Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode DIY
RSS

veckans hållbara eller alla tiders hållbara

 

20150902-MX8A3385-1200

Jag har ju berättat tidigare om min plan för vår keramikservis. Om det där vita som får vara helt olika och udda och så gärna alldeles olika keramiker bara det håller sig till vitt. Jag visste att jag skulle falla dit första gången jag höll keramik från Astier de Vilatte i händerna. Ni vet sådär pladask. Kanske säger den här filmen allt varför det är så värt det. Jag var dock inte i Paris men väl Göteborg som vi kärade ner oss i ännu en gång. “Är det inte lite Paris över stan?” sade vi till varandra och alla utom Charlie kunde tänka sig att flytta. Vi var såklart på urfina Artilleriet  Kitchen 10 minuter innan stängningsdags. Men jag hann med att förälska mig i allt detta. 

 20150902-MX8A3402-1200

Hela trädgården är full av godis.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar

om du ska kalasa imorgon.

Som den ruggigaste av höstdagar. Mysigt på sitt vis men synd på en midsommar. Kanske inte kommer att krylla av kalas under äppelträden. Men ändå. Det kommer en sol var så säker.

I Amelia Sommar finns just nu en somrig fest som vi gjorde förra sommaren, en sådan där dag då man inte ville ha något annat jobb i hela världen.

 

 
Lite lagom tipsigt. Inget svårt och oöverstigligt.  

Och en mall hur du viker en ask.
Perfekt om man vill göra min bästa idé för bordsplacering…

 

Och snabbvimpel igen. Älskar de snabba. Och billiga. En annan snabb var med i ett annat festjobb från förra soammaren, som ni hittar här .

Med hopp om sol då. Och jag tror minsann en solstråle precis träffade mig på näsan. En svag och full av dis, men det må vara bättre än ingen alls.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 3 Kommentarer

dagarna.

 
Helgen börjar alltid med fredag. Det är bra. Nomi var laddad inför supershow i skolan. Dans var likamed tuff. Så pappa fick krusa hår och fjortis-tightsen åkte på.
  

 Och klart man laddar med en smoothie.
 

På fredagkvällen instagrammade vi lite från Liv´s rum. Om en tävling som fick två hashtaggar för att jag är snurrig i vanlig ordning. Läs mer här och tävla på! Till på fredag!
 

Min man bakar väldigt mycket. Det är faktiskt helt perfekt.

Och den här lördagen kändes det som om vi bakade och bakade. När vi precis smällt i oss en massa frallor så började vi med baguetter inför kalasmiddagen på kvällen. Efter ett recept som jag tycker är helt perfekt.  Det finns med i Leila´s båda böcker, A Piece of Cake och One More Slice. Man gör en liten specialgrej med en poolish. Superenkelt men gör brödet lite himmelskt sådär.

I vanlig ordning som i sista minuten slängde vi också ihop bullar. Så gör vi jämt. De är aldrig klara före gästerna kommer utan exakt när de kommer eller lite efter. Eller mest efter. Fast det är mysigt på sitt vis. Vårat absolut bästa bullrecept är även det från Leila´s  A Piece of Cake.

 
Kökshäng är kul häng.

 
Vår bästa jäsplats och där hårt smör smälter på fem minuter.

Slog in lite paket. Med vårigt papper.

 
Och dukade kalasbord i solen. Långbordet vi byggde till nyår fick nu bli ett stort fyrkantigt, också härligt.   

Det var verkligen inte Nomi som fyllde år men hon fick ändå en porslinsvan.
Nu har hon femton.
 
  
 Och jaa, vi kom ihåg ljusen!
 
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 15 Kommentarer

det finns confetti som är tjusigare än annan.

Vi har fått en ny crush. Både Linn och jag. Det är nästan så att jag inte vill säga det högt för tänk om all världens loppisar fattar storheten. De också. Och skämshöjer. Det går liksom inte för sig, för det är själva mängden man vill åt. Vi snackar låtsatsblommor. Och blomsterconfetti! Vår nya kärlek.
 
