Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode DIY
RSS

alla borde ha en fåtölj precis där bergen börjar

25052016-MX8A0776

Hemma igen. Med varmt hjärta och träningsvärk. En högst oväntat kombo om sanningen ska fram. Nu gäller det bara att hålla fast. Tvärfast och inte ramla in i mina usla vanor igen. Trots att de sista veckorna innan sommarlov och semester gör sig högst påminda.

27052016-MX8A1593

Så andas. Kanske inte såhär, när det är några meter ner till stengolvet. Men ändå.

25052016-MX8A0692Kanske är det fokuset man inte får släppa. Fokus på att man alltid har ett eget val när det kommer till kritan. Och så var det där om inbillningen om att allt går så mycket bättre om vi stressar som om det inte fanns någon morgondag. Vilket är helt osant och med motsatt verkan.

27052016-MX8A1637Kanske ska jag aldrig säga nej när mina flickor frågar om jag kan fläta deras hår. Säga nej eller kanske eller vi får se om vi hinner. Ett flätat hår bör ju inte vara beviset på en lugn morgon, då har något gått snett.

26052016-MX8A1057-2

Det här är Linn och inte jag.

25052016-MX8A0755

Kanske upplever många som träffar mig som rätt lugn. Eller åtminstone inte som om stressen ligger som ett ont moln runtomkring mig. Till saken hör att jag har lätt att släppa saker, att jag är väldigt bra på att låtstats att saker ser helt annorlunda ut än vad de egentligen är. Jobb liksom, har jag verkligen ett jobb, kan jag tänka under en stund när bergen är sagolika och istället fundera över hur snabbt solen går ner. På några futtiga sekunder ligger utsikten dunkel och mörket kommer krypande. Hur lätt är det inte att missa alltsammans…

25052016-MX8A0729Men lika mycket som jag kan invagga mig i en låtsatsvärld lika mycket kan jag sluta att andas och inbilla mig att själva världen  är nära att gå under när saker hopar sig som de gör. Det märks nog inte jättemycket utifrån men det sitter väl förankrat i hela mitt väsen.

25052016-MX8A0705Det är då det gäller att påminna sig om att det faktiskt går att kombinera solnedgångsräknande och jobb. Och  världen rasar inte trots att det inte blir exakt så som man tänkte från början. Att lägga saker på en nivå, en bra balanserad nivå.

27052016-MX8A1582Och ja, hur var det med stöket. Inte så mycket balans där. Gissa vilken fåtölj som är min? Kanske är jag en plåga att dela rum med… men det må så vara.

24052016-MX8A0637

Skratta mera. Det låter ju klyschigt värre men det  är bra att påminna sig.

26052016-MX8A1078

Och yoga mer. Varje morgon startade vi med Yinyoga vilket fastnade som min nya favorit. I kombination med Viryayoga framåt kvällen.

26052016-MX8A0863

Och maten då. Jag är ju en sådan som glömmer. Det är verkligen inget jag är stolt över, snarare tvärtom. Så urbota korkat.

27052016-MX8A1772

Att yoga såhär är kanske inte allas vardagsyoga.

27052016-MX8A1834

Å andra sidan tänker jag att vi har så mycket sparat i våra sinnen och det är precis som de gör sig påminda just i yogan.

27052016-MX8A1919

Det kommer bli mitt års största utmaning att hålla fast vid den här veckan. Eller möjligen inte bara detta år utan allt tillsammans. Att inte låta den fladdra iväg bland jobb och måsten.

26052016-MX8A1341

 Pernilla vår yogalärare – som gjord för allt detta

26052016-MX8A1422

Såklart att vi passade på att samla allt i bilder. När man nu ändå hade chansen. Utifall man skulle glömma mellan varven.

27052016-MX8A2240-2

Men det var ju mest det hela det här blogginlägget gick ut på, att jag tänker inte glömma. Hur mycket kaos det än blir.

Och förresten, alla borde ha en fåtölj precis där bergen börjar.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 9 Kommentarer

Plumbago auriculata

26052016-MX8A0999

Vi roar oss med lite fotografering här bland bergen.

