan intyga att den är jättegod!

 

Cashewkitchens Mini cheesecake bites med lakritspepparkaka och citron. Alltså mums! Älskar allt med lakrits! Finns ju för övrigt en hel del gott att hämta i detta inlägg.

 

Linda Lomelinos saffranskaka – ja tack!

SparaSpara

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar
Sida 4 av 95« Första...23456...102030...Sista »