Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode DIY
RSS

magisk söndag

28022016-MX8A5502-2

Vi lever i en dröm just nu. Min hjärna är totalt översvämmad av… Ja allt! Av en otrolig värme och kärlek som man liksom bara vaggas skönt i vareviga sekund. Till Poupy som har bjudit hos till det mest generösa jag någonsin varit med om. Till alla superhärliga människor vi hänger med. Till Chiang Mai, som är den mest fantasifulla stad jag någonsin besökt. Min hjärna är nästintill overloaded av all inspiration som kommer från alla håll och kanter. Och översvämmad är jag, inte minst av tacksamhet över att min man och mina barn får vara med om detta. Att jag får dela detta med dem.

Idag vaknade vi upp i “vårt” lilla hus i Old town. Efter en liten morgonpromenad bland tusen tempel och dubbelt så många drakar var vi bjudna hem till Poupy på lunch tillsammans med resten av team No 74. Och jag lovar er, här svimmade jag på riktigt och tusen gånger om. Bakom en vacker trädörr öppnade sig det mest fantastiska hem jag någonsin besökt.

28022016-MX8A5427Barnen gjorde sig hemmastadda på en sekund. Hänger det en hammock inomhus vet de exakt var de ska bege sig till. Eller nästan utomhus för all del.

28022016-MX8A5448Faktum är att hela det här hemmet hade hur många ställen som helst att hänga på. Var man än tittade liksom.

28022016-MX8A5449Kortspel är bra när deras föräldrar har fullt sjå att lyssna på den ena inspirerande historien efter den andra. Numero 74 är ett dream team och det är en ära att få ingå i detta sammanhang. När tid finns ska ni få en utförlig beskrivning av hur detta företag jobbar, det är magiskt.

28022016-MX8A5459 Det dukades upp mat och allt var så himmelskt gott.

28022016-MX8A5464 Älskar att barnen vill prova allt.

28022016-MX8A5472En stund senare åkte skeden (!) fram.

28022016-MX8A5467Amélie från Milk Magazine, Manuel and Clemence från Numero 74.

28022016-MX8A5476I slutet av veckan ska vi få gå matlagningskurs! Ser fram emot detta.

28022016-MX8A5483Nomi har inte somnat (ännu). Bara vilar sig lite mellan tuggorna. Viggo däremot, äter oavbrutet och sakta. Njuter av varenda liten smak.

28022016-MX8A5535Men till sist slumrar hon. Och Charlie tar sig även han en tupplur på en timme, han ligger faktiskt där i kuddhögen. Och även Liv rasar ihop bland kuddarna. De kände sig som hemma, vi med. Man kan liksom inte göra annat här.

28022016-MX8A5679Medan andra är helt uppslukade av Hungerspelen del 3.

28022016-MX8A5640Det här är Poupy och mannen bakom väldigt mycket, som hon själv beskriver honom. Poupy är helt klart min stora förebild. Det finns ingen som driver ett företag med så mycket kärlek och värme som hon. Hon har ett förhållandevis litet team bakom sig, alla handplockade från olika delar av världen. Alla med samma glöd för det företaget står för. Hennes smak och kreativitet är helt makalös och det är en ynnest att få ta del av den på nära håll.

28022016-MX8A5528Alla samtal kring företaget Numero 74, livet, allt och universum kommer jag spara för alltid. Här är också Stephanie som annars jobbar från Ibiza liksom en stor del av teamet.

28022016-MX8A5531Kanske det mest perfekta hänget någonsin.

28022016-MX8A5522Jag har såklart tagit hur många bilder som helst från detta fantastiska hem , så fler kommer en annan dag när klockan inte är två på natten. Men spana in golv, väggar och det mörka träet. Hur drömmigt är det inte?

28022016-MX8A5660Och önskar nu en hammock inomhus, tack.

28022016-MX8A5628Alltmedan vi vuxna pratade framtidsplaner roade sig barnen med annat som sagt.

28022016-MX8A5551Jag ska nu sova med varmt hjärta och livliga drömmar om allt som snurrar i mitt huvud.

Tack söndag, du var helt magisk.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 4 Kommentarer

landat i chiang mai

27022016-MX8A5258

Surrealistiskt är nog rätta ordet. En timmes flygresa senare hamnade vi i en helt annan värld. Igen. Fast på ett väldigt härligt sätt. Vi möttes upp på flygplatsen i Chiang Mai av Poupy, som driver Numero 74 och Manuel som även han är en del av företaget. Så himla fint att möta dem såhär. Vi skjutsades till ett litet hotel, ett litet hus som känns precis som om vi vore hemma hos någon. Huset är bara som vårt och team Numero 74´s under några dagar. Det är ljuvligt och jag lovar att visa så snart ljuset är här.

