Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode

Lovely helg

Processed with VSCOcam with f2 preset Processed with VSCOcam with f2 preset 3 4 Processed with VSCOcam with f2 preset Processed with VSCOcam with f2 preset 7 8910IMG_7904Känner mig förvirrad på dagarna. Idag är det tisdag. Fast det känns som en måndag. Igår bara försvann när jag landade från Stockholm och kastade mig in i ett halvdagslångt styrelsemöte för byrån. Dagen fortsatte i raskt tempo och när jag vaknade imorse kändes det konstigt nog som måndag. Men snart är det onsdag och då är det snart helg igen. Well.

Om jag tittar på helgen som gick så började den med stark fredagskänsla på kontoret, sen begav jag mig till Lund för ett snabbt delägarmöte på Grand Hotel och direkt därefter till skoldisco med Petter. Svåra nostalgikänslor på det. Han dansade sig igenom timmarna med sina vänner som alla peppade varandra att dansa olika sorters breakdance. På sitt eget lilla vis. Discokungar allihop.

Lördagen var en alldeles ljuvlig dag. Bara vi. Först hemma och skrotade. Sedan i skogen. Pizza, soffhäng och tidigt i säng. Söndagen började med extremt busiga barn. Svante och Charlie var i sitt esse. Då passade jag på att dra till Stockholm. Hade ett möte med en del av vår advisory board för Lite Kalabalik på kvällen och både jag och Lina passade på att åka upp och spendera dagen med våra respektive bästisar. Min Anna har en liten Ture i magen som kommer att komma ut om ca två veckor. När vi låg där i hennes säng och jag fick känna på hans lilla bebisfot kom de. Tårarna. Tänk när vi låg hemma hos någon av oss, i våra flickrum, och drömde oss in i framtiden. En gång, uppe i Annas stuga i Norrland, satt vi en hel eftermiddag i hennes föräldrars bil, spelade Bruce Springsteen och låtsades att vi åkte runt i Europa. Nu har jag fyra barn, hon ska föda sitt första och framtiden är fortfarande vår.

 

 

 

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 4 Kommentarer

Höst

43 44 Höst 2 Processed with VSCOcam with f2 preset Höst 4 Höst 5 Processed with VSCOcam with f2 preset Höst 7 Untitled-3031

 

För ett par veckor sedan kom min bästa Chant ner med första höstkänslan. Den firade vi på restaurang Höst i Köpenhamn. Kunde inte bli bättre än så. Supermysigt och avskalat på samma gång. Som Gotland ungefär. Fast ändå Danmark. Och magiskt gott.

Nu. Fredagskänslan. Hurra! Ha en underbar helg!

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 4 Kommentarer

På språng

IMG_8909 IMG_8911 IMG_8925 IMG_8959 IMG_8975 IMG_8977

Hörni. Allra raraste bästaste ni. Tack. Tusen tusen tack. För alla fina kommentarer på förra inlägget. För lusten som kommer tillbaka. Som gör att jag lite struntar i att autofokus hos min kamera verkar ha gått sönder. Det blir lite bilder ändå. Från vardagen. En som jag tog i en paus. När jag körde ner till Lill Olas strand och andades vid havet.

Den här veckan har jag varit mycket på språng. Mycket i presentationer. Suttit på hotell och jobbat. Ätit lunch med tallriken i knäet. Och idag har jag suttit hela dagen och spelat in röster. Sånt är mitt jobb. Hemma har det varit små febriga barn men också väldigt (väldigt) glada barn. Och barn som gjorde starka insatser i skoljoggen. Idag har en varit extra mysig och kramig och pirrig inför disco på skolan imorgon. Han berättade att han ska klä ut sig till glädjedödare på Halloween.

En kom hem lite ledsen från dansen. Inte på grund av dansen. Utan bara allmänt ledsen. Hösten, tänker jag. Nu ligger hon bredvid mig i sängen. En lång och varm mini me som precis tog på sig mina pyjamasshorts. – För vi kan ha samma kläder nu mamma, visst.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer

Bryta tystnaden

DSC_2765 DSC_2773 DSC_2780Så svårt det är. Att komma tillbaka. Jag tror att det hände när jag och fina Mia var i Varberg hos lovely Krickelin och Miranda Rebecca. Med bloggdrottningarna Johanna, Sofia, Frida, Hanna och Hanna. Jag började tvivla på mig själv eftersom jag har en idé om hur jag vill skriva min blogg. Men jag har just nu inte tid att göra den på det viset. Och så hann jag inte riktigt med att skriva inlägget om hur fantastiskt fint ordnat det var av Krickelin och Miranda Rebecca. Och hur fantastiskt roligt det var att träffa de andra. Kära återseenden och nya fina möten. För att inte prata om Varberg. Eller jo, för guds skull prata om Varberg. En ny kuststad i mitt hjärta som jag så väldigt gärna ville ta mig till i sommar för mer SUP, god mat och skönt häng med familjen. Men så blev det inte så. Och då blev det liksom ingenting. Ingenting om det som hände hos mig när jag äntligen vara tillbaka på havet på en bräda. Ingenting om att jag för 14 år sedan lärde mig vågsurfa på Lanzarote och sen åkte helt själv till Bali och surfade vidare. Jag älskade det. Jag bodde vid den här tiden i Stockholm och var medlem i Stockholms kajakklubb. I våras när jag fick testa på SUP för första gången hos Krickelin i Varberg kände jag att jag hittade tillbaka till delar av mig själv som jag lite tappat bort. Fast jag bor vid havet och älskar promenera och bada största delarna av året så har jag saknat att kunna bege mig UT på havet. Båt har vi absolut inte råd och tid med. Men stand up paddling. Det här var något nytt och spännande som jag verkligen skulle kunna förlora mig i. Och det är just det. Nytt och spännande får inte plats i mitt liv just nu. Det finns så mycket annat som är nytt och spännande. Två nya familjemedlemmar som ständigt behöver mig. Nya roliga uppdrag inom jobbet att förlora mig i. Jag är en sån där som går all in. När jag inte mäktar med det har jag svårt att finna balans. Jag menar, egentligen behöver jag ju inte utesluta SUP ur mitt liv bara för att jag inte hinner göra det varje vecka, månad eller kvartal. Och jag kanske inte behöver känna press att den här bloggen ska vara på ett visst sätt. När jag var i Grekland i början på augusti hände en sån himla fin sak på vår andra dag. Fredrik och jag var ute på promenad med Svante och Charlie när en tjej kom fram till mig och berättade att hon läser min blogg. Vi pratade lite och jag frågade vad hon tyckte om Lovely Life och om hon läste andra bloggar och så. För mig känns det helt overkligt att någon enbart skulle läsa min blogg. Men tänk, hon sa att hon faktiskt mest läste min blogg (inte mycket att läsa på sistone då då…) Hon tyckte att jag hade fina bilder. Den lyckan alltså. TACK! Jag var så smickrad och förvirrad när vi sågs att jag inte kommer ihåg om vi hälsade ordentligt. Men om du läser det här så varmt tack för att du sa hej! Och varmt tack för att du gav mig en kick att fortsätta. Nu är tystnaden bruten. Nu är det bara att köra. Hej bloggen! Hej från Beau Marché i Köpenhamn!

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 23 Kommentarer