Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode

Jag heter Tuva Minna Linn, på min blogg skriver jag främst betraktelser utifrån inre upplevelser men också hur jag tolkar verkligheten. Resultatet blir ofta själfullt, rått och emellanåt kanske en aning gåtfullt. Här ryms också en blandning av sådant jag finner inspirerande med en förkärlek för moderskap, musik och estetik som är bohemisk, vild och genuin. Jag är även hjärtat bakom vintagebutiken Odd Lovin’.
Tillsammans med min man har jag lämnat flera städer bakom för att till slut hamna på landsbygden i en missionskyrka byggd och till stor del bevarad i originalskick från 20-talet.

Du som önskar är välkommen att kontakta mig på, tuvaminnalinn@oddlovin.com

I skiftet

Jag trivs i skiftet, det mellan natt och morgon. En kort diffus tid då det är svårt för sinnena att avgöra var det ena slutar och det andra tar vid. Jag upplever även mitt eget varande som flytande där.
Trotts mörkret kan man se det blekta partiet på mattan vid sidan om sängen. Min man gjorde rent där under just en sen natt eller tidig morgon då hunden kräktes. Matten var sliten dessförinnan, blekt och med nästan obefintliga fransar. Sedan Stockholmstiden har den följt oss och jag har velat byta ut den många gånger. Men han brukar säga någonting om hur färgen gör sig mot golvet.
På min sida om sängen ryms ingen matta.

Min dotter somnar med feber på söndagkvällen och min son vaknar tidigt av tänder som skall spricka igenom.
Han ammar mycket för smärtlindring nu. Jag upplever behovet som tydligt och lätt att särskilja från andra. Det är intensivt och kort, repetitivt.
En slags försäkran om att inte vara ensam.
En trygghet som tar udden av det som gör fysiskt ont.
Kontakt.
Som att söka en hand att krama eller drömma om en kraftfull strykning längs ryggraden.

 

8 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer

The Commune – Electric Love Company

 

Bildschirmfoto-2016-11-29-um-18.35.2965cb21d5b7aef7ccb24abcb7a6261129

Processed with VSCO with p5 preset

Bildschirmfoto-2016-11-29-um-18.33.08 Bildschirmfoto-2016-11-29-um-18.35.18

Processed with VSCO with p5 preset

Fann denna Look Book  från Electric Love Company via Bohemiandiesel och älskar allt med den, fantastiskt location, vintagekläder och barn <3

Photo – Simon Weller
Styling – Cassandra Crow
Model – Alexandra Sasa Pumayruna

1 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar

Dissonans

_TML8752

Under de sista veckorna i november lyfter jag knappt kameran, inte mer än den gången då tre mörkröda krysantemum stora som knutna nävar vissnar tungt på mitt skrivbord.
Efter en avslutad essä av Karolina Ramqvist tycks det mig även svårt att lyfta någonting nytt ur högen bredvid min säng.
Jag skriver inte heller.
Det är en tystnad som gör mig sårbar.

I min sons ansikte kan jag då och då skönja ett drag. Och det är som att möta honom nu och om tjugo år från nu. Jag kan med en alldeles särskild säkerhet säga att det kommer att följa honom.
Det bryter igenom med sådan kraft.

En dag talar jag med min vän om rösten, hur jag upplever sammanhang då den per automatik flyttar högre upp i mitt bröst.  Den får en ljusare ton och det hela går hand i hand med att min panna spänns och slätas ut. Skillnaden är subtil, men det hela lämnar mig med en trötthetskänsla som inte främst är fysisk.

Kanske tänker jag att det är en ton som är mer tydlig, lättare att ta till sig och förstå.
Jag vet inte.
Men vad jag vet är att jag känner en olust inför sammanhangen. Inför den dissonans som uppstår inom mig.

 

6 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer

Hemma hos oss

minna_kristin_Lagerqvist-4-900x1260 minna_kristin_Lagerqvist-23-900x600 minna5_kristin_Lagerqvist-3-900x1260 minna6_kristin_Lagerqvist-3-900x600

Kristin besökte oss för två veckor sedan tog hon också ett gäng fantastiska bilder av vårt hem.
Ni kan se dessa, och läsa lite mer om mina tankar kring hus, hem och inredning i detta inlägg hos Krickelin.

Om ni undrar någonting kring bilderna, eller texten för den delen, så fråga gärna.
Önskar er alla en fin dag!

 

Foto – Kristin Lagerqvist 

3 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar

Om trygghet som går att greppa

  1. _TML4694 _TML3119

Min man har ett sätt att vika lakan och handdukar. Han har det från sin mormor och så länge som jag känt honom har han vikt så, som om det vore det mest självklara och enda sättet.
Jag är annorlunda.
Det tycks mig omöjligt att kunna upprepa samma rörelse.
I slutändan står jag med matbordet fullt av dessa högar, alla har de olika form och karaktär.
Alla är de olika svåra att stuva in i garderoben på ovanvåningen. Den som från början hade olika hyllplan för olika saker.
Och kanske är det så som det ska vara. Att alltings början är en god tanke som sedan bryts ner i det kaotiska. Tanken är att förenkla, men det som ska vara enkelt tycks ändå aldrig överleva vardagen.

Jag sitter på sängkanten och skriver. Det är sen kväll och mörka moln passerar snabbt framför månen utanför, jag stirrar en stund och allting upplevs som om det spolades fram. Som ett VHS-band från min barndom. Jag snuddar vid tanken på att det hela skulle avstanna om jag bara lättade på handen.
Min gamla rosa dockvagn står på gruset utanför veboden, den som hon i tid och otid anser viktigare än något att ta med sig. Hon gör ofta så. Plockar på sig en trave med böcker eller vad helst hon kan finna på bänken i köket, stenar, hårnålar, en näve trubbiga färgpennor.
Det är när hon ska någonstans.
Och jag har ibland tänkt att det handlar om trygghet. Att ta med sig den i en form som går att greppa med en treårig hand.

Min man har kopplat vad jag tror är en extern hårddisk till min dator. Den är orange och klumpig med en sladd för kort för att kunna placera den någon annanstans än i mitt knä. Han utför någon form av konstgjord andning på min dator nu. Han ber mig rensa, arkivera, radera..
Eller egentligen är det jag som säger, släng det bara.
Och jag frågar honom om det inte är som med lådorna på vinden? Att man egentligen lika väl kan göra sig fri från dem man inte ens vet vad de innehåller?
Min man sparar.
På en av lådorna har jag läst, Kalle tidningar.
Men han gör det med samma precision som med allt han viker. Det finns ett givet sätt som tycks ligga honom i naturen. Aldrig letar han febrilt, inte efter något.
Aldrig behöver han beställa nya kontokort eller maila om ett bortglömt lösenord.
Själv trycker jag saker i min skrivbordslåda tills dess att den inte längre går att stänga, då slänger jag lite av det översta, tills en dag en gång om året då jag får för mig att tömma ut allt över skrivbordet.
Jag ångrar mig alltid.
I datorn behöver jag inte se det. Den går alltid att stänga och med tiden tycks det bli ett problem.

 

På söndagkvällen går jag med min polarhund genom regnet under stjärnlös himmel.
Jag har dubbla lager av huvor och däremellan, tygerna och mina öron, uppstår ett isolerat rytmiskt ljud i takt med mina steg.
Det inger en märklig känsla av trygghet.
Som att befinna sig i en av hjärtats kammare.

Det hela går att greppa, med en 33årig själ.

7 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar
Page 1 of 4512345...102030...Last »