Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode DIY
RSS

om att inte lyckas att hålla sig till ämnet.

 
 
När jag hade affär på stan smyglyssnade jag ibland genom de tunna, gamla fönsterrutorna mot gatan. Där kunde mammor och pappor stå med deras barn och kika i skyltfönstret. Kika för att det såg väldigt härligt ut, om jag får säga det själv. Men det fanns en liten hake, hos vissa av föräldrarna. Och mina värsta smyglyssningar, som gav mig magont och känslan av att vilja vråla extra högt, var de här – Men inte ska du gå in här, det är ju verkligen ingenting för dig,  du är ju alldeles för gammal för sådant här, för att leka… Med ett efterföljande lite överlägset skratt, som att försäkra sig om att ungen förstod. Som en bestämd markering om vem det var som hade kollen.  Leka liksom, vem behöver det när man är… Ja, hur gamla var de här barnen egentligen. Var de sju, var de tio eller tolv? Har man då passerat rätten till lek? Gör man det någonsin?
 

 

För mig är det lycka och ren och skär tacksamhet att barnen leker.
Låt dem för guds skull aldrig sluta.

 

Obegripligt tankesätt kan jag tycka. Och sorgligt så in i vassen. Jag kan för mitt liv inte förstå varför en sådan sak kan oroa en förälder. För det var lite så det kändes. Som att man livrädd,  innerst inne, ville avfärda barnens leklust. Som att man skämdes lite om barnet önskade leken. Jag minns en förälder som stolt utbrast – min dotter har ju vuxit från sådant här  den flickan gick i tvåan. Då finns det ju andra saker att oroa sig för här i världen kan man tycka. Som helt tvärtom, att snabba på sina barn mot den stora vida världen med allt vad de innebär, det skulle snarare oroa mig. Åt det grövsta.

 
Jaha, nu spårade jag ur alldeles. Egentligen skulle jag blogga om de här små klosstäderna som är nya i affären. Himla fina i alla fall. Och alldeles sådär oroväckande lekvänliga. Gjorda på bästa sätt i Japan. Med FSC-trä och målade i giftfria färger. Såklart kan man tycka. Till och med den lilla kritan är miljöbästa. Städerna som är som en stad är mest, Paris och London  kommer tillsammans med två magnetiska griffeltavelplattor. Där ritar du historien runtomkring eller vad du vill. Det är bara fantasin man behöver ha tillgång till, ni vet den där alldeles livsviktiga…
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 16 Kommentarer

smått och hemmagjort.

Jag och min svaghet för små presenter. Övertygad om att det inte behöver det vara så himla storslaget alla gånger, det är ju liksom inte där det sitter.  Ganska ofta ser jag den där present-ribban höjas till skyarna och jag funderar lite på hur det blir där i ändan av slutet. Har man glömt då tillsist, att lyckan kan sitta i det lilla? Som i en rulle med vackert band. Ett nytt, ett gammalt eller ett hemmagjort.
Jag skrev om hemmagjorda band här men det tål att skrivas igen, det är så lätt och ibland hittar man ju inte det där finaste bandet. Det är egentligen bara tyget det hänger på. Sen behöver du bara ett strykjärn.Och så får ni ursäkta att det här Liberty-tyget har gått lite följetong här, men låtsats att det är annorlunda. Riv en remsa tyg. Tänk på att det färdiga bandet blir en fjärdedels bredd av den ursprungliga remsan. Om du vill ha längre band är det bara att skarva några remsor (med en symaskin då såklart). Vik sedan remsan på mitten, fukta den rejält med vatten och stryk sen som en galning så det blir skarpa veck.
 

 
 
Efter mitten-strykningen så viker du in kanterna mot mitten och stryker vidare. När du sedan är klar och vecklar upp bandet helt så ser det ut som till vänster på bilden, med tre strykveck. Och har du bara vikt upp det halvvägs som den högra bilden.

 
 
Men ihopvikt och färdigpressat, såhär!
Förresten så kan man köpa trådrullar i affären nu. Här är de!

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 10 Kommentarer

absolut gilla.

  
 
Snacka om gilla på den här grejen. En sådan absolut briljant idé.  Inte bara för att den lilla kartan ovan är från ett av mina absoluta favoritstråk i Paris… Anne Ditmeyer har startat en Map Design Class för stundenter över hela världen. Grejen är att man tecknar ner något av sitt livs bästa som en liten karta. Det kan vara allt från promenadstråk, till favvo-ställen eller egentligen precis vadsomhelst.  Susa in till Dos Family och läs mer! Som grädde på moset ges dessutom en bästa DosFamily-rabatt om man vill prenumenera på hela härligheten. Och det ska jag, verkligen att jag ska.
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 6 Kommentarer

nytt, nytt, det är så mycket nytt…

 
Det gick sådär med påfyllnaden i affären. Är det vårsol så är det. Fast vid några små molnpauser fick jag åtminstone in vimplarna och plåtade lite nyheter. Det kommer nog bli lite ganska många affärsnyheter här på bloggen den närmaste tiden. Hoppas ni står ut…
 
Plåta små fina nyheter är ju annars en angenäm syssla.
Mer om detta Paris imorgon.
Fin söndagskväll till er!

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 7 Kommentarer

när solen går i moln tänker jag fylla min affär.

 
Så mycket fint påväg till affären. Beställningar sedan ett september-Paris börjar nu anlända. Tyvärr kom ett jättepaket vilse på vägen från Italien. Men snart så. Allt finns inte på plats ännu i affären. Men det kommer, så snart solen går i moln…
 

Precis såhär ska en vimpel se ut tycker jag. Lite av det operfekta slaget.
 

I de vackraste tygerna. Och pinglor. Ni ser väl pinglorna?
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 14 Kommentarer
Page 1 of 512345