Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode DIY

SUNDAY COLUMN

9176ce67e661ab62fcb140da854a432b

Om att det är dags att bli soloartist

För ganska exakt tio månader sedan var vi fyra glada bloggerskor som skålade i champagne och firade med en härlig italiensk middag i Stockholm. Anledningen var vårt precis inledda samarbete med skandinaviens bästa inredningssajt.

Det kändes lite som att vara med i ett girl band, för precis som tjejerna Spice Girls hade vi våra olika stilar men skapade tillsammans ett vinnande koncept; nämligen  Lovely Life.

Vi drog igång med buller och bång och någon vecka under våren tror jag vi uppdaterade den redaktionella sidan uppåt fem gånger med eget arbete. Vi brann verkligen för vår uppgift och hade så mycket idéer och högtflygande planer.

En dag i veckan arbetade vi kreativt med sidan och vi levererade verkligen. När jag bläddrar igenom de jobb vi gjort på enbart tio månader blir jag imponerad av oss själva, om man nu får sticka ut hakan och säga så. Vi rapporterade från de bästa kaféerna och restaurangerna, och besökta intressanta butiker, människor och deras hem.

Men precis som med alla popband, fastnade vi i tungrodda samarbeten med managers (läs annonssäljare) och att driva ett popband (läs aktiebolag) innebär mer administrativt arbete än man tror, för att inte tala om hur svårt det kan vara att få ihop en spelning (läs ett redaktionsmöte) när man bor spridda över olika delar av Sverige.

Hur mycket man än älskar sitt band och tror på sitt sound så börjar man till sist att ifrågasätta mängden arbete som man lägger ner i förhållande till framgången som den genererar. Slutligen börjar också drömmen om en solokarriär att hägra hos bandmedlemmarna igen.

Förra veckan möttes vårt band upp i Stockholm, och även denna gång skålade vi i skumpa. Men det vi firade nu var att vi faktiskt beslutat oss för att lösa upp Lovely Life, och lämna över till nya hungriga stjärnor. Jag är så glad över att vi skiljs åt som bästa vänner och alla bubblade med glädje över sina framtidsplaner.

För även om Lovely Life stått för ett alldeles eget sound, är vi fyra egentligen rätt olika och det kommer nog att förstärkas i och med våra nya bloggar. Amelia, som jag brukar kalla Sveriges största it-tjej, och som ofta ligger steget före vare sig det gäller inredning eller mode; Johanna som jag misstänker har diagnosen ”serial home buyer” lär fortsätta att restaurera sina magiska hem i tidens tecken och slutligen den lite rockigare Kristin med djärva färgsättningar, sköna tattueringar, magiska surfbilder och en och annan gullig höna.

Och jag själv då? Ja, för mig är det dags att hitta min egen röst igen. För när man lirar i ett tjejband med starka profiler bredvid sig påverkas man mer än vad man tror, och kanske vill. En stor del av blogglädjen gick dessutom till den redaktionella sidan. Efter att ha knåpat ihop en långt hemma hos-reportage hade jag ofta sedan inte energi till att skapa inlägg till min egen blogg. Nu känner jag mig däremot supertaggad på att skriva och fota för min nya blogg igen.

Så lika mycket glädje och tillförsikt som jag kände när vi inledde vårt samarbete med Lovely Life, känner jag nu inför min stundande solokarriär. Rock on.

Ulrika Randelunpoco_krickelin-4804-865x577unpoco_krickelin-4821-865x577

För tio månader sedan på un Poco med Lovely Life. I torsdags möttes vi fyra upp igen för en härlig avslutningsmiddag på  PA&CO. Alltid lika kul att träffa dessa tre begåvade kvinnor; Amelia, Johanna och Kristin. Håll utkik på våra respektive bloggar den närmaste tiden för nya bloggadresser.

Foto: Kristin Lagerqvist

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 7 Kommentarer

SUNDAY COLUMN

Om att tolka text olika

Bloggöversitteri. Det har jag blivit anklagad för några gånger sedan jag började med mina krönikor. Samma krönika som vissa hyllar, tycker andra är snobbig och dryg.

När man skriver en text måste man alltid fundera över vem mottagaren är. Jag tänker att de som läser mina krönikor är andra bloggare och inredningsintresserade människor. Att mottagarna dessutom läser många andra inredningsbloggar, och har lite mer koll på inredning än gemene man.

Oj, den där sista meningen är en typisk mening som provocerar vissa har jag märkt. För vem är jag att avgöra vem som har koll och inte brukar en del undra. Vem är jag att avgöra vad som är trendigt eller inte inom inredning. Detta är ett mycket minerat område.

I samband med min senaste krönika där jag skrev om utvecklingen inom bloggandet kom det ett mejl:

”Du menar det säkert inte men av din söndagsskolumn anar jag att det bor en liten bloggsnobb i dej. Du plattar nämligen (oavsiktligt vill jag hoppas) till oss med bloggar utan egennamn och med listor, genom att beskriva dem som reminiscenser och de bloggar du med din bloggkärlek lyfter i inlägget behöver mej veterligen inte lyftas”. 

