Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode DIY
RSS

allra bästa för mig

20150927-MX8A6607-1200

Han är så bra för mig.

Verkligen inte bara, för att han söndagsjobbar med mig som den självklaraste sak i världen. Och letar jättelånga lånepinnar i skogen.

20150927-MX8A6610-1200

Och gör allt det där andra som hör till. Som att bära och bära, först hit och sedan dit. Och sedan tillbaka igen för det var något med sluttningen.

20150927-MX8A7537-2-1200

Och fixa träd när inga finns. Och bygga tältläger och stoppa vinden, liggandes sådär på marken i hemlighet. I timme efter timme.

20150927-MX8A7544-1200

Och så nu då, 21.29 så var det färdigtapetserat, inför nästa jobb. Mitt jobb. Och det var inte jag.

Men det är verkligen inte bara därför. Inte alls bara därför.

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer

nästan allt är på riktigt

20150926-MX8A5981-1200

Först. Tusen tack för alla rara kommentarer vid mitt förra inlägg. Som fina små presenter hela bunten. Tack!

Sedan. Just nu gör vi väldigt många fotouppdrag. Det ena avlöser det andra och jag älskar det här. Fick jag välja så skulle jag bara jobba med bilder, vareviga dag ända tills tidens ände. De senaste dagarna och hela helgen har vi jobbat med Numero 74´s kampanjbilder. Hela alltet känns lite extra drömmigt…

Att gå upp i ottan en lördagmorgon och packa bilen proppfull… Och hamna i en slottsträdgård med äppelträden åt ena hållet och fälten åt andra.

20150926-MX8A5977-1200

Frukost på en matta i daggigt gräs med utsikt över slottet.

20150926-MX8A5968-2-1200

Linn var fin med Margaretaflätor.

20150926-MX8A6445-2-1200

Den allra drömmigaste biten av vårt jobb är nog att vi får fantisera som galningar mest hela dagarna. Det är lika bra att intala sig att det nästan är på riktigt för allt är liksom lättare då. Ni fattar ju själva vad superhjältar kan hitta på i en slottsträdgård. Speciellt om den känns större än en hel världsdel.

20150926-MX8A6459-1200

Tänk bara att få hänga under äppelträd en hel dag. Där äpplena är precis såhär röda. På riktigt.

20150926-MX8A6474-1200

Precis när vi packat ner alltihopa svängde min mamma förbi. Så hon fick ta kort när vi bar rekvisita.

20150926-MX8A6492-1200

Såklart att vi tog chansen att smyga runt lite efter vi ätit mazariner till lunch. Och jag tror jag skrek till lite när jag såg den. Jag har önskedrömt om en allé utan väg. Och så var den bara där helt plötsligt. Och ni kan inte förstå hur lång den var. Från slottet, ända till grindstolparna på andra sidan skogen.

20150926-MX8A6532-1200

Det är lätt att fantisera när man plåtar för Numero 74. Det är extra lätt i en slottsträdgård. Det är ju som om historierna växer bland träden. Och när man plötsligt ser ett litet grönt hus på ett litet berg mitt i skogen, då kanske man tänker att man drömmer på riktigt. På söndagen fick jag veta att den lilla stugan var en present en gång för länge sedan. Till dåtidens slottsfru. En skrivarstuga. När det var stojigt på slottet kunde hon alltid dra sig undan bortom trädgården. Tänk så härligt, en sådan där skulle jag också vilja ha. Med fri utsikt  över hemmet och snubbeltrådar runtomkring med bjällror lite här och var, så att ingen kunde störa förren jag lugnat och roat mig tillräckligt. För slottsfrun tänker jag rätt mycket på kontrasten. Undrar hur det kändes när man i vanliga fall hade tusentaliga rum och våning efter våning under sina fötter för att då och då slå sig ner i den kanske minsta stugan på jorden…

20150926-MX8A6513-1200

Moln alltså. Och slott sen då.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar

det är ett märkligt jobb man har

20150923-MX8A5294-1200

Klockan var egentligen inte ens halv sex när allt började. Jag skulle bara åka och kolla på en plats, inför kommande jobb. Someone has to do it. Kanske körde jag lite omvägar för att komma dit. Och fastnade vid vägkanten. Det var något med dimman. Den liksom smög sig på från alla håll. Från skogen och åkrarna runtomkring. Tänkte att jag förstår att människan trodde på älvor och väsen. Det är lätt hänt liksom.

20150923-MX8A5301-1200

Jag fortsatte i alla fall på en väg genom skogen. När vi var små hade min pappa och min farfar sitt fiskevatten vid slutet av vägen. Eller jag minns det som om vi gick genom kohagen och nedför en backe. Sjön kändes som ett hav och jag mindes en fors. Eller var det en kvarn. Men jag hittade ingetdera.  Fast jag tror att det var bortom bron.

20150923-MX8A5314-1200

Och ja. Jag vet att det bara är en solnedgång. Och en massa dimma. Men det måste ju varit så här sagorna kom till från första början.

20150923-MX8A5335-1200

Plötsligt blev världen som svartvit. Kanske var det för jag kisat mot solen när den försvann bakom skogen.

20150923-MX8A5336-1200

Jag åkte mot ett slott. Det finns rätt många av dem här i trakterna. Jag ringde min mamma och sade att såhär nära har jag aldrig varit trots att jag har passerat det tusentals gånger på vägen till mina föräldrars stuga. Sedan förälskade jag mig i en grind. Det kändes så hemligt på andra sidan.

20150923-MX8A5342-1200

Jag tror det blev ljusare plötsligt, nog mest bara för att det var en slottsträdgård.

20150923-MX8A5352-1200

Kanske var det de rödaste äpplen jag någonsin sett.

