Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode DIY
RSS

vår torsdag.

Liv skulle ha 80-talstema på skolan idag. Nu var det ju inte så att vi fick rota i gamla gömmor och damma av någon skämtsam 80-talsstass. Ärligt talat fattade jag inte riktigt skillnaden mot annars när hon travade iväg. Lite neon, lite krus och lite leopard. Som alla andra dagar. 

Men Liv förklarade att det hängde mer på skolarbetet, de skulle jobba som förr i tiden. På 80-talet. Och jag skrattade och sa baahh och fnys och vadå förr i tiden. Men hjälp. Cirka 30 år är ju banne mig hur mycket förr i tiden som helst. Stenåldern. 
Och dagen visade sig vara mer festlig än min 80-talsskola men de hade ändå fått lära sig lite bra saker. Som hur telefonerna såg ut 1982. Bara en sådan sak.

Och hur bistert är det inte när man är alldeles för krasslig för att följa med på dagis-utflykten. Det är superdeppigt vill jag lova. När tvillingbrorsan får ryggsäcken full med plättar och man själv  är hemma med en mamma som jobbar mest hela tiden.

Men vi dukade med Nomis allra bästa porslin och byggde torn av plättar. 

 Och så lite Pellefant på det. Från 1978. Förstå så antikt.
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 6 Kommentarer

inte så petnoga, då blir det finast.

Picture: Ruffled Blog
När jag gifte mig 1999 en iskall dag i mitten av maj (på tvillingarnas födelsedag skulle det visa sig åtta år senare…) hade jag pioner, ranunkler och daggkåpa i buketten. Det var bra fint. Och dagen innan hade det snöat och det fanns inte ens en gnutta till grönt på träden. Sådär märkligt gråvintrigt mitt i maj. Så tur på buketten liksom.

Men hursom helst det jag egentligen ville ha sagt är hur tjusigt är det inte med en galet blandad bukett. Lite ostyrig sådär. Urtjusigt.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 15 Kommentarer

hur många får det lov att vara?

Kan vi inte bara bestämma att maskrosor är vackert? Åtminstone maskrosbollar. Och för att komma åt de där duniga bollarna så kan vi väl se lyckan i hela gräsmattan och grusplanen som är alldeles gul. Bara sådär helt vanlig vardagslycka. Av maskrosor. Och av vad som komma skall.
När vi rensade ur källaren så frågade jag K varför vi hade typ tusen tomma ättika-flaskor. Jag hade glömt men inte han. Att jag för två somrar sedan hade läst någonstans att om man häller ättika som en fullständig galning på alla maskrosor inom synhåll så kommer de att dö ut. För alltid. Troligt, tänkte han. Säkert, tänkte jag. De dog inte ut. Inte ett dugg faktiskt.
Men nu när jag har ändrat inställning i frågan så kanske det var rena turen. Vi säger så. Så känns det väldigt bra när jag tittar ut på maskroshavet.
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 10 Kommentarer

som december i maj.

Det är som julrusch i affären. Och jag fattar ingenting men packar så fort jag bara kan och säger tack. Tack, vad snällt att så många gillar.
Och så säger jag lite ursäkta också för jag är ju inte snabbare än vad jag är. Så lite längre väntetider blir det bara därför.

Och säger jag lite ursäkta till alla grymma formgivare som jag får så fina leveranser ifrån och vars saker inte kommer upp i affären så snabbt som de ska. Och fast jag önskar att hoppa in nu då, av er själva, så gör de inte det. Så tiden går och det känns nästan som jag sitter och håller på finheterna. Alldeles för mig själv. Som de alla fina prints från Sofie Børsting. Tigrar och lejon och fåglar målarböcker. Och som här, Hats over Milan.
Men jag hoppas att jag snart har stoppat in alla nyheter. Och så länge vet ni att de finns här, egentligen alldeles leveransklara. Och så vet ni det där om leveranstiden. Bra, då ska jag bara tänka att det är inte julrusch egentligen. Sommar, det är sommar.

Och svar om girlangen. Här gjorde jag den. Rundlar med en cirkel stans. Sen läggs rundlarna i högar om 6-7 st. Sys ihop på symaskinen i ett svep. Och vik sen ut rundlarna mot mitten så de bildar en boll.
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 6 Kommentarer

från och med idag har mokkasin en ny kategori som heter bröllop.

Photography: A Bryan Photo
Idag är det exakt en månad kvar tills min lillasyster gifter sig med sin A. Jag har fått den stora äran att fixa och dona litegrann. 
Nu är jag lite av den typen att jag fixar och donar allra bäst när dagen D närmar sig med stormsteg. Ni vet då tiden är så liten så den knappt inte finns. Jag önskar att jag vore annorlunda men det går liksom inte för sig, hur mycket jag än försöker. Men eftersom min syster är precis tvärtom så måste jag nog ändra mig lite inför denna ärofulla uppgift. 
Så nu tänkte jag så här. 30 dagar återstår tills det är dags för bröllop. Ganska många dagar för att vara jag. Och väldigt mycket härligt ska snurra runt i våra huvuden under den här månaden. Och jag tänkte att ni skulle få hänga med på vad som snurrar. Få tjuvtitta lite helt enkelt. Hela månaden lång.  Lite varje dag sådär. Lite fixa och dona bröllop. I vår trädgård.
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 15 Kommentarer
Page 1 of 1012345...10...Last »