Faktum är att när jag skrev just den krönikan funderade jag själv över vem den egentligen riktade sig till. Och konstaterade sedan för mig själv att den var visserligen rätt smal, men viktig, då jag tänkte att det är av oerhörd vikt att bloggare lyfter varandra. För om vi inte gör det, kommer det inte in något nytt blod och då stagnerar bloggvärlden och det förlorar alla på.

Jag tyckte ändå att den funkade för utöver att den var en uppmaning till de etablerade bloggarna att sprida lite bloggkärlek, kunde den också tolkas på ett övergripande plan. Det hade också en läsare gjort som lämnat denna kommentar:

Att ge positiv god lyftande BEKRÄFTELSE litet som stort, är något jag värnar varmt om till dem jag möter i mitt Liv, till person/-er i min närhet lika mycket till dem som jag möter i samhället känd som okänd. Jag vill hellre att den goda bekräftelsen ska få rum, än negativ bedömning.”

Denna text är inte på något sätt ett försvarstal. Utan jag vill bara belysa det rätt underbara fenomenet att samma text kan tolkas på olika sätt av olika individer. Om man känner igen sig eller inte, om man blir glad eller arg när man läser har att göra med ens egna erfarenheter och hur man är som människa. Kanske till och med av något så enkelt som på vilket humör man är på den dagen man tar emot en text.

Så om jag framstår som en idiot emellanåt så får det väl vara så. Jag vill inte börja tänka på hur det jag skriver ska tolkas, för det begränsar mig. För jag skriver ju utifrån mina erfarenheter och den person jag är idag. Det vore trist om krönikorna blev för tillrättalagda, tycker ni inte? För det ligger i en krönikas karaktär att den ska väcka känslor.

Målet med mina krönikor är däremot aldrig att kränka eller göra någon ledsen. Det hoppas jag ni förstår. Utan jag vill helt enkelt bara reflektera över det vi alla har gemensamt. Vårt stora intresse för inredning.

Ulrika Randel

ddfe5c0dcc2a046bf0ac46910c114d49

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 6 Kommentarer

SUNDAY COLUMN

Om förr och nu

Jag har en ny så kallad ”header”; alltså bilden längst upp på sidan där bloggens namn framgår. Min blogg har ju sedan jag började haft namnet ”Seventeendoors”. Men nu har jag alltså lagt till mitt för- och efternamn. För så ska det vara nu.

På ett möte häromdagen skrattade vi gott åt att det var så förr. Att alla hade något rätt intetsägande  namn som ändå skulle indikera att det handlade om inredning. Jag tänker på några andra exempel än mitt eget som A Beautiful Living och STIL inspiration. Andra hade ju tur som redan från början hade med en del av sitt namn; som Tant JohannaUnderbara Clara och Hanna’s Room. Eller så tog man något med sina barns namn som Hemma hos Tod & Lou.

Varför borde man numera då använda sitt riktiga namn till bloggen istället? Jo, det är annonsörerna som vill att avsändaren ska vara tydlig. Och visst kan man hålla med om att sjutton dörrar kan uppfattas som lite opersonligt för en kökstillverkare till exempel.

Dessutom tänker jag att det är en trend då allt fler bloggare flyttar över till magasinens portaler där det är vanligt att man helt enkelt använder sitt namn rätt och slätt.

Detta fick mig också att reflektera över skillnaden mellan att blogga då och nu. För jag har ju bloggat några år vid det här laget, och saker har onekligen förändrats.

Då hävdade vissa bloggare att det var lite bättre att blogga egna bilder än att ”idissla” andras; det vill säga professionella fotografers. Det ansågs som fusk. Jag tog inte åt mig personligen då jag alltid blandat egna och andras bilder.

Dock följde jag debatten med intresse för jag höll inte alls med. Att leverera egna bilder på den tiden var ju egentligen en klassfråga. För hade du en vanlig kamera så var bilderna knappt bloggbara, hur bra bildsinne du än hade. De var gula, suddiga och små. Vem orkade följa en blogg med sådana bilder?

För att få läsare krävdes att du kunde investera i en systemkamera. Givetvis var det bloggarna med systemkameror som stack ut näsan och tyckte att man skulle bjuda på egna bilder. Men vad var fusk egentligen?

Tekniken har dock gått framåt med en rasande fart och idag kan man driva en framgångsrik blogg med hjälp av en smarttelefon. Så mycket mer demokratiskt kan jag tycka då bloggare då konkurrerar på lika villkor.

Även om jag numera är med på att avsändaren ska vara personlig och tydlig värjer jag mig fortfarande mot inställningen att man måste blogga egna bilder för kunna förmedla vem man är och vad man har för stil.

Ett exempel på det är just Pella Hedeby som förr knappt visade några egna bilder, men hade världens största bildbank på sin hårddisk (och förmodligen i sitt huvud) och skapade moodboards med bilderna. Dessa moodboards blev sedermera hennes signum. Detta var långt innan Pinterest. Redan innan jag träffade Pella och lärde känna henne visste jag ALLT om hennes stil och kunde beskriva den in i minsta detalj om du frågade mig. När vi till slut träffades var det som jag redan kände henne då allt jag föreställt mig om henne genom att se hennes bildval stämde.

