Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode

SUNDAY COLUMN

Om att alla barn i alla hem fungerar likadant

En dag på bussen rullar två mammor ombord och parkerar sina vagnar av senaste modell. De sneglar på varandra medan jag iakttar dem intresserat samtidigt som jag förflyttas sex år bakåt i tiden. Då var det jag som stod där, med en barnvagn i rätt färg och modell.

Någon praktisk skötväska hade jag inte införskaffat utan istället hängde en bag i elefanttyget från Svenskt Tenn på handtaget. Jag noterar roat att den skötväskan verkar höra till mammornas uniform numera, då de båda nypåstigna mammorna i bussen kör samma väska. På 2:ans buss på väg ner på Stureplan för lite shopping. Så många gånger jag gjort den resan. Men då hade de exklusiva vagnarna inte en stor shoppingkorg som jag ser att de numera utrustats med. Vad lyxigt.

Jag kommer också ihåg att det var när jag var föräldraledig som jag började läsa bloggar. På den tiden kikade man in hos mammor med vita krispiga hem, som det hette. Vare sig man vill eller inte påverkas de flesta givetvis av bloggar. Kanske är man extra känslig och mottaglig som nybliven mamma och går på myten om det perfekta hemmet. Att det verkligen ständigt är så där städat och fräscht hemma hos andra barnfamiljer.

När jag skulle ordna barnkalas ville jag inte åka till något stort varuhus och köpa förtryckta tacky kalasattiraljer. Nej, hujeda mig. Jag handplockade servetter, sugrör, köpte enkla bruna fiskedammspåsar som jag tryckte fjärilar på. Hemkokad saft, handplockade liljekonvaljer och söta hemgjorda muffins med ett ljus i till varje barn. Självklart hade jag hämtat all inspiration från andra bloggande mammor.

Numera bloggar jag själv, och väljer även jag att visa inspirerande bilder eftersom jag personligen inte är intresserad av att se någon annans disk och tvätthögar. Det har jag nog av här hemma. Jag bidrar därmed alltså i allra högsta grad till hetsen om det det perfekt hemmet.

Men samtidigt kan jag tycka att jag inte bär något ansvar för det. Jag menar, alla barn i hela världen fungerar likadant. Det förstår man ju. Som en mamma jag träffade häromdagen konstaterade:

”Barn gillar färgglada leksaker i plast som låter”.

De gillar inte de där virkade girafferna i dova pasteller. Tyvärr. Eller träleksaker målade i giftfria färger. Hellre en knallrosa ”My Little Pony”. Vi kan inte längre gå in på hm:s avdelning för barnaccessoarer då mina tjejer går bananas över allt krafs där. Tyvärr har vi inte riktigt samma smak, om man säger så.

All yta som visas upp på bloggar går jag inte längre på. Jag vet vad det innebär att ha små barn. De sover inte bättre hemma hos dem som visar upp det perfekta hemmet, och deras barn är inte mindre sjuka i Vabruari. Nej, mig lurar ingen.

Men jag stör mig heller inte på dem som väljer att lyfta fram det vackra i livet. Dessutom tycker jag att det är lite humor när en del bloggare tar i liiite för mycket för att övertyga världen om sina perfekta liv med snittblommor, champagne och shopping vareviga dag. Det blir en vardag i det också.

Nyligen firade vi vår stora tjej som fyllde sex. Hon visste hur hon ville ha sitt kalas. Nämligen preeecis som alla andra sexåriga flickor ville hon ha Frost-tema. Hade det varit för några år sedan hade jag ju gått ”all in” för att skapa det vackraste Frost-kalaset. Tårtan hade förstås varit någon kreation i form av Elsa eller Anna.

Men nej. Jag beställde ett kit på nätet med förtryckta fula muggar, servetter och tallrikar. Som min dotter älskade. Tårtan kom direkt från bageriet och på den tryckte vi fast några Frost-figurer. Vi fick också beställning av födelsedagsbarnet på “sprakljus”.

Istället för att hålla kalaset hemma och piffa med ballonger, pastelliga girlanger och pompoms bokade vi bowlinghallen. Att se dessa små Elsor och Annor svinga kloten var helt underbart. Ännu underbarare var det att vara en avslappnad och närvarande mamma som hoppade och tjoade när det blev ”Strike”. Vilket inte hände så många gånger förvisso. Det var en mycket lycklig sexåring som somnade den kvällen.

Visst tyckte jag en gång i tiden att det var kul att fixa vackra kalas. Det var då. Alla gör så klart på det sätt som passar dem bäst. Hos oss är det numera på barnens sätt.

