Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode DIY
RSS

~ feels so good to be a rose ~

 
 
 
Äntligen får jag lov att visa er något som är bland det vackraste jag sett. Rosor, små och stora. I Roséguld. Igen, det allra bästa hantverket av begåvade Johanna Garmland. En fortsättning på vårt samarbete Garmlands Guld & Silver By Mokkasin. En fortsättning som har fått både Linn och jag att oo:a och ahhh:a varenda gång vi håller en sådan här ros i vår hand. De är de vackraste. Aboslut de vackraste vi sett.
 

Som armbandet. Precis ett sådant har suttit på Linns handled sedan några dagar innan jul. Och det är precis såsom ett armband ska vara, om man frågar oss. Det där lilla och enkla men ändå det allra vackraste. Något som inte alls tar över men när man tittar noga så smälter man. Av finhetsrysningar liksom. Det där gedigna som håller i ur och skur och tvätt och stök. Men ändå, lika vackert. År efter år efter år. Rosen är liten och så stunning som en ros kan vara. Armbandet passar ihop med allt. Konstigt men så här det. I all sin enkelhet eller tillsammans med en massa annat.
 

Ringarna. Vi drömmer om dem.
Den lilla rosen för den lilla handen och den stora alldeles tvärtom.
Som mamma – dotter smycke, hur fint!
Och som vigselring, det blir banne mig inte mer tjusigt än såhär.
Jag vet någon som drömmer om att gömma en diamant i sin, där under bladen.
 
 
 
Kollektionen ~ feels so good to be a rose ~ kommer att lanseras inom de närmaste dagarna i affären. Kollektionen är helt ateljétillverkad av Johanna Garmland och levereras i våra vackra handgjorda askar. Kollektionen består av armbandet, ringar, örhängen och kommer efterhand att utökas. Alla smycken kommer att kunna fås i silver, roséguld 9K och roséguld 18K.
 
Och roséguldet, man hör ju redan i namnet hur vackert det är. Och det fina i kråksången är att det inte bara är så fantastiskt fint och mjukt i tonen,  det har dessutom en massa galanta plus jämfört med guld. Tåligare och åldras snyggare. Ibland kan vissa tala om en ny trend i roséguld men i resten av världen har man arbetat med roséguld i precis samma utsträckning som guld och silver i stort sett alltid. I Australien där Johanna bott och arbetat under många år är roséguldet en klar favorit och jag förstår det. Guld har aldrig varit mitt bästa när det kommer till smycken men med roséguldet är det en helt annan sak. Att ett litet sting av koppar kan göra så mycket…
 
 ~
 
 
Kära ni, annars har det varit lite tyst här igen. Ärligt talat så händer det så mycket nu så jag hinner inte riktigt med i svängarna. Men det är kul! In i vassen kul. Jag hoppas snart kunna berätta vad jag har sysslat med de senaste tiden, hemlis!
 
Fin fredag och puss!

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 4 Kommentarer

here we go again – det handlar om sänghimlar.

Oj. Jag skulle ju blogga om kuddar. Lite snitsig reklam sådär på morgonkvisten. Men de tog visst slut ändå. På en gång sådär, direkt.  Ajdå. Men de kommer igen kan jag säga. För vi gillar ju  också kuddhav. Av stjärnor och hjärtan. Och de här, de omåttligt populära kom oväntat och plötsligt hem igen. Men scwoosch sa det. Där med, men några enstaka kvar. Och försvinner köpknappen så är de slut. Så är det alltid i affären. Men ny sändning påväg.
 
Och nästa sak. Sänghimlarna. Just nu sys det så det står härliga till. Och vi kommer få en stor sändning i mars-april. De kommer såsom spridda skurar och vi kan inte säga mer exakt än så, men vi tror och hoppas att av de 5-10 veckornas leveranstid så blir det mer mittemellan. Men vi måste ha lite tillgodo där för båtar med sänghimlar kan hamna i stormar och sådant där som man kanske inte räknade med. Och då tar båten lite extra tid på sig. Där över all världens hav. Så är det ju.
 
Men nu finns alltså chansen att boka sin sänghimmel. Genom bokning/köp garanterar du en sänghimmel vid nästa leverans. Här finns de och du kan också hitta info om förhandsbokning.

Gamla lampskärmar är bästa mystricket, med lampor eller ej. Ju mer jag tänker på det, en femma, tio eller max en tjuga och vad får man? Fransar och band och knoppar och hela konstruktionen liksom. Det är ju hemskt mycket av det fina.
 

Ja såhär kan det ju se ut om man har turen på sin sida…
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 7 Kommentarer

glömde.

Jag blev kvar i balettvärlden idag. För det slog mig att jag sitter på ett hemskt bra tips till. Det är att kvista dit när det är öppna repetioner. Då är det helt gratis och man får några timmars dans sådär som det ser ut för stunden. På Kungliga Operans fb-sida brukar man då och då hojta till när det är dags. Och då är det bara att köa en stund utanför sen smyger man in och ännu en gång känns det som man tjuvkikar. Fast man får.
 