26052016-MX8A1124Hittade den här växten, blev som besatta och använde den till alla bilder. En uppmärksam läsare på instagram berättade att det var en Blyblomma, Plumbago auriculata. En växt som tydligen inte blir såhär härlig i Sverige men i en och annan kruka så gärna.

26052016-MX8A1088 Huset vi bor i består egentligen av två hus med en hel massa enskilda rum och platser att dra sig undan på. Här smög vi över på terassen bredvid.

26052016-MX8A1105

Varje hus har eget utekök med pool. Och stenugnsgrill som gör en ganska avundsjuk.

26052016-MX8A1114

Små fina detaljer överallt. Marocko ligger ju ett stenkast härifrån vilket märks.

26052016-MX8A1147-2

Dörren som leder oss tillbaka till vår del av huset vill jag ta med mig hem. Och hemma är vi imorgon igen. Tänka sig.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar

workspace

23052016-MX8A0379

Det är såhär jag jobbar den här veckan. När jag väl gör det vill säga. Är det kanske inte såhär man alltid borde ha det? Det är ju lätt att tanken slår en. Här på berget bland vindarna så valde man att göra själva pergolan av stål. Smart kan tänkas, på vindarna men också för att den står pall år och fukt. Och egentligen är det ju själva växtligheten som är allra viktigast när allt kommer omkring.

23052016-MX8A0404

Som sagt, så här är lagom sol för mig. Kolla lövskuggorna på datorn, bara en sådan sak.

23052016-MX8A0410

Också smarta bord. Och fruktansvärt vackra. Jag tror att de är hemmagjorda och skulle passa väldigt bra även om somrarna därhemma när regnet kommer ofta.

24052016-MX8A0630

Jag har lovat mig själv att det blir väldigt många krukor ute när vi kommer hem. Ska flytta ut allt som är inne som om växterna också får semester. Och sedan har jag tänkt på att det där med att det inte sitter i själva växtens tjusighet, snarare att det är mängden som gör det. Precis tvärtemot om hur jag brukar tänka. Men kanske kan man ta över sådana gröna som andra har tröttnat på eller något åt det hållet.

24052016-MX8A0656

Maten vi äter.

24052016-MX8A0666

Och utsikten vi omger oss med.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer

i en del av andalusien

21052016-MX8A0129-2

Såklart blev ju beslutet att fara iväg mitt i alltihop väldigt bra. Vad annat kunde man tänka sig egentligen. Fast kanske kunde jag inte riktigt föreställa mig känslan av att hamna i ett spanskt stenhus med vidsträckta bergsvidder var man ser. Att landa i att vardagen är någon helt annanstans och nästan overkligt långt borta. Vi befinner oss i en del av Andalusien och mellan hundratals bergstoppar och miljoner olivträd. Det är vår yogalärare Pernilla som anordnar sin första yogaresa och kära hjärtanes vilken resa, jag tänker att hon är som gjord för det här.

21052016-MX8A0062-2

Vi har en egen kock, Britt-Marie, som lagar oss sagolika middagar. Ni vet när maten är sådär så man blir lite stum. Och bara äter och äter och ursäktar sig med att jag måste äta lite till innan jag kan konversera.

21052016-MX8A0116-2

Huset ligger fyrtiofem minuters bilresa från Malaga och är en egen värld. Så snart man kliver in bakom de magiska dörrarna är det som om allt annat är bakom en.

21052016-MX8A0093-2

Jag tror det har något med läget att göra. Var man än ser så är det precis såhär.  Det är som om världen är en evighet och att den är mjuk och väldigt skön. Alla dar. Såklart är det  inte hela sanningen men det är väldigt lätt att inbilla sig och det räcker gott för mig under en vecka. Det borde vara alla förunnat, att leva i som en egen värld under en vecka. Tror att det kommer komma mycket ur det som inte hade hamnat hos mig per automatik.