20150923-MX8A5422-1200

Plötsligt var det dimma precis överallt och jag tänkte att det kanske är bäst att vända hemåt. Men musiken var för bra för det. Så jag åkte mot nästa slott. Egentligen är det kanske herrgårdar de heter. Det är kanske inte så noga. Och det var en gång ett växthus.

20150923-MX8A5371-1200

Man kan åka på slingriga vägar över små bäckar. En gång i tiden låg ett bruk här.

20150923-MX8A5392-1200

Jag svängde för att kunna vända lite lättare och hittade det här. Jag spanade på alla gjutjärnsfönster och tänkte att det kanske var öde. Och liksom sådär glömt.

20150923-MX8A5379-1200

Fast det kan man nog inte säga efter att ha kollat igenom alla fönster.

20150923-MX8A5394-1200

Det var rätt ensamt där i skogen. Och jag ringde min mamma igen och sade att min telefon nog skulle ladda ur och för att tala om var jag var. Utifall att det inte skulle vara så oskyldigt och snällt som det egentligen verkade, mitt bland forsens brus och fågelkvitter. Men mest för att fråga om den där platsen som jag skulle till, från början. Hon sa att det nog skulle hinna bli mörkt innan jag kom dit. Och jag kände detsamma.

20150923-MX8A5409-1200

Men nu råkade den där väggen vara så himla perfekt. För de fullkomligt bedårande djurmaskerna. Viggo sa när jag kom hem att det hela var “fett scary”. Att jag liksom stod där i skogen, i mörkret och hängde upp djurhuvuden på en vägg. Att det liksom var jag som var skrämmande. Om någon hade kommit. Då hade de ju trott att jag var jättegalen. Och ja, jo, kanske faktiskt. Fast det kom ingen.

20150923-MX8A5413-1200

Sedan provade jag lite på en dörr också. Mörkret kom svepande från alla håll och kanter. Och plötsligt blev bruset från forsen ännu högre. Det var väl konstigt.

20150923-MX8A5416-1200

När jag hoppade in i bilen märkte jag att rådjuret saknades. Vilken tur att hon låg kvar.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 14 Kommentarer

och allt medan rosorna vissnar

20150922-MX8A5271-4red

Med risk för att tjata. Men det här lilla tältet alltså.

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer

vanliga dagar, jag gillar nästan allt.

20150921-MX8A5015-2-1200

Tisdag. En bra dag att börja blogga igen. Nog för jag inte har slutat helt medvetet men hösten har startat lite ovanligt snurrigt. Med dagar i en rasande fart. Jag vet inte hur många gånger vi försovit oss sedan skolan startade och hur många förvirrade scheman på barnens aktiviteter vi har gjort. Men ändå, allt är bra.

Igår började med att jag ännu en gång fick tapetserhjälp av min pappa. Nu har jag bara två väggar kvar och de ska jag göra själv. Resultatet får ni se senare i höst, för ett svenskt tapetföretag.

20150921-MX8A5034-1200

Vi satte tapeten hos min syster för att den skulle få hänga kvar mer än för fotostunden. Kändes väldigt skönt. Har alltid lite jobbigt över saken att tapetsera och måla över, ständigt. Hon hade börjat på en tavelvägg som egentligen skulle kunna bli den största jag sett. Fint redan nu.

20150921-MX8A5115-1200

Hemma igen kom rekvisita vi längtat efter. Från Numero 74. Vi satte igång att planera i samma sekund som vi packat upp. En kvinna som kom på besök frågade om vi höll på att flytta in eller om vi flyttade ut…

Och nu kan jag äntligen avslöja att vi ska samarbeta med Numero 74!  Vi kommer att plåta marknadsföring och kampanjbilder för dem, vilket känns så himla skoj. Jag längtar efter att få börja.

20150921-MX8A5101-1200

För länge sedan önskade vi ett blommigt tipi från Numero 74, nu har de äntligen gjort det. I vackraste tyget de någonsin haft. Och bara för vi önskat så snällt fick vi en hög såhär i förväg, trots att det hör till nästa års kollektion.  Finns i affären för leverans nu. Finns även i gråblommigt, precis lika vackert.

20150921-MX8A5131-1200

Jag tänker att det är den finaste tipin någonsin.

20150921-MX8A5141-1200

På eftermiddagen tur jag och Nomi en tur i regnet. Vi skulle kolla in ett ställe bland kolonilotterna. Nomi ville flytta in genast. Det var ju som ett hav av dockhus.

20150921-MX8A5146-2-1200

Och andra hav också för den delen.

20150921-MX8A5163-2-1200

Vi smög in på den finaste lotten, men vi hade fått lov sådär på distans. Det fanns så mycket fint så jag kunde inte annat än hålla med. Vad är väl ett bautahus när man kan ha såhär tjusigt!

20150921-MX8A5169-1200

Det fanns till och med en liten bänk där man kunde låtsats att man hade milsvid utsikt. Nomi kände det som hon var i Paris och kanske var hon Mademoiselle Oiseau när allt kom omkring, det var därför hon satt med stil.

20150921-MX8A5181-1200

Vi tog pandan och åkte hem. För att spilla ut en liter pannkakssmet i lådor och på golv.

20150921-MX8A5240-1200

När Kristo kom hem och jag hade torkat pannkakssmet i hundra år så fortsatte vi rita kostymer till en storföreställning som kommer att gå av stapeln här i februari. Eller jag säger och min man tecknar, så otroligt lyxigt och bra. Nu ska jag väcka ett hus. Och vi försov oss inte denna tisdag. Bara en sådan sak. Hej höst, vi börjar om nu!

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar
Page 1 of 3123