Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode DIY
RSS

fairtrade & handmade – såklart! och allra sötast.

Afroart. Det finns så himla mycket gott att säga. Först och främst fint som bara den. Gillar mönsterna, det är mönstrat men det tar ändå inte över. Mjukt. Som känslan av något enfärgat men ändå inte då. Och färgerna, så milda och så fint tillsammans med det mesta.  Vi har valt ut två överkast eller plädar (och mest drömmer vi om att ha dem som picnic-filt när våren kommer) som vi tycker om allra bäst. Ormbunke och Darlia.
 
Men som sagt. Så mycket bra i detta förutom det fina. Fairtrade och handgjort. Rättvist. Afroart som faktiskt har funnits ända sedan 1967 drivs idag av sex textilformgivare, alla utbildade på Konstfack i Stockholm. Grundidén har alltid vara att ta till vara på lokala hantverkstraditioner i Afrika, Asien och Latinamerika.  På så vis får världens unika hantverkstradioner möjlighet att överleva och man skapar jobb i länder där hantverk är den viktigaste inkomstkällan. Lägg ihop det med träffsäker design och form, lyckokombo!

Favorit. Korgar är ju alltid perfekt. Vi har ett par i varje rum och det får oss att överleva kaoset och stöket. Som uppsamlingskorgar för ditten och datten. Men såklart också som förvaring, för sockor, brio-järnväg, lego, klackskor (ja, nu har vi typ trettio ärvda par, efter min mormor, som utklädningspjuck) , pappersrullar, vantar, som papperskorg och för allt. Skulle inte klara mig utan korgar. Och det finns nog inget som gör ett rum så mjukt och härligt bara för själva materialet skull. De här är också så himla fina att använda som blomkrukor, som en ytterkruka liksom. Finns i två storlekar, här.

 

 
Sötaste babyfilten. Ever. Uj, vad vi har förälskat ner oss i den här. Jag har en förkärlek till tunna babyfiltar, för då blir de lite som gosetrasa i samma stund. Små bebisar vill ju gärna fingra på något och liksom gosa in sig i det mjuka.  Minns att våra tvillingar fick två tunna små filtar, så ljuvliga där i maj när de föddes. Sedan blev de där filtarna som gosetrasor som hängde med dem i tid och otid. Ni vet sådär i handen, släpandes efter dem. Alltid.
 
Filten har en kompiskudde som är precis lika fin. En ännu väldigt fin present med välkommen till världen hälsning. Filten här och kudden.
 
 
 
Och det är ju det vackra broderiet som gör hela alltet. Tekniken kallas för ”Kantha”. Det är en urgammal teknik som man från allra första början använde för att stärka och laga utlitna textiler. Varför gör vi inte så idag kan man tänka. Tänk hur fint det hade varit då.
 

Och Blomster är inte från Afroart och inte en nyhet. Men den är så sjukt vacker så jag fattar det knappt. Kära Jonna, du tecknar som en dröm.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 5 Kommentarer

bara för att vi måste.

 
 
Ibland vill man liksom vara lite övertydlig. Inte för man egentligen skulle behöva när det kommer till det självklara. Men nu är vi det ändå. Mest bara för att vi aldrig någonsin ska tveka på att återanvända en kartong. Ibland blir det nämligen lite så. En annans logga, en knasig tejp eller en kartong som kanske inte ser splittny ut men ändå är hel och ren. Då tvekar vi och tänker att någon kanske ska tycka att det var värst vad ful den här kartongen var. Så kör vi den egentligen alldeles fullt användbara kartongen till återvinningen. Och sedan skär det lite sorgligt i hjärtat mest hela dagen.
 
 Så från och med nu tar vi vara på allt vi kan bara för det är så det måste vara.
Världen, ni vet,
det finns inga genvägar.
 
 
 

Så nu vet ni varför vissa kartonger från affären har en stämpel.
 