Jag Nomi for dit och såg repetionerna av Svansjön på stora scenen.

Och då ser det ut lite såhär. Fast många flera ballerinor. Och balettchefer och själva dansläraren och balettchefens lilla son var också där.

Jag kan inte påstå att Nomi och jag kvistade över till Operan trots att vi önskade. Alla tåg var inställda, från Södertälje. Så där fick vi hoppa på bussen. Eller någon av de väldigt mänga. Och lagom i stan blev Nomi åksjuk, sådär jättemycket. Och när väl den där bussen hade stannat kändes det som om det skulle vara jättemånga i kön vid Operan. Så vi tänkte att det är bäst att springa. Så det gjorde vi, det allra fortaste vi kunde.
 
 

Och när allt var slut fick vi veta att alla tåg utom ett endaste skulle ta sådär 3-4 timmar istället för 1 timme på ett ungefär. Bara för de där bussarnas skull. Och det där endaste skulle avgå jättejättesnart, eller själva bussen. Så då fick vi springa tillbaka. Men vi hann stanna här och handla benvärmare. Och lunch till bussresan.  Och sedan sprang vi igen. Med andan i halsen och skrattet i magen.
 
 
Kanske världens snabbaste Stockholmslördag. Men det var det värt.
 
 
Och på den där dansshopen kunde man till jul köpa begagnade tåspetsskor, där pengarna som bara var femtio kronor gick oavkortat till Läkare Utan Gränser. Kanske har de några kvar fortfarande….
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer

sportlov på Operan!

Förra våren fick jag ett sådant fint tips av en läsare som jag bloggade om här. En prova-på-dag på Kungliga Baletten. Och nog för vi nog tänkte att det skulle vara extra fint men det var helt perfekt och alldeles ljuvligt. Inte bara för hon med ballerinadrömmar. Hela familjen var lite smått lyriska efteråt. En alldeles egen värld, den där balettvärlden. En magisk.
 
Hela dagen var så perfekt ordnad. Man hade öppnat upp alla skrymslen och vrår i hela huset och sådana där rum som man aldrig annars får besöka. Salongerna, scenen och alla rummen. Och ni fattar, Operan liksom, det är ju så vackert så man flämtar. Mest hela tiden. Som Guldfoajén. Härinne gav man världens sötaste lilla pjäs men också så klok, vad det handlar om. Balett alltså och dess alldeles speciella värld.  Finaste kostymerna och prima ballerinor. Och påtal om det, alla som jobbar där på baletten hade tagit sin egen lördag för att visa och berätta. De som annars står på stora scenen, första dansare och stora delar av esemblen var dagens värdar. Och man fick fråga och undra precis som man ville. Uppskattas.
 
Och provdansa fick man. Och vid Morgonskolan fick man sitta som små tysta möss och liksom kika i smyg när dansarna flög genom luften och tusensnurriga piruetter. Och få sitta där alldeles nära så man nästan får en piruett i huvudet det är ju inte varje dag precis.
 
Nu är det dags igen. Operahuset öppnas upp under sportlovet!
Susa dit vetja! Här finns info!
Bara härligt!

 
Storlek 38, vem bryr sig?
 

Nu gäller det. Det är ju inte varje dag man står brevid en prima ballerina.

Men det är klart att Charlie också fick dansa. Tycker ni han ser sugen ut? Jomen kanske lite, kolla tåspetspositionen. Men aldrig i livet att han skulle. Skyll dig själv, kan man tycka.

Jag vet inte hur många gånger jag hittade dessa skor.

 
 
Det fanns inte en plats de inte har legat på.

Nomi var också överallt, hon testade varje millimeter av Operan.  

Och igen och igen.

Detta magiska.
 

Hon fick ett par begagnade tåspetsskor i julklapp. Det var hennes allra finaste julklapp. Jag tror ingen annan förstår, sa hon på julaftonskvällen. Nej, hon har nog rätt där. Vi kan inte riktigt förstå.  

Det är sorgligt att lämna stället. Sorgligt sådär ända in i själen. Men så tänker en donna som innan jul moget deklarerade att det var dags att sluta med fiolspelandet  för att satsa fullt ut på baletten. Det måste göras, sa hon. Ska man till Kungliga Baletten, så ska man. Då måste det satsas. Att fiolspelandet liksom hade krävt en 20-minuterslektion och ingen speciell sensation i själva övandet från hennes sida hörde inte dit. Att sedan den där balettlektion fortfarande bara är 45 minuter i veckan, varken mer eller mindre,  är också en helt annan historia. Det handlar bara om att ha bestämt sig, det är det allt hänger på.
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 17 Kommentarer

sitt godaste.

 
 
Bästa presenter. Hittade de här bilderna på ett par nyårspresenter vi fick av vänner. Tänker att man ibland i presentdjungelns snåriga letande glömmer bort de där fina. Ge bort något av sitt godaste liksom.
 
 
 
Slut på två sekunder.
Men jag drömmer om dem fortfarande.

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer
Page 1 of 3123