Den här bilden togs en kväll, förra året på Gotland. Nästan exakt samma tid som nu. jag hittade den tidigare idag och förundrades igen. Kära värld. Så vacker alldeles av sig självt.
Den här bilden togs en kväll, förra året på Gotland. Nästan exakt samma tid som nu. jag hittade den tidigare idag och förundrades igen. Kära värld. Så vacker alldeles av sig självt.
Små vaser är så himla fint och användbart. Vem har inte fastnat i sticklingssvängen. Som om det vore värsta nyheten att ta sticklingar… Men det är väl lite så, saker har sin tid och kanske behöver man åren på nacken för att förstå vissa storheter. Jag kommer på mig själv att stirra storögd och löjligt stolt på de som faktiskt blivit riktiga krukväxter trots att de bara var yttepyttiga från början.
Men så gillar jag också tanken på att ta den där lilla minsta blomman från den jättestora rosenbusken. Bara för att liksom se den på ett annat sätt. Eller om man råkar bryta av någon blomma av misstag eller om hela krukväxten for i golvet, att man faktiskt kan spara de små delarna av den. Kanske slår den rot och det är bara att börja om. Den här tråden ser kanske inte mycket ut för världen på bild men den är perfekt. För att samla små bitar av blommor under sommaren. Du hänger den fritt eller mot en vägg. Och för all del, tar du väck tråden har du hela sex stycken små vaser att ställa i fönster, på bord, i bokhyllan. De är perfekt minimal storlek och får därför plats överallt.
Även de allra minsta ska ju ha en plats.
Och ja så var det den sista dagen av vår sommarrea på Mokkasin. 20 % på hela sortimentet.
Kanske är sommaren allra ljuvligast för att det liksom är helt möjligt att vända på timmar och kasta om dagen precis som det känns i magen att man ska. Då är det fullt möjligt att göra exakt såsom känns bäst i hjärtat för man vet att det löser sig ändå. Som att plötsligt och otippat långluncha med en kär vän. Och verkligen inte göra en endaste liten ansats till att ens tänka att jobbet kallar. Och hur lyxigt är det inte att börja arbetsdagen när vanligt folk slutar. Bara för att man kan. Och det går dessutom hur fint som helst för att ljuset hänger kvar i varenda liten vrå och dagen tar liksom aldrig slut. Det är sommarlyx och precis lika bra som semester. Så är det när saknade vänner dyker upp från ingenstans.
Lite samlad rekvisita kvar på golvet. Den här korgen är jag hemskt förtjust i. Den är 60 cm i diameter och dessutom väldigt vacker. Jag har min utomhus och tänker att den får åldras med värdighet.
Påtal om vacker så är detta en av mina favoritböcker. Nu var den egentligen inte rekvisita utan mer tapettyngd men ändå. Vackrast! En av mina favoritfotografer Carl Bengtsson´s bok Portraits. En bok som tydligen är slutsåld på förlaget och inte går att få tag på längre. Lyllo mig att jag har den.
Mmm, precis….
Vår jasminbuske har blivit helt vild den här sommaren och får nog rankas som junis favorit näst efter pionerna. Tapet från Sandbergs, Ava, den är också lätt att tycka om. Hänger i Linn´s hall förresten.
It´s like summer on a straw. Så heter det, halsbandet. Mest för att vi tänker på sommar och lite på att trä smultron på ett strå.
Fast allra mest tänker vi på damen som lämnade sina örhängen från 20-talet i Johanna´s ateljé, som om det var meningen att de skulle få nytt liv. Snart hundraåriga blåklockor var liksom menade att fortsätta på samma vis som de alltid burits.
I sagor och dikter är det alltid blåklockor som ringer. Alla sommarvindar och vindpustar i världen ger dem ett svagt och nästintill omärkbart ljud. Men tillräckligt högt för att det ska kännas som om någon sjunger.
Kanske är det därför humlorna söker skydd just i blåklockorna när sommarregnet slår som mest. För sångens skull men också för att blå ger dem stillhet och ro. Nog viktigt även för en humla.
En sägen säger att en biskop för länge sedan bad om ett tecken. Precis i samma sekund gav vindarna blåklockorna eget liv. Det var som om ängarna runt omkring sjöng på ett alldeles säreget vis. Det var så kyrkklockan kom till sägs det. Som en tackgåva till själva tecknet så att säga.
Den finaste sägen är nog i alla fall den om att blåklockorna var älvornas kjolar som hängde på tork efter älvdansen om natten.
Det sägs också att barn använde blåklockor som leksak. Kanske blev de hattar på de figurer man önskade. Eller små kojor till de allra minsta husdjuren.
Det här är Liv. Och sommarlovet är bra mycket mer än blåklockor…
Men jag är i alla fall tacksam att få låna henne en stund trots att det for suckar till höger och vänster. Men ibland tänker jag att det är bara för själva suckandets skull.
Sedan är jag också väldigt tacksam att våra vägar har korsats med Johanna. Det känns Mokkasin´s värld blir vackrare på så vis. Kollektionen It´s like summer on a straw har idag släppts på Mokkasin. Ett långt halsband,1 meter närmare bestämt med 7 klockor! Tänkt att bär som det är eller virat ett par varv. Vackert vilket som. Ett kortare halsband med en klocka, ett varjedagssmycke som jag burit sedan förra veckan. Och så örhängena då, exakt gjorda efter de gamla 20-talsörhängena. Och precis lagom till detta så startar imorgon några dagar av firande på Mokkasin. Vi tänkte fira i dagarna tre för självaste sommaren med 20 % rabatt i hela butiken. Start vid midnatt!