Och inuti ser allt ut precis som förut. Och vet ni, jag fullkomligt älskar när ni skickar bilder och mail och berättar hur silkesband, papper och sådant får ett andra liv när det kommer till er. Och när jag ser på bloggar hur det ligger små högar av sparat från Mokkasin. Hur ni slår in nya paket, hur det blir ett pyssel, en vägg i ett dockskåp och en pompom, när våra små kort blir minitavlor.
 
Älskar.
Tack för ni gör så.
 
 
 
 
 
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 12 Kommentarer

dagispyssel de luxe.

Garnbollar. Det är lite kärlek på det eller hur?

I senaste Family Living gör jag och Nomi en garnbollsgirlang. Lätt som en plätt. Absolut. Till och med ännu enklare än vad det var på 70-talet med den här moderna och superbra. Och med lite extra finesser så kan till och med några simpla garnbollar få lite extra glans över sig. I det stora hela liksom.
 
Tidningen finns fortfarande på hyllan ett par veckor till.
Förresten blir jag intervjuad där också, om budgetfix minsann.
 
Vintagetapet från Elerts Färg.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 10 Kommentarer

 
Ni är så snälla.
Ord om att det jag gör saknas. Fint.
 
 

 Så rakt igenom snällt. Sådant där jag sparar på.
I hjärtat.

 
 
Tänker att jag gillar bloggen.
 
Det är er förtjänst. Ni som läser.
Tack. Tusentack.

 ♥

Hur mycket florsocker kan man ha på en semla? Jättemycket tydligen. 

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 16 Kommentarer

Morris vs Boråstapeter och hej förstås!

 

Vad hände kan man undra.
Tack snälla och söta – för att ni bryr er så mycket.
 

Det var dagar som gick. Och mellan krassligheter och en envis gammal järnbrist som gör mig som en sömngångare som helst av allt vill slumra i tid och otid (hur galet som helst ju för en som aldrig sov tidigare) så hamnade jag bland grubblerierna till råga på allt. När andra var 2014-pepp var jag inte ens i närheten. Lite ängsligt kan det låta såhär i efterhand och äsch det finns värre saker. Men ett evinnerligt vacklande och ett efterhängset velande och inspo-svackor med avgrundsmått. Trevlig start, nä inte så värst. Men man bidar sin tid. Och äter pencillin och sover och sover. Och tänker om. Vad gör det om hundra år liksom. Den dagen kommer det ändå inte spela någon som helst roll hur jag vred och vände på saker och ting. Det blir som det blir. Så är det alltid. Och det blir nog bra. Hursomhelst liksom. Så hej du kära blogg och alla ni fina – jag är nog tillbaka…

 

Och när hostan försvann kändes en ny tapet som det enda rätta. Och jag med mitt ständiga Parislängt tänkte att jag tror vi låtsas kafe, som det här.  Med Pimpernel från William Morris.
 

 
Men attans, en sömnlös natt hamnade jag i den här. Och tapeten! Ja egentligen kan jag ta både telefonsoffan (men jisses är det ingen som har någon sådan där att sälja, nu när vi letat fram vår gamla Kobra och har sagt till alla barnen att händanefter ska telefonen ha sladd och vi sitter alldeles prickstilla när vi pratar),tavlorna, mattan, lamporna och hela alltet. Nästan då. Men tapeten – Rosenvinge från Boråstapeter. Så hur blir det nu? Å jag vet inte, vet du?
 
 
 
Och affären då. Det är nu det börjar. Vi mailar världen över och går allt som det ska är affären snart fylld igen med tjusigt. Och nyheter!  Jennie Ekströms nya lilla katt hamnade i bakom flott ram igår. Han är så fin med fluga och kofta. Och danska Michelle Carlslund var snabb som blixten att förse oss med hennes så himla fina prints, älskar! Ni hittar de under prints.
 
Det känns fint att ha bloggat igen. Det var nästan så jag trodde ett tag, att det aldrig skulle hända mera. Men nuså. Fin fredag!
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 29 Kommentarer
Page 1 of 212