Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode DIY
RSS

2011.

Å 2011 var året som gick i en rasande fart.  Och det har varit ett fantastiskt år på alla sätt och vis. Ett tacksamt år på alla plan med en massa kärlek. Och bloggen, allra käraste bloggen, och ni alla som hör ihop med den. Ni som läser och hejar och gillar, ni är så himla fina.  Jag blir berörd så till den milda grad över er ödmjukhet och otroliga snällhet. Varje dag blir jag det. Ni är fantastiska och ni sätter glans på mina dagar. Så är det.

Men i allt detta fantastiska så var det året då flera bedrövelser slutade med en enda stor förbannad sorglighet. Så stor och så sorglig att jag knappt idag fattar att det hände. Kanske trodde jag först när rädslan satt där som ett stryptag på mig att aldrig någonsin kommer jag ifrån det här, att jag aldrig blir hel. Men vet ni, det blev precis tvärtom. Idag är jag nästan tacksam att det hände. För det fick mig att för alltid att förstå vem som är viktig i mitt liv. Vilka människor som betyder allt, precis allt. Och vilka som inte betyder något, som inte ens är värda en tanke. Och att kunna släppa de evinnerliga tankarna och det förödande ältandet och bara se tillbaka med ett kallt konstaterande, som att det här var det som hände och det var riktigt illa. Men sedan, inget mer. Den insikten är nog min värdefullaste detta år. Den har gjort mig alldeles hel igen.

Så alla ni fantastiska männsikor som finns i min närhet på ert eget lilla vis. Ni är så värdefulla. Och jag önskar er alla ett underbart nytt år med en hel massa kärlek!
Och tack för att ni finns.
Sofia

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 20 Kommentarer

jo, man kan bli lycklig av prylar. helt överlycklig faktiskt.

Tänka sig. Nu är det gjort. Nästan för bra för att vara på riktigt. Klicket med min största pryl-önskning någonsin. Det är sant. Jag har aldrig suktat så efter en sak. Samtidigt känns det lite nervigt, blir det bra nu då? Men taa-daa, mina önskningars önskan.
Jag är ju ingen köp och rea-tipsare av stora mått. Men faktiskt är det ett herrans bra pris på mitt bästa objektiv. Det är liksom billigt i vanliga fall så nu är det vrakpris kan man nästan hävda.
Älskart. Jag är fast övertygad att min gamla skraltiga, gnissliga och halvtrasiga Eos350D överlevde pågrund av just detta objektiv. Jag fick det av K för några jular sedan och jag trodde nästan inte det var sant när jag plåtade med det för första gången. Skillnaden från standardobjektivet var så markant och otroligt fantastiskt. Det är ett fast objektiv med stort ljusinsläpp och det går att plåta i riktigt dunkelt ljus. Den enda nackdelen är att man får backa väldigt långt för att få med miljöer. Hänga ut genom fönster och sånt där läskigt. Men det är det absolut värt. Jag använder det nästan alltid. Till och med sedan det föll ihop när vi var i Paris (och K fick det att hålla ihop igen efter en timmes meckande på Centre Pompidou) så funkar det utmärkt. Och nu är det nog inte så att det är ett objektiv som oftast faller sönder och samman, utan det var nog helt enkelt för det råkade tillhöra mig. Min historia av tekniska prylar är ungefär såhär. Så därför lovar jag att min nya pryl ska få all omtanke och omsorg den bara kan få. Jag ska bära den på silverkudde och putsa (först skrev jag pussa, snacka om att lyckan över en liten pryl kan stiga en över huvudet) på den varje da. Eller åtminstone använda kamerarem och linsskydd och kanske inte ha den skramlande i en sådan där tygpåse som man har när man handlar på Ica.
 
Och just det, när jag ändå håller på. Fotografiska har rea på alla posters.
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 13 Kommentarer

winter ladybug.

Inte för man tror att ett vinterland kan försvinna på fyra dagar men det kunde det. Vår julafton var vårlik och vi tänkte att det kändes som påskafton. Vareviga dag pratar vi om den konstiga vintern. Och om den alldeles tokstormiga vintern. Alla går runt och saknar snön lite. Jag för ljuset och ungarna för allt det roliga. Och vinter förresten, kan man verkligen kalla det vinter när man inte ens behöver mössa och vantar?
Och själv stirrade jag nyss förvånat på silkespappret. Hej där, du lilla nyckelpiga. Och vad säger man mer? Det är egentligen fasligt långt kvar till sommartiden, men jag förstår om du blev alldeles lurad.
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 8 Kommentarer

underbart är kort.

Å min kära lilla blogg är alldeles åsidosatt. Nästan så det skär lite i hjärtat. Nu skulle man ju kunna tro att jag sitter kvar under pläden och julmyser och inte kommer mig för att blogga. Men ack nej om det vore så väl. Jag insåg ju där på juldagen när någon sa “Nu börjar man rea..”, att det inte var läge för soffmys längre. Och hjälp tänkte jag, julen som nyss har börjat. Detta var ju inte alls enligt mina lateriplaner. Men vad gör man? Har man en affär på stora, stygga internet får man lov att följa reglerna. Så därför blev julen väldigt kort.

Men underbar ändå. Nomis julklappsöppnande fick ett lite snöpligt slut. Eller som hon själv berättade på juldagen. “Jag fick en sönder balettjej….” Men när allt kom omkring var det inte riktigt så illa. “..och en hel balettjej.”
Orsaken till missödet var nog egentligen att asken de låg i var alldeles för vacker för att ligga och vänta under granen. Den var turkos (ala Tiffany) med ett svart brett sidenband. Det är såklart att en sådan flott ask är svår att motstå och hamnade därför på de flesta ställen innan den var dags att öppnas.

Och den förträffligt fina rean får ni inte missa. Det är en riktig superrea. Fyrtio procents rabatt är faktiskt jättemycket.  Ska det va, så ska det.
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 7 Kommentarer

julkalas!

Jag önskar er alla världens finaste juletid.
Och en väldigt lat sådan.
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 10 Kommentarer
Page 1 of 41234