Är det alltså enklare att ta sig fram genom bruset som inredningsbloggare idag. Allt som krävs är väl bara en i-phone och att fläka ut sitt hem då!?

Nej, tyvärr tror jag inte att det är lättare att ta sig fram idag. För även om det var bökigt med tekniken förr så hjälpte vi varandra. Jag tänker på bloggkärleken. Fortfarande kommer jag ihåg när stora Simplicity-Jannice länkade till mig i en intervju och jag fick massor av nya läsare. Nu är vi båda nominerade till Elle Decoration Swedish Design Awards, och kanske är det Jannice jag ska tacka för det.

Alla bloggare hade dessutom långa länklistor på sin framsida. Numera när många stora inredningsbloggare flyttat till magasinens portaler har länklistorna fallit i glömska. Den enda som har en levande länklista idag, som inte ligger under någon flik som någon aldrig läser, är nog Trendenser-Frida. Ett föredöme.

Jag tycker själv det är svårt att hitta nya bloggar att följa just därför, men när jag ser något bra brukar jag tipsa i ett inlägg. Kan vi inte alla ha det i åtanke, att försöka lyfta andra emellanåt. Och det är en uppmaning till mig själv såväl som er andra. Det är ju ändå jul snart och då ska man ju vara snäll. Mera bloggkärlek alltså.

Av: Ulrika Randel

b560e1ef7750f252729fd9a7969cb74b

 

 

Lämna gärna tips på bra bloggar i kommentarsfältet. Kul att upptäcka nytt!

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 10 Kommentarer

SUNDAY COLUMN

Om att utvecklas tillsammans med sina läsare

Det kom ett mejl. Det började så här:

”Jag läser din blogg sedan två år och inspireras så mycket av den. Jag minns inte ens hur många gånger något nytt inlägg av dig fått mitt hjärta att slå hårdare Jag tycker att din blogg även har utvecklat mig och min stil, så tack så mycket för det!

Som bloggare får man ju den här typen av respons och det är givetvis alltid uppskattat. Men den här gången slutade det inte där, utan fortsatte:

”Den senaste söndagskrönikan som du skrev påverkade mig på många sätt. Jag (och jag tror att alla av oss) hamnar i situationer då vi ’have lack of motivation’ för det vi gör. Jag har ett master-diplom i europeiska integrationer och jag arbetade i fyra år med fokus på utrikespolitik. Jag tyckte om mitt jobb, men efter fyra år kände jag att livet är för kort för att inte sprida mina vingar och uttrycka hela min potential. 

För fem månader sedan började jag göra en business strategy för min dröm. Min pappa har en fabrik i Bosnien och jobbar nämligen som möbelhantverkare och jag tänkte att det skulle vara roligt att börja designa och producera handgjorda möbler i pulverlackerad stål, mässing och carrara med honom och hans ’team’.”

Här någonstans började jag undra vad jag nu hade med detta att göra. Men det fick genast svar på:

”Du kanske undrar varför jag skriver det här till dig och hur det relaterar till din senaste söndagskrönika. Först blev jag tacksam och förvånad på samma gång för att du var så ärlig i din krönika. Och sen tänkte jag att detta ‘mood’ du är i betyder att du behöver kliva upp ett högre steg i din karriär.”

Självklart tänkte jag att jag måste skriva ett trevligt svar tillbaka till en läsare som tagit sig tid att skriva ett så långt och fint mejl, men att jag ville sätta mig ner och göra det ordentligt när jag hade tid. Men ni vet hur det blir när man inte gör saker på en gång; de blir inte av. Alls.

I samband med detta mejl kunde jag inte låta bli att reflektera över relationen som skapas mellan bloggare och trogna läsare. Att läsarna kan känna av och läsa mellan raderna. Jag tycker det är både läskigt och ganska underbart på samma gång. Det blir någon slags växelverkan, vi utvecklas tillsammans.

Läsaren avslutade sitt mejl med att fråga:

”Vad tycker du om allt det här som jag skrev? Ger det dig ‘food for thought’? Jag hoppas att jag kunde hjälpa lite och ge tillbaka för alla de stunder du gjort så trivsamma och vackra i mitt liv ‘while reading your blog’.” 

Och visst hade den här läsaren rätt i sin iakttagelse. Jag har på senare tid känt att jag vill vidare och förnya mig. Att en läsare skriver till mig och sätter ord på mina känslor var väl det sista tecknet på att det är dags.

För vet ni, bloggtorkan är över och jag känner mig full av energi och kreativitet. Jag vet att det är nån månad kvar på året, men jag är redan inne i 2016 mentalt. Förändringarnas tid är nu!

Av: Ulrika Randelcbe7ee76604dbb15a6418d1dc4020a2e

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer
Page 1 of 1012345...10...Last »