Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode

Jag heter Tuva Minna Linn, på min blogg skriver jag främst betraktelser utifrån inre upplevelser men också hur jag tolkar verkligheten. Resultatet blir ofta själfullt, rått och emellanåt kanske en aning gåtfullt. Här ryms också en blandning av sådant jag finner inspirerande med en förkärlek för moderskap, musik och estetik som är bohemisk, vild och genuin. Jag är även hjärtat bakom vintagebutiken Odd Lovin’.
Tillsammans med min man har jag lämnat flera städer bakom för att till slut hamna på landsbygden i en missionskyrka byggd och till stor del bevarad i originalskick från 20-talet.

Du som önskar är välkommen att kontakta mig på, tuvaminnalinn@oddlovin.com

Och sedan, tystnaden.

_TML1141-2

 

I den nedlagda lanthandeln öppnar någon ett café med vita gardiner och jag lägger en trettonde bok till högen bredvid min säng. Den reser sig som ett berg av platser att besöka. Men kvällarna är än för trötta.

Jag häller en noga avvägd mängd mjölk över mitt kaffe igen.
Som där fanns en underliggande önskan att allt skall landa mjukt.
Mjukare.
Ljudlöst och utan tyngd.
Han sover med vår dotter i rummet bredvid. Jag får en plötslig impuls att skriva ett textmeddelande där jag berättar hur mycket jag älskar honom.
Och allt annat det som inte blev sagt,
mellan viljor av stål och blomjordssmutsiga händer  och en mun.
Mellan Ikeakassarnas dans från rum till rum och tvättmaskinens pulserande ljud.
Som en propeller håller hon allting svävande.
Och sedan,
tystnaden.

Den jag inte brukade till att säga som det var.

 

 

2 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer

Fragment – Januari

 

Processed with VSCO with x1 preset

07C37CD3-3AB8-4D4B-B8C1-37642630BB9C

Processed with VSCO with b5 preset

 

Tillsammans drömmer vi om platser. För ett ögonblick så tänker jag att vi kanske bör skriva ned och specificera vad det är vi önskar. Men inser att vi söker något som vi ännu inte riktigt vet.
Och att tro sig veta är alltid förenat med en risk att missa.
Handmålade blommor över bleka blå väggar.
Exempelvis.

Och jag känner dubbelt för den kyla som uppstår då julen lämnar rummen.
Det kala och det dova.
I tiden mellan glitter och pelargoner. Där jag en gång föddes.
I det ljus som ingenting förlåter.
Januari,

och jag lovar inget dyrt och heligt.

 

5 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer

What´s underneath – Jemima Kirke

jemima_kirke_stylelikeu

Dagens tips <3

Via – StyleLikeU 

0 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer

Note

IMG_3630Processed with VSCO with b1 preset

När graderna går under noll blir allting annorlunda. Månen hänger lågt, som en tunn skärva i det oändliga. Jag tycker hon är vackrast så.

I rummet mellan det att barn somnar och vaknar ligger vi tysta med portvin i små glas framför brasan i matsalen.

Jag tänker mycket på tiden som ligger framför oss nu.
På vilka drömmar som är mina och vilka som egentligen tillhör någon annan.
Jag tror det är av vikt, när flöden fylls av tropiska stränder och äventyr långt härifrån.
Då behöver jag minnas att jag tycker bäst om att skriva, läsa och skapa saker själv.
Att min lycka egentligen är ganska enkel.
Den finns i de djupa samtalen och i den totala tystnaden.

Jag funderar på vart jag vill ta mina barn.
Och i en värld som smälter ställer jag mig frågan, vad är rimligt?
Vilka äventyr och vilken längtan ska vi plantera i deras blod?
Och vad är vi själva beredda att göra avkall på?

20 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 11 Kommentarer

En ljudlös spricka

_TML2410

 

Jag studerar hennes ansikte i skenet från ett annat rum då hon sover. Det är svårt för mig att förlika mig med hur flyktigt minnet av henne som väldigt liten är.
Bredvid ligger den bruna nallen med plåster och stygn. Den som hon valde i sjukhusbutiken en gång efter att hon fallit och slagit sig.
Hon hade min bleka rosa t-shirt som en av min mammas vännior tecknat det enda smeknamn jag någonsin haft över med hjälp av batik. Stora runda bokstäver någon gång tidigt på 80-talet.

“Minnie”

Jag hade klippt hennes lugg alldeles för kort och mycket snett.
Det var strax innan orden kom till henne med sådan väldig kraft.

Det var maj månad och jag kände mig fortfarande som ett barn som spelade en vuxen. Särskilt i kontakt med denna värld. Den som ställde frågor om personnummer och allergier.
Jag tänkte på min egen mamma och hur hon fumlade med dåtidens patientbrickor i plast för att finna min bland de fyra i hennes plånbok.
När generationer skiftar form skälver det till, som om en ljudlös spricka uppstår i jordskorpan där du ska vandra.
Och hädan efter ska du alltid studera dig själv, både inifrån och på håll.

Jag tror att jag kom närmare en  förståelse för vem jag var.
När jag på en armlängds avstånd studerade henne då hon lekte med ett gammalt Fisher Price garage i lekrummet på barnavdelningen.

Ett, som sedan länge tappat färg.

 

5 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer
Page 1 of 4812345...102030...Last »