Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode DIY
RSS

hej sommar!

Plötsligt är himlen blå fast klockan är nio på kvällen.
Nästan lite magiskt, sånt där. Att den bara kommer sådär från ingenstans.
Sommaren alltså, tänk att den kom tillsist.
Önskar er en fin helg med knallblå himmel och gassande sol!
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 6 Kommentarer

förra lördagen..

 
Förra lördagen var vi i Trosa. Liv skulle spela fiol på en liten festival de hade där. Himla fint och Trosa sen då, där skulle man bo. I ett gammalt hus vid kanalen.
 
Livs klänning är härifrån och väldigt fin även när det inte blåser i den. Hennes Hasbeens är från förra året då vi letade med ljus och lykta ända till Frankrike. Av någon underlig anledning som verkar inte denna modell finnas i Sverige i år heller, men väl på Fashion Gallery.
 
 
 
Inte utan min handväska och med dubbla diadem kände sig Nomi klar för festival.
 

I väskan hade hon stoppat ner läppglans, borste och annat livsviktigt. Och den absolut roligaste grejen av alla. En gammal kamera. Utan film. Det kanske inte finns någon leksak i hela världen som slår en sådan manick. Den har allt. Man kan kika, man kan klicka och och mellan varje bild måste man ju dra fram den där rullen som inte finns, bara det en magisk känsla i sig.
 
 
 
Jag vet inte hur många bilder de tog. Ett par miljoner kanske. Och ALLA blev bra.
 

Nomi tappar tänder i en rasande fart. Synd på tandtapparlistan att göra det innan man börjar på sexårs.

 
Jag borstar hans år, jag drar i hans kläder, jag knäpper hans kofta,  jag knyter hans scarf. Men ändå. Sekunden efter det kört. Ostyrigare unge får man leta efter…
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 5 Kommentarer

mokkasin + mini empire = sant


Efter sju sorger och cirka 1000 bedrövelser kan jag idag presentera Mokkasin´s allra första egna väska. I härligaste samarbetet med Mini Empire sitter nu Jenny´s vackra påfågeltryck på en väska. Bara, bara för min affär. Sådär lite lyxigt exklusivt och automatisk när man handlar för en viss summa. Det här är egentligen bara provet. Men ändå. NU är det nära. Ni kanske minns att jag glad i hågen skränade ut den där fredagen att nu minsann var det nära. Och då visade det sig tre dagar senare att de där påsarna var längre bort en någonsin. Fy tusen, vilken besvikelse. Men sen gick det undan, ny kontakt, ny påse och nytt prov och smack där satt den. Så om ett par veckor hoppas vi kunna leverera paket av snäppet lyxigare variant.
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 20 Kommentarer

no more standardmått.

 
 
Och så var det ju det här med tavelramar. Det är ju så enkelt att vilja standardisera hela printvärlden, göra alla print i samma storlek och trycka in varenda tavla i en Ribba-ram från Ikea. Inget ont med det men lite trist i längden och bara samma har ju inte gjort någon lycklig. Och visst vill man inte drabbas av den stora var-ska-jag-hitta-ram nudå så fort ett print inte följer standardmåtten. Eller tvärtom, inte ska man rata alla de vackraste ramarna som det dräller av på loppis. De som oftast saknar både glas och baksida men ändå är finast av alla.  Jag har ju tidigare tjatat på lite om passepartoutens storhet men inte ens jag visste att det var såhär superenkelt.
 

För ett tag sedan skulle jag på kalas. Eftersom jag aldrig har någon vidare framförhållning så slog det mig ett par timmar innan mitt tåg skulle gå att jag missat själva presenten, eller åtminstone missat att göra den färdig. Eller jag hade printet och den mest passande ram man kunde tänka sig. En gammal som stått härhemma länge, för den fina färgen skull. Men aldrig fått vare sig glas eller blivit en tavla mest för de knepiga måttens skull. Och nu kände jag ju ända in i hjärtat att den här ramen skulle det vara det just detta print, ingen annan ram i hela världen skulle passa bättre. Så i all hast slog jag en signal till traktens bästa ramverkstad, Boa Konst & Inramning ,som förövrigt har ramat in och betsat min ramar för Ehrenstråhles Guide to Paris (och New York). Jomen kom, sa de, vi har en väldigt smart passpartoutmaskin.  Väldigt smart? Magiskt, skulle jag vilja kalla det. Ohhh, sa jag, en sådan där skulle man äga! Den var ju inte gratis, sa dom. Och det kunde jag i och för sig förstå, för maken till maskin liksom. Med datorns hjälp kunde den där mackapären skära ut precis vilket hål du önskade. Inget mått och heller ingen form var något problem för denna dyrgrip. I tjockaste, bästa pappret skar den ut en perfekt passpartout i cremefärgat ton, för det kunde man också välja. Och sen en glasskiva och baksida på det. Klart. Så himla härligt snyggt blev det. Den där ramen satt som ett smäck helt plötsligt. Och dyrt var det inte heller.
 

 

 
Så numera drömmer jag om att äga en passpartoutmaskin. Det kommer jag ju aldrig att göra men jag är lite lycklig över att det står en sådan där maskin väldigt nära mig. Ramutbudet har plötsligt ökat med alla procent som går och det är ju som en liten dröm i sig.
 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 15 Kommentarer

hej världen, där är du ju!

Jag vet inte exakt vad som hände. Men jag tappade bort bloggen några dagar. Jag avslutade några jobb, påbörjade några andra och fick frågor av det väldigt spännande slaget. Men med alldeles för många fjärilar i magen så kom tröttheten och jag sov fasligt mycket, inte i en vecka i sträck men det känns nästan så. Ni vet sådär som väldigt små pyttiga människor gör när det blir lite för mycket av det godaste, de sover på saken. Sen vaknar de och tittar sig yrvaket om och ser ut som de tänker hej världen, där är du ju och det var värst vad du var härlig. Och lite så är det nog, det var värst…
 
 
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 10 Kommentarer
Page 1 of 512345