Just nu sitter jag med ett par sussande ungar bredvid mig och regnet smattrar mot fönstret. Känner mig så lyckligt lottad som helt enkelt fick packa med min familj på detta möte som faktiskt kommer att vara flera dagar till. På en helt ny plats i världen som jag inte har en aning om. Jag har egentligen ingen aning om något alls just nu, men bara att det blir väldigt spännande och fint alltsammans. Det är så det känns när man hamnar bland dessa människor, automatiskt liksom.

Vi for iväg på lite mat strax efter vi landat. Med fyra megatrötta barn. Men en snabbtitt eller hur, på Mixology. 

27022016-MX8A5260

Efter en resa som började vid 9 i morse och varade ända till 8 på kvällen, och då inklusive 3 timmars superguppig bilfärd plus två flygresor så var det som sagt ett ganska trött gäng vid middagen.

27022016-MX8A5263

När man ser priserna i Thailand tänker man ju att det är lite väl dyrt. Sedan inser man att det bara är en fjärdedel…

27022016-MX8A5264

Exakt så.

27022016-MX8A5276

Poupy berättade att det sedan ett par år tillbaka är mycket nytt, och inte alls det traditionella man är van att se som typiskt Thailändskt, som öppnar i Chiang Mai. Hon säger också att det finns en helt fantastisk kreativitet i staden.

27022016-MX8A5281

Mycket engelska blir det ju. Och man kanske inte alltid hänger med…

27022016-MX8A5289

Jag är så nyfiken på denna stad.

27022016-MX8A5300

Den vegetariska hamburgaren var i själva verket en massa grillade grönsaker på hög vilket passade mig perfekt.

27022016-MX8A5302Dags att sova till regnsmattret. Tänk att det är precis alltid är mitt favoritsätt att somna till var man än i världen befinner sig.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer

mot chiang mai och numero 74

26022016-MX8A5063

Imorse lämnade vi södra Thailand. Och sitter just nu på flygplatsen i Bangkok och väntar på nästa plan. Hela familjen är på väg till Chiang Mai för att möta upp teamet bakom Numero 74. Vi har fjärilar i magen och tycker att det här är kanske det mest spännande vi varit påväg mot. See you soon!

26022016-MX8A5067

Sista kvällen i de södra delarna var vi såklart och åt gott. Vad mer kan man önska sig.

26022016-MX8A5073

Det skulle möjligen vara en handknyten hammock. Med det mörka havet framför sig. Ni fattar ju vem som låg där mest hela tiden.

26022016-MX8A5096

Den vildaste av de fyra såklart.

26022016-MX8A5093Horisonten var täckt av ljusprickar som nästan kändes som om små byar hade spruckit upp från havet. Men det var bara fiskebåtar.

26022016-MX8A5116Det är så mycket jag gillar med sättet man bygger på och hur man inreder. Allt är vackert, enkelt och ingenting är tillrättalagt. Det är liksom ingen idé att vara petnoga, det blir så mycket bättre såhär. Ska nog slänga tumstocken när vi kommer hem…

26022016-MX8A5124Camoflagenät är världen bästa rumsavdelare, tak och bara som vägg. Helst det naturvita.

26022016-MX8A5132Jag önskar mig drivved också.

26022016-MX8A5172Och att alltid bara ta vad man har närmast liksom.

26022016-MX8A5161Jag älskar det oängsliga. Mest för man kan aldrig sluta titta.

26022016-MX8A5111Weber, släng dig i väggen.

26022016-MX8A5129Och likadant med det väldigt genomtänkta och superperfekta.

26022016-MX8A5146Maten alltså.

26022016-MX8A5102

Man tänker extra bra närmst havet.

26022016-MX8A5180Och sen var vi väldigt mycket på vippen att stjälpa med tuk-tuken. Branta backar och familjer på sex är förmodligen inte den allra bästa. Men vi hann kasta oss ut i kolmörkret och alla blev nog rätt skärrade, inte minst vår favoritchaufför. Mitt i mörket insåg också Viggo att han glömt sin stråhatt. Så här väntar vi på Kristo som sprungit tillbaka till restaurangen. Och så mörkt ser det kanske ut men redigering fixar det mesta. Det var alldeles lagom spännande…

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer

diy – en hel spegelvägg

 

16122015-20151216-MX8A7943

Den här tapeten är bland den finaste jag vet när det handlar om barnrum. Färgen är perfekt, precis så dammig och mjuk som man vill att en vägg ska vara. Tapeten görs av Sian Zeng och heter Woodlands Den finns i tre färgställningar, alla ljuvliga, fast den här är helt klart min favorit. Jag är svag för rosa i blandning av brunt, puderaktig sådär. Att själva motivet är lite lagom förtrollande gör ju inte saken sämre. Älskar växterna och blommorna, och att fantasin ryms där med små minihus och djur. Och för all del, barnrumsperfekt verkligen, men jag skulle gärna sätta den i en hall, i en garderob och hur fin är den inte inuti ett skåp? Kan inte låta bli att tänka på hur härligt det var när vi hittade ett platsbyggd skåp i vårt hus, tapetserat inuti, säkert någon gång för hundra år sedan. Alla tapeterna, olika på varje hyllplan, sitter såklart kvar. Och på så vis vore det ju extra härligt att hitta något sådant här magiskt år 2116.