Ulrika Randel

17doorsbirthday

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 24 Kommentarer
Kommentera
Namn *
E-mail *
Hemsida / Blogg

  1. Karin says:

    Jag tycker att det blir vanligare och vanligare att barn också ska ha kläder som hänger ihop med föräldrarnas stil och inredningen i hemmet. På min dotters förskola går det barn som bara har svarta, vita, beiga eller gråa kläder. Absolut inga mönster eller tryck, god forbid, det vore ju vulgärt. Vad säger ni t.ex. om en helsvart overall utan reflex på treårig tjej, kan GARANTERA, att treåringar inte väljer svart före färgglada alternativ. Jag tycker att det blir säkerhetsaspekt också som spelar in, såklart syns färgglatt klädda barn bättre i mörker osv. Jag tycker att det är sorgligt när barn och deras grejer ska bli en förlängning av ängsliga föräldrars stil. Själv har jag en treåring som älskar färg, mönster, tryck osv. Funktionalitet är såklart en viktig faktor men jag försöker ta hänsyn till det hon tycker om så gott det går. Även om jag själv föredrar just svart, grått och beige…

    • seventeendoors seventeendoors says:

      ha ha, samma här. Mina barn frågar mig dagligen vilken min favoritfärg är, och när jag svarar svart säger de att det är ingen färg, och tvingar mig att välja en annan… Barn gillar starka färger helt enkelt.

  2. Michaela says:

    God eftermiddag! Alltså…du är så jäkla klok. Du skriver med värme och humor. Dina rader är så underhållande . Så äkta. Du får mig att le och bli röd om kinderna. För visst bor jag långt bortom Stureplan men förstår precis vad du menar. En enkel mamma till tvillingflickor på snart 7 år och kalasplanering i full gång, tänkter just på vad du skriver. Pastellfärgade pompoms med fina presentpåsar, macarones och paketinslagningar av gamla Josef Frank tapeter…… Nja dä blir nog inge mä då här. Skön söndag. Och sluta aldrig skriva på din blogg bruttan!

  3. Monica Kallin -Ticconi says:

    Halloj !!
    Du skriver verkligen så himla bra och träffsäkert !!
    Men jag som hade små barn långt innan bloggarna och som dessutom bor utomlands ( Italien) där bloggnätet inte är lika utbrett och inte heller inredningshysterin , känner ändå igen det där med prestationsångesten. För den fanns i omgivningen då , inte på nätet. Men var lika stark för det. Här i Rom skulle det slås på stort , hyras lokaler, skaffas clowner och underhållning, buffeer och trollkonstnärer,uppblåsta ballonger,vridna till hundar och katter och helikoptrar av en dithyrd expert såklart. Jag har en “vanlig” medelklassekonomi, kan vi väl säga , men råkar bo i ganska “poshiga” innerstadskvarter, tillsammans med bland annat så kallad creme della creme och jag har dessutom två barn födda i december, den 7:e och den 17:e. Ja, visst alldeles lagom innan julfirandet.Toppen.
    Det fanns inte på kartan att spendera mellan 5000-10000 motsvarande skr per barnkalas. Ja, jag skämtar inte, dessa var de olika prsiklasserna. Dessutom pratar vi om en period för ungefär 15 år sedan. Jag tog de istället till MC Donalds i några år,( ett år provade vi hemma ,med en person som pysslade ihop en dockteater med sugrör, papper och annat. Mycket kreativt tyckte ju svenskan i mig, men ungarna som kom var så vilda så de höll på att riva lägenheten och de ihoppysslade aöstren hamnade på golvet, som de sedan sprang på, så det gjorde vi inte om…) sedan blev det bio med en underhållare som ingick i biobiljetten och sedan kom vi till bowlinghallen vi med så småningom.Behöver jag säga att våra kalas var bland de mest lyckade ? Och att nästan alla föräldrar sedan följde i våra spår , samt att alla faktiskt inte var så välbärgade som de visade utåt. Jag tror att vi som vuxna måste våga gå emot strömmen ibland, samt såklart vara lyhörda för vad våra barn vill, men bara så långt det är möjligt.Annars hamnar vi alla i någon slags låst bubbla, där alla gör allt för att visa upp vad de har för varandra, ingen vågar vara annorlunda, men ingen är den de vill vara egentligen. Med eller utan bloggar,facebook och instagram.
    Kram på dig och tack för otroligt bra och tänkvärd läsning.
    Monica i Rom

  4. Hanna says:

    Jag har (än så länge) inga barn men när jag kommer till det stadiet i livet hoppas jag att jag är klok nog att följa ditt exempel redan från början. Dvs att kalasa på barnens vis utan krusiduller! Tack för ännu en klok och välskriven krönika!

    • seventeendoors seventeendoors says:

      Hanna, som nybliven mamma är det lätt att gå på myter om hur det ska vara. Men tyvärr är det svårt att värja för det. Det är först efteråt man fattar vad fånig man var, som att jag var tvungen att ha en Baby Björn-potta då jag var övertygad om att de är bäst… Jag dör när jag tänker på det.. Spelar det nån roll liksom…

  5. sa-fint-jag-vill sa-fint-jag-vill says:

    åh du, som jag gillar att läsa dina reflektioner och klokheter. här hemma har Elsa och Anna också flyttat in och det är bara att hänga med. Kram och hoppas vi ses nästa gång

  6. Huvudet på spillen igen! Jag känner så himla mycket igen mig i det du skriver. Och faktum är att vi beställde varenda tårta från kondiset förra året, i ren överlevnad. Jag har också tröttnat lite på bloggar som bara levererar yta, krispiga blommor och bubbel. Märker att en efter en försvinner från min lista. Det är ju inte bilderna i sig som är grejen, självklart är det roligare att titta på välstädade hörn än tvätthögar, det är vad som skrivs.
    Älskar dina kolumner!
    Kram
    Rebecca

    • seventeendoors seventeendoors says:

      Tack Rebecca! Visst är det spännande att trenden pekar mot att texten bli mer och mer väsentlig. Som någon sa, texten är det som skiljer bloggar från instagram…

  7. krickelin krickelin says:

    Hurra vad bra krönika!