21052016-MX8A0107-2

Vi kom hit sent i lördags kväll men solen hade fortfarande inte gått ner.

21052016-MX8A0111-2

Runt huset växer allt man kan tänka sig och det ser ut som på låtsats.

21052016-MX8A0087-2

Pernilla, lärde jag och Linn känna för en tid sedan då vi började yoga hos henne. Hon är helt magisk. Jag vet ingen som besitter så mycket kroppskunskap som hon (faktiskt väldigt mycket annan kunskap också, klok tjej), därför är en yogaklass med henne perfekt in i minsta lilla kroppsdel. Hon kan säga sådant som att man ska trycka lite lätt med tredje tån, så känns det i vänstra axelns innersta del. Exakt så säger hon inte men hon vet precis hur kroppen fungerar och vad yogan gör med dig. Hon smyger runt som i hemlighet då och då, lägger en hand på något som kanske ser en aningen fel ut och vips så känns hela alltet totalt annorlunda. Uppmärksam som mycket få. Lägg dessutom till ord och berättelser som är som sagor hela bunten, hennes sätt att utrycka sig är så jag blir avundsjuk och önskar att jag också kunde berätta sådär. Jag har försökt ibland, när jag och barnen skulle yoga. De stirrade på mig med uppspärrade ögon och förstod inte ett dyft av vad jag tjatade om. Med Pernilla är det tvärtom, hon får en att tänka att precis såhär är bra att leva. Exakt de här tankarna vill jag samla på. Och det fina är att det är inte det minsta flummigt och konstlat utan helt naturligt.

21052016-MX8A0080-2

Sällskapet är fint och vi är inte så många vilket känns som oerhörd lyx.

22052016-MX8A0148

Vi yogar två gånger om dagen. Och första passet är precis innan solen nått över stenmuren. Morgonpasset är Yinyoga vilket är helt nytt för mig men fantastiskt. Det extra speciella med Pernillas klasser är att det är en total upplevelse, från början till slut. Hon är så otroligt bra på de små detaljerna, de nästan oigenkännliga nyanserna, de få orden som har så stor innerbörd. Som sagt. Med risk för att låta som jag talar från en annan värld, vilket jag i och för sig gör, men ändå utan att ni ska tro att jag upplevt ett annat universum… Men efter en yogaklass här är det som jag fått så mycket med mig. Hur kan nittio minuter förvandla ens mindset och tankebanor, hur kan de balansera sådant som är kaos strax innan. Hur kan dofter bli intensivare och utsikten se annorlunda ut när man öppnar ögonen. Det får en att fundera på hur man lever annars och väldigt ofta, när stressen står en över öronen. Det är ju lätt att missa då, det som är allra viktigast.

22052016-MX8A0161

Pernillas företag är än så länge lokalt, lyllos oss, men jag lovar att jag kommer bli den första som berättar när ännu fler får ta del av hennes yoga.

22052016-MX8A0180

Vårt rum med utsikt mot min arbetsplats denna vecka.

22052016-MX8A0227

Det är fasen så man tror att jag slängt på all världens filter här. Eller är det en plansch? Men nix. Öppen utsikt mot vidderna. Jag kan inte sluta titta.

22052016-MX8A0233

Frukost, eller två frukostar, lunch och middag. Lägg av sådan lyx.

22052016-MX8A0246

Det finns en liten by bakom hörnet som mest bara är vacker. Fast en mataffär i alla fall.

22052016-MX8A0266

Lite såhär i det tjusiga.

22052016-MX8A0292

Vårt hus som fortsätter över krönet och ner i sluttningen.

22052016-MX8A0304

Och så var det ju den magiska dörren med den lilla dörren. Där bakom börjar det, hejdå andra världen.

22052016-MX8A0310

Hela huset är fullt av små platser att dra sig undan eller för all del finhänga med  sällskapet. Jag älskar att vara under lövverk. Det är precis perfekt för mig. Lite sol på någon del av kroppen så man håller värmen men inget gassande och solsveda. Sedan låter vinden vackert bland bladen också.