Och annars är detta vårt senaste jobb för Family Living. Vi älskar speglar och hela väggar av dem helst. I senaste numret av tidningen gör vi de allra enklaste, vackraste och ingen lär vara den andra lik. För en liten minipeng dessutom. Så pass liten att du kan gå loss att göra spegelvägg a 80-tal fast lite mer 2016 eller vad man nu kan få det till.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer

minnen och möten och alldeles runt hörnet

22022016-MX8A4088

När jag var yngre så reste jag jättemycket. Det var liksom det jag levde för under en tid. Samla pengar och fara iväg med en ryggsäck och noll ängslighet i bagaget. Okej, det fanns väl stunder som inte var helt genomtänkta och gjorde man inte alltid det smartaste draget men ändå. Jag reste, vi såg länderna utanför allt vad resorter hette, och jag ryggade aldrig eller skippade något pågrund av någon slags påhittat rädsla.

22022016-MX8A4090

Sedan fick jag barn och med det kom ängsligheten. Inte så att jag var livrädd för allt vad resa hette men tusen miljarder gånger nojjigare. Säkra kort gällde liksom plötsligt. Inte backpackning till ställen där en västerlänning blev dagens stora händelse. Eller biljetter hit och dit med osäker resrutt. Kära nån och aldrig i livet.Plötsligt blev jag flygrädd också, som ett brev på posten. Jag förstod inte mycket av det, jag som alltid tyckt flyga var hur superhärligt som helst. Mest för själva grejen att vara på väg. Mot okända historier liksom. Men nepp, plötsligt grep paniken tag om mig som om det verkligen inte fanns någon morgondag på riktigt. Och den är inte bot på ännu faktiskt. Jag är som asplöv oavsett om vi ska till Paris eller långt som nu. Kanske gjorde nojjorna att jag sade högt att jag har ingen reslust längre, jag har ju rest så väldigt mycket… Vilken grej att säga, som att säga nej till allt som finns där utanför ens egna lilla värld. Till äventyr och sådant som formar oss.

22022016-MX8A4113-2

Och kanske kan man då,när man kommer utom Europas gränser eller åtminstone så långt som till Thailand tänka att vi stannar där innanför det väldigt superlyxiga hotellet. Ett sådant hotell som jag aldrig någonsin varit i närheten av tidigare. Att man liksom vaggar sig in i allt det där. Å tänka sig vad allt är tjusigt här och enkelt och rent och egentligen mest bara ojojojojoj till alltsammans. Och barna då, de spanar tindrande på alla palmer som vajar mot havet och säger tänk att vi åkte till ett sådant här ställe ändå och trots allt. Och de badar som galningar och dricker fruktjuicer med sockerlag som om det vore vatten. Och det är jättehärligt alltsammans. På sitt vis. Men ändå…

Vart är dofterna, ljuden och allt som inte ser ut som hemma. Och oh nej, vi har ingen miniresort på tomten. Men vart är allt det lite lagom äventyrliga? Nu är inte södra Thailand världens outforskade ände men det behövs inte många meter från hotellet där allt är lite skönare. Lite annorlunda. Och helt klart något som sakta men säkert luckrar upp en fyrabarnsmamma i tankarna. För hur underbart lyxigt och fantastiskt allt är där borta vid hotellet så är det nog precis den typen av ställen som spär på ens ängslighet. Som helt enkelt gör det värre. Det är liksom väldigt enkelt att bara låta sig vaggas in av lyx där allt redan är ordnat. Att barnen får för sig att det där är det rätta landet och det andra alldeles fel, fast det egentligen är precis tvärtom.

22022016-MX8A4120-2 Nu är det Viggo som ser lite butter ut. Men tvärtom. Han ska backpacka så snart han får. Helst tåget direkt till Amazonas. Med flyg går man miste om så mycket på vägen. Han har ätit sig igenom allt som inte är likt det vi har hemma bara för den sakens skull.

22022016-MX8A4129-2 Som sagt, vi är överhuvudtaget inte vid världens ände. Men något som banalt som att gå på en dammig väg med fullmånen lysa över sig kan räcka gott för att innerst inne veta att Thailand är inte detsamma som vårt hotell.

22022016-MX8A4144-2 Och att alla som jobbar har inte blå uniform med stiliga frisyrer och namnbrickor på bröstet. Och pratar perfekt engelska och säger yes, yes till precis allt och att vi sätter upp det på rummet.

22022016-MX8A4197

Och en disco-tuktuk med flames är betydligt mer intressant än en taxi som man beställer i repan.

22022016-MX8A4199Jag sätter ingen som helst värdering i hur man själv väljer att resa. Vad man önskar mest i hela världen för sig själv och sin familj vet bara du själv. Jag är bara glad att dofterna, ljuden och alla möten är alldeles runt hörnet. Och helt inom räckhåll för oss.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 4 Kommentarer
Page 1 of 41234