Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode DIY
RSS

Tisdagstema på Fabriken

När vi flyttade från vår lägenhet till det betydligt större huset så hade vi såklart med oss våra favvomöbler och lampor. Men det räckte inte särskilt långt. Eftersom vi dessutom flyttade in i ett hus som skulle totalrenoveras så var inte nya möbler och lampor på priolistan. Vi tyckte det var helt okej med lite tomma rum. Det var dessutom sommar och ljust, dag som natt. Men så plötsligt kom hösten och mörkret. Våra lampor från vår 3:a lyste väl upp ungefär lika många rum som i lägenheten. Så vi drog till IKEA och köpte ett gäng rislampor. Att ha sålänge medans vi fortfarande renoverade. När rum efter rum blev färdigt så hade såklart de dammiga rislamporna gjort sitt. Och sakta men säkert har rummen fått sig egna lampor.

Lampan i Nomis och Charlies rum är ett loppisfynd som var trasig. Ju mer jag höll i den så ramlade den sönder och samman. Men jag blev lite kär så den fick följa med hem ändå. Och så lite tråd, pärlor och fix.

Viggos älsklingsfärg är orange. Därför var mina föräldrars kökslampa, Kosta-lampan från 70-talet, perfekt i hans rum.
Loppisfynd. Jätteliten och supersöt. Jag älskar det tunna, gamla porslinet. Och mönstret.
Ännu en porslinslampa. En present från min pappa. Har hängt i ett trapphus i ett annat gammalt hus.
Istället för en kristallkrona. Från Ikea och urbillig. Fast jag gillar den jättemycket. Såg den i en kompis lekstuga, åkte direkt till Ikea och såg att den skulle utgå i sortimentet. Fick nästan lust att köpa flera för sakens skull men det blev bara en.

Favoritlampa som inte riktigt gör sig på bilden. Vi köpte den på finfina affären Apparat när den fortfarande fanns på Nytorgsgatan. Den heter något speciellt fast jag minns inte vad.
Loppisfynd igen. Låg där, dammig under en massa bråte. Brukar fundera på om man inte borde göra något likande själv.
Thomas Sandells A-lampor har hängt med så länge jag kan minnas. Jag gillar dem forfarande lika mycket. Mycket för att de är i klarglas. Och mest för att de ger ett fantastiskt ljusspel på väggar och i tak. Som smala ränder. Och det är nog just för att de är i klarglas. Fast det är viktigt att man dimrar. Förresten, i love it. Vad gjorde man utan dimrar?
Lampan i gästrummet är egenligen ingen lampa utan en lykta. Fast den passar perfekt som lampa. Eller egentligen mer som en mjuk ljuskälla.
Och så fick mitt favoritloppisfynd vara med igen. Jag älskar glas av alla dess former. Och den här lampfoten är bara så himlans tjusig.
Kolla Fabriken för mer belysningsinspiration.
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 10 Kommentarer

Polarpriset

Jag gillar Robyn och jag gillar Björk. Och att tolka Hyperballad kan inte vara enklast i världen men det är fint såhär.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer

Sand+vatten+lekstuga=sant

Alla dessa fantastiska lekstugor. Ni vet de där urfina, rena och välstädade. När vi bodde i lägenhet i stan så drömde jag också efter just en sådan liten miniatyrvärld till barnen. Så hade vi plötsligt en, den kom på köpet till vårt hus. Vi målade, spikade panel, fixade och fyllde den med fina små saker. Sen började det. Som jag tjatade. Och sopade. Och förfasades över sandhögarna under fötterna och lerbakelserna på hyllorna. Ingen sand i lekstugan! Inget vatten! Ingen lera! Nänä, sa barnen. Timmen efter var det soppkalas igen. Att jag inte förstod direkt. Det är ju liksom det som är det fina i kråksången. Att få ha sin egen lilla värld, precis såsom man själv vill ha den. Och i den bästa av världar finns självklart mat av geggamojja, myshörna av torkade löv och sniglar som husdjur.
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer

Dagen efter festen

Kanske får de hänga kvar där. Hela hösten och långa vintern. Så minns man de allra finaste sommarkvällarna. Då man kunde sitta under träden och lyktorna ända tills det började ljusna.
Mitt bidrag till Fabriken och söndagsbilden.
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar

Helgtips

Söndag i Stockholm. För ganska så länge sedan hörde jag talas om Barnens underjordiska scen BUS. På Bondegatan i Stockholm höll ett teatersällskap till. Dit kunde man bege sig hela familjen och sedan var allt nästintill magiskt. Tillsammans med barnen (och för all del även de vuxna) så skapade man föreställningar som var så fantasifulla och kreativa att det hela var något alldeles speciellt. Och vi försökte boka plats flera, flera gånger men det gick inget bra alls. Sen glömde vi alldeles bort det. Men nu läste jag här om att BUS (som nu under sommaren har kallat sig Barnens Utomjordiska Scen) har dragit runt i parkerna. På söndag är det dags för sista föreställningen Det Stora Drömkalaset. I Vinterviken. Gå och se!

Söndag i Köpenhamn. Det är något speciellt med moderna museer. Det har jag alltid tyckt. Jag gillar att hänga där. Det är något med stämningen. Allt är liksom lite snyggare. Louisiana Museum of Modern Art utanför Köpenhamn är dessutom lite vackrare. Trädgården precis vid havet. Den enorma fönsterväggen i barnens atelje är fantastisk. Vattnet alldeles utanför, som insvept i en massa grönt. Vi var där en dag i somras. Och vilken väldans skön dag det var. Inget speciellt egentligen. Men tänk vad lite (eller ganska mycket) målarfärg och lera kan göra. I Barnrummet kan man verkligen hänga. I evigheter. Alla nöjda och glada, då blir det lätt så.

Lite verandainspiration från museets baksida. Gillade de mörka plankorna. Och så är det lite tjusigt med fönstersidorna.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer
Page 1 of 41234