Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode DIY
RSS

tänk att du kom tillsist.

 

Jag hade lovat mig själv att inte missa pionerna. Men det var hemskt nära ögat.

 
Och snabbt gick det när det väl började.

Därför var den här kvällen lite extra minesvärd sådär. Å jag vet. Det är inget märkvärdigare än att Viggo och jag plockade en bukett pioner. Men i susig stress och vardagsrace i avslutningstider så kan det kännas nog så märkvärdigt.  

Att vi hann innan alla bladen låg på marken. Kanske var det spöregnet som tog dem.
 

 
 Men egentligen tror jag det är tänkt så. Att underbart är kort.  


Det är noga hur man gör det hela.

Och varför finns de inte pioner som det finns maskrosor. Då blir de inte lika vackra kanske någon tänker, för överflödet och alltid där. 

 
Fast det tror jag, kan man tycka annat.

 
 
Och fastän vi nästan missade pionerna och världen har varit högst uppochnervänd på sista tiden och knappt så man tror på det själv. Så är det sant från och med nu… eller jag ska bara sova lite på saken först… men sen så ..
 
 
hej semester!!
 
 
 
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 11 Kommentarer

midsommar 2014.

 
 
 
 
Minuterna innan kransarna.  
 
 
Förra året firade vi midsommar i Paris. Eller vi firade egentligen inte alls. Men åh, sade barnen, ska vi inte göra som vi brukar? Så i år bestämde vi oss för att göra precis så, som vi brukar. Midsommarafton vid Anders och min syster Petras sommarstuga vid sjön.
 
Har jag sagt att vi plåtade de här bilderna härute, i backen genom ängarna.
 
 
 
Det är något alldeles speciellt med elstaket som håller fåren borta från vägen. Det haglade skrönor och osanningar där i skogen.
 
 
Vissa sprang som om det inte fanns någon morgondag.
 
 
Folkvisor. Ser ni skorna till höger under stolen. Det är en liten grabb med fiol. Tyckte det var viktigt att säga det, för balansens skull.
 
 
Vissa satsade halva sin tia på varukorgarna. Istället för nallar och giraffer. 
 
 
Aldrig har väl en varukorg varit så storartad. Och åtråvärd, Charlie är sammanbiten. Allt från Trocaderon till korgen allt låg i var härligt lyxigt. Allt utom halvkilot kaffet då.
 
 
Vissa satsade dock på säkert kort. Fiskdamm med alltid vinst, små mjuka figurer.
 
 
Jag och min pappa Ronny.
 
 
Midsommar är lite extra vacker i Viala.
  
 
Mycket att stå i.

Det ska gå. Det har det alltid gjort.

 
Skeptisk.
 


 
Den där kransen får gärna flytta hem till mitt vardagsrum.
 
 
Sådärja. Då var det bara dansen kvar.
  

 
 Nästa skeptiska gäng. Men min syster är pepp på midsommardans.

 
Och de här två ville aldrig sluta när de väl kom igång.

 
Alltså mamma, det här är så fånigt.  
Fast ändå drog hon och Ellen minst tio danser där kring stången.  

Nöjda.
Med fiskdammsvinsterna i säkert förvar.

Det är något visst med vägar genom skogen.

 
Min pappa kan aldrig hålla sig borta från ett fiskespö.

Abborre.

  
Jag och min mamma Monica.
 
Mina föräldrar syns inte så ofta här på bloggen. Men de står mig och min familj väldigt nära och är en stor del i vårt liv. Så har det alltid varit. De är våra bästa vardagshjältar och hjälper oss med allt mellan himmel och gjord. Och framför allt är de väldigt nära och ger av sig själva och sina tankar om livet. Idag är det något jag värdesätter enormt och jag är så glad att mina barn har fått lära känna sin mormor och morfar. Tacksamhet och kärlek på det. Större än vad jag kan beskriva.  
 
 

 
Ingen midsommarafton utan tävling.  Vuxna mot barn.
  

 
Hjärta dem.


Klädstafett – helt klart en underskattad tävling. Här börjar det vuxna laget bli smått desperat. I underläge tar man till de värsta fuskmetoderna. Observera fejkhandskarna till höger. Vi förlorade ändå. Synden straffar sig alltid.
 

Ingen midsommar utan en selfie.  
 

Ellen. Min systerdotter.

 
 Theo. Och min systerson. Även Filip med selfien.

 

 

  
Det var inte bara pappa som fiskade. Det här var sommardagen då Viggo blev biten.
 
 
 
Det bästa är att smyga på ungar. På en brygga i solnegången sägs det många sanningar.  
  
  
Sådana här dagar alltså.  
 
 
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 14 Kommentarer

nu är vi supersena men jag måste bara säga …

… en vacker midsommarafton önskar jag er!
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 8 Kommentarer

instagram crush!!

Det är ju inte varje dag man blir utsedd till månadens instagram crush!!  
Fint minsann. Tack så hemskt mycket till vackra online-magasinet
 Enfants Terribles Magazine.
 
Det senaste numret –  the Tales of Midsummer issue – är liksom proppat med sommar. Och där kan ni läsa en lång intervju med mig ( in english! it´s good for you who usually have big patience with google translate… ) om allt mellan himmel och jord. Om vilken färg jag anser mig vara, om fototips, om varför jag har lite svårt för instagram, om barndomsminnen, drömmar och sådant.
 
Jag heter @sofiaatmokkasin på Instagram.
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 4 Kommentarer

om du ska kalasa imorgon.

Som den ruggigaste av höstdagar. Mysigt på sitt vis men synd på en midsommar. Kanske inte kommer att krylla av kalas under äppelträden. Men ändå. Det kommer en sol var så säker.

I Amelia Sommar finns just nu en somrig fest som vi gjorde förra sommaren, en sådan där dag då man inte ville ha något annat jobb i hela världen.

 

 
Lite lagom tipsigt. Inget svårt och oöverstigligt.  

Och en mall hur du viker en ask.
Perfekt om man vill göra min bästa idé för bordsplacering…

 

Och snabbvimpel igen. Älskar de snabba. Och billiga. En annan snabb var med i ett annat festjobb från förra soammaren, som ni hittar här .

Med hopp om sol då. Och jag tror minsann en solstråle precis träffade mig på näsan. En svag och full av dis, men det må vara bättre än ingen alls.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 3 Kommentarer
Page 1 of 3123