  8. chezwood chezwood says:

    Kloka du! (Och jag hör att Rubys turkosa plastkaffekokare med tillhörande ljud gjorde intryck haha..) Kram på dig!

  9. Så bra och träffsäkert du skriver!

    Jag tycker det tråkiga är när barnets egna personlighet/kreativitet inte får ta plats i hemmet för att ytan liksom är viktigare. Min lille son älskar färg (rött, orange, gult – ej mina favoritfärger) och speciellt på hans kalas är ju det han jag vill göra glad, inte försöka imponera på vänner…

    Jag tror också att man som man blir säkrare på sig själv, sin mammaroll med åren och kanske inte lika känslig för intryck och vad andra tycker. Men jag tycker inte bara det är bloggare utan även tv, film, magasin etc som säljer in den perfekta bilden, av det perfekta hemmet, den perfekta mamman, kvinnan, frun etc. Jag blir lite trött på hetsen, pressen och även om jag inte vill visa upp disk/tvätt/bråk så tycker jag det blir mer igenkännande när man är mer öppen: som du är via dina ord.

    Jag tror att det är påväg en ny trend i bloggvärlden, där vi alla vill ha mer, lite djupare öppnare ärligare kommunikation om än bara genom ord.

    • seventeendoors seventeendoors says:

      Jag hoppas verkligen att det blir som du tror, med en ärligare kommunikation i bloggvärlden!
      Tack för din tänkvärda kommentar!

  10. Sussi says:

    Åh vad glad jag är att jag tittade in här idag.
    Mina barn är stora så jag är inte inne i det livet just nu, men det du skriver går igen i inredning, umgänge, matlagning osv i bloggvärlden tycker jag.
    Det känns så ledsamt och osäkert med alla dessa saker som alla ska ha likadana av i sina hem. Jag jobbar med bla. inredning och antalet som frågar efter ananaser, karaffer/vaser med bubblor eller marmorbrickor är oändligt.
    Självklart inspireras vi av varandra, men dessa trender…

  11. Strålande bra krönika, Ulrika! Mina är ju fortfarande för små för att ha en egen smak och dras mest till färgen “nej det där är mammas, ajabaja” än så länge (iPhones, heta temuggar, saxar osv). Och det är klart att jag fasar lite för plastplottret som snart kommer att bli intressant, inte minst ur plastbantnings-/miljöperspektiv känns det ju bättre med trä/papp. Å andra sidan vill man ju först och främst ha lyckliga barn, och när det kommer till kalasdelen så har jag redan sänkt ambitionerna från ettårskalaset till tvåårsditot om några veckor. Då – specialbeställd tårta som matchade inbjudningarna (och som inte ens var god), till årets kondisköpta prinsesstårtor som garanterat blir uppätna. =)

    • seventeendoors seventeendoors says:

      Ja, det är de lyckliga barnen man måste ha i fokus… även om jag absolut förstår att många njuter av att fixa små kalas, det gjorde jag själv… men när det börjar kännas som ett måste, skapat av ingen annan än en själv, då måste man prioritera om. Sunt att du redan insett det till andra kalas år 2…

  12. frupastell says:

    Otroligt roligt att läsa! Jag sitter med två små barn i en källare då vi renoverar köket. Här är det en röra och jag tror ingen vill se det! Och jag vill inte heller se någon röra utan drömmer mig bort bland fina hem på bloggar och i inredningstidningar innan det är dags att ta tag i 4-åringens alla klädhögar, allt pyssel på golvet eller disken (som just nu är i tvättstugan).

  13. Händelsevis says:

    Vad jag skrattade när jag läste om svenskt tenn påsarna! Vi hade också en sån i min mammagrupp som försökta övertyga oss andra om att skötväska var kasst och att man “bara kunde ta en snygg kasse man ändå har skräpande hemma”. Hon hade ju rätt, men skräpande hemma tror jag inte det handlade om.

    Det är lätt att man drar med varandra även utan bloggar, vår mammagrupp höll på att fastna i någonslags städ och inredningshets när vi sågs hemma hos varandra. Alltid hemlagade luncher och perfekta hem. Och barnstolar utan kladd, hur är det ens möjligt?

    På tvåårlskalaset har vi bjudit in 4 personer, alla sonens favoriter, tror det räcker gott. Enklare att fixa mat med.

    Tack för en bra krönika!