22052016-MX8A0311

Sällskapet i en vecka. Fint.

22052016-MX8A0321

Pernilla och Britt-Marie som lagar maten. Yogagröt är förövrigt en av mina stora nya favoriter. Fast vi hinner med fyrarättersmiddagar och cava också.

22052016-MX8A0332

Sara och Ylva.

22052016-MX8A0337

Kök med utsikt. Huset går att hyra, ska försöka finna ut var man gör det någonstans. Då får man ju liksom inte allt detta,  men i alla fall den vackra platsen.

22052016-MX8A0367

Himmelskt.

22052016-MX8A0374 Årets smartaste drag. En hel vecka i en annan värld. Nu fick jag precis en chiapudding serverad och strax väntar dagens andra yogapass… Alltså. Tack.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar

operan

20052016-MX8A9859

Igår drog vi på oss paljetterna, åtminstone en av oss. Och for till stan för att gå på Operan.

20052016-MX8A9868

Den där valväskan. Hur söt? Rymmer inte så mycket mer än det allra viktigaste men kan användas som gosedjur och kudde, bra ju.

20052016-MX8A9898 Vi hängde en stund vid Karlaplan och Charlie fotograferade allt han kunde. Från vrålåk till en stackars giftaskille som körde mini-triathlon i allt från fontänsimmande till att cykla i badbrallor.  Kanske har vi lite olika syn på det där med en bra bild.

20052016-MX8A9933Min mamma och Liv. Tycker det är fascinerande hur mina föräldrar står ut med dessa tweenisar. Så mycket mer än man själv. Men det är kanske så det blir.

20052016-MX8A9919Min pappa och Charlie. Då vi inte är sportfantaster direkt i vår familj så är det hos morfar Charlie tankar fotbollsfakta och alla händelser som kan räknas in i sportgenren. Det är där de bästa tipsen finns och bästa sällskapet för alla matcher i världen. De här två framför tv:n vid en stormatch, ni förstår säkert… Som grekiska för min del.

20052016-MX8A9945

Vi åt en tidig middag på Lo Scudetto.

20052016-MX8A9950

Hur många bilar kan man fotografera? Charlie var lyrisk. Östermalm är ju proppat med flotta vrålåk och det fortsatte när vi närmade oss Operan.

20052016-MX8A9964

Absolut sista sekunden.

20052016-MX8A9982

Bara att vistas på Operan är ju något alldeles särskilt. Det är ju väldigt vackert såklart men jag tänker också att det är för att det är så vansinnigt olikt det man gör till vardags. Man känner ju liksom som ett sus i magen redan när man öppnar dörrarna. Alice i Underlandet måste vara den perfekta baletten att börja med. Som barn men kanske även som vuxen om man inte har vanan. Mycket för att det är modernt i all sin klassiska form, med videoteknik och stundtals lite som en snabb tecknad film. Det händer något varje sekund och blir du inte som uppslukad ändå så har du ändå något att fästa blicken på. Men det är lätt att bli förtrollad, jag kom på mig själv att liksom tappa allt annat och bara fångas av allt som hände på scenen. Jag tror jag måste smälta det hela för att veta exakt vad som händer med en, tänker att det kommer efteråt. Barnen var också som i den andra världen, inget gnäll, inget när är det slut och bara – det är så bra.

För ett par år sedan besökte vi ju Operan under dag så de hade som öppet hus. Rekommenderas varmt om sådant kommer igen. Då har man historierna i bakhuvudet när man sitter där och det är fint.

20052016-MX8A0008

Kikare är bra. Och att läsa in handlingen innan om man inte har koll. Och kanske förklara lite vad allt handlar om.

20052016-MX8A0029

Ja vad säger man, det är lätt att skratta åt dem såhär på distans. Sist ut från Operan i alla fall.

20052016-MX8A0037

Stockholm börjar bli sommar och det finns nog i ingen stad i världen som känns så härlig just då. Nu kära ni, ska jag hoppa på ett plan.

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar
Page 1 of 3123