Kanske är det för vi trånar efter den ena och den andra bukettbilden. På de vackraste blomster man kan tänka sig, sådana som vi får kämpa oss galna för att hitta och nästan aldrig lyckas.  Kanske var det för att solen kom tillbaka. Men häromdagen insåg vi att det fanns inget annat att göra än att köpa låtsatsblomster till ett jobb vi skulle göra. Låtsatsblommor var egentligen inget vi tänkt särskilt mycket på tidigare. Och fast vi alltid finkammar stans loppisar var det som vi trodde att dessa små ljuvligheter inte hade ett andra liv där, kanske trodde vi knappt att de existerade. Kanske hade vi mest inte haft siktet sådär fokuserat tidigare.  Men alltmedans jag länsade Rusta på de fulaste plastpelargoner man kan tänka sig så gick Linn loss på stans mest oansenliga källarloppis. På allt som kunde stavas till blomma. Så fulpelargonerna var i min ägo cirka tre kvart tills de blev tillbakalämnade.
 
Och för en ynka hundring hade vi så mycket blomster så vi blev bländade. Nästan. Och ja, dammigt värre. Men i med högen i badkaret och spola bort. Som nya. Och sedan plocka blommorna från stjälkarna. Och nu fantiserar vi om blomsterconfetti mest hela dagarna. Användingsområdet har inga begränsningar. Allt blir bara snällt och ljuvligt. Sådetså.

Ett av det bästa när ens mamma jobbar hemma är ju att dagen efter hon har jobbat klart kan man ju få kalasa i samma rum.
 
 
Så fick Liv göra.  

 
Tillsammans med blomsterconfettin såklart.  

 
 Det var egentligen inte tänkt som ett blomstertema, det bara hände.
 
 
Så jag slösade en hundring till. Det var fem minuter innan stängningsdax där på lördagen och jag länsade nästa loppis. Dessa får bli confetti imorgon.
 
 
Vi samlar nu förstår ni. Vi ska bada i dem till sommaren.
  
 
En blommig värld måste ha fluffiga moln.
Och parasoll för solgasset skull.
 
 
Mer kalasigt en annan dag.
 
 
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 27 Kommentarer

to do 6 meter bord.

Egentligen vill jag mest alltid stanna i sådant här. Långa dukade bord med människor som är nära mitt hjärta. Förevigstanna. Och i första årsdagar med. Med minsta sömnen i kroppen men med nästan alla kvar. Det är fint med stora hus och fyllda rum. Väldigt fint.
 

Men idag kom morgonen då jag sov mig igenom tre telefonringningar och en väckarklocka. Och bara bordet var kvar.

 
Ett bord är ett bord. Men jag har önskar mig ett långt ända sedan den här middagen. Långt ifrån min egen men ändå, plankor och ljusen. Och nog för vi hade fasligt mycket annat att stå i där på måndagen den 30:de. Och min man sa att kanske borde man inte göra sådant här dagen innan. Jag höll med om att det borde man nog inte alls göra.

 

Men han åkte ändå till brädgården och köpte ohyvlade plankor. Och spikade ihop sådär efter lunchen. Tre bord till ett stort på 6 meter. Gånger 1 meter brett. Sedan kom det ju så att byggvaruhusen alldeles nära bara hade benbockar som tändstickor. Så åtta mil fram och lika långt tillbaka kändes inte heller som man borde. Sådär dagen innan. Men efter jag hade klätt ljuskronorna och barnen hade lagt sig för att sova så blev de klara. Med bets. Sen gjorde vi 6 sorters snittar.
 

 

Fast man inte borde så blev de hemskt bra de där borden. Och inte för att det hängde på dem. Inte alls så känns det lyxigt att kunna duka för trettio på rad sådär. Och mysigt. Megamysigt faktiskt.

~  Sista minuten bord  ~
 
Och nej det är inget finsnickeri men jag är kär i dem ändå.
Nog mer än om de hade varit just finsnickrade.
 
Görs i önskad längd – såklart- fast våra var 2 meter långa och 1 meter breda. En meter brett är en vädligt perfekt bredd om man vill duka snyggt men ändå sitta nära. Pratnära.
 

Detta behöver du till ett stycke bord:
 
Ohyvlade furuplankor.
 
Sätt ihop dem genom att skruva plankor som ett Z på baksidan. Sätt lite trälim emellan.
 
Betsa dem. Vi hann bara ett lager, pålagd med svamp. Det blev bra men vi kommer betsa ytterligare en gång (kanske) för lite mörkare känsla. En av mina favoriter i brun bets kommer från Herdins. Den heter Lackbets Brun 607. Den har en alldeles perfekt brun ton om man frågar mig. Inte för grå utan varmt brun.
 
Lägg borddskivorna på benbockar.
Vi använde oss av Oddvald från Ikea. Superstadiga och behövdes inte ens fästas i bordsskivan.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 51 Kommentarer
Page 1 of 212