Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode

Det är magiskt. Precis så.

_TML0621

_TML1288

_TML1405

Jag micrar morgonkaffet tre gånger om och ignorerar gårdagens disk längre än vanligt.
Vid lunch med ett barn på höften tappar jag couscous över köksgolvet och de känns som att de stannar kvar mellan tårna hela dagen. Jag bara sveper undan det lite, in i något hörn.
Sanningen är sådan, att jag har blivit bättre på kaos sedan hon kom.
En förlåtande hinna lägger sig mjukt över allt från vårt smutsiga köksgolv till mina otränade lår.
Jag håller hennes kladdiga lilla hand och pillar bort morgonens torkade grötrest ur hennes hår.

Det är magiskt.
Precis så.

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 7 Kommentarer

I´m going where the chilly winds don´t blow

_TML0899-2

_TML0905-2

_TML0873-2

_TML0847

Vill mest bara önska er en fin start på veckan.
Och tacka från hjärtat för alla fina ord och pepp, här på min nya plats. Det betyder mycket för mig.
Om ni har några synpunkter, funderingar eller önskemål så tveka inte att skriva!

 

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 8 Kommentarer

Kedjereaktion

_TML1109

 

Jag hann också fota en Magnolia. Det var förra helgen när vi åkte över till Köpenhamn.
Egentligen hade vi alls inte tid, men ofta brukar jag tycka att det är extra viktigt att bara släppa allt för en dag under perioder då det är många måsten. Vi åkte över för att kolla in Finders keepers design och second hand marknad, mest för att se om det skulle kunna vara någonting för Odd Lovin’.
Men jag vet inte, det kändes så väldigt danskt, minimalistiskt och svalt på något vis. Jag letade förgäves efter stora blaffiga ringar med stenar bland alla tunna tunna silver ringar.
Sen åt vi middag i kvällssolen på en uteservering istället, vår första för i år, och Lilla Is första någonsin.
Jag hoppas kunna utforska Köpenhamn närmare nu, det var trots allt en av de stora anledningarna till att vi beslöt att flytta ner till Skåne. Sen kom livet emellan och den tiden vi bodde i Malmö gick nästan all energi åt till att jobba med vår förra hund.
Ibland har jag tänkt på hur det skulle varit om vi aldrig skaffat hund.
Men jag inser ganska snabbt att om det inte hade varit för honom så hade vi kanske aldrig tagit steget ut på landet.
Och vi hade kanske aldrig adopterat Mimer.
Mycket av det som är idag hade givetvis aldrig varit.
Det är så livet fungerar.

I alla fall,
har ni några fina Köpenhamnstips så får ni hemskt gärna dela med er!
Restauranger, trevliga områden, bra brunch, loppmarknader, mysiga hotell?

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer

utsikter

 

_TML1141

_TML1231

_TML1216

_TML1207

_TML1182

_TML1213

 

Vi åkte till det nya huset i början av veckan.
När alla papper väl är skrivna och signerade tusen gånger i varje hörn så infinner sig en ro att ta in detaljerna på ett helt annat vis. Jag tror vi behövde det.
Dels för att det gör lite ont i hjärtat att packa ihop oss där vi är nu.
Det handlar mycket om omgivningarna. Tänk att jag nästan aldrig brydde mig om sådant innan jag flyttade till landet.
Här har tystnaden blivit så mycket viktigare för mig.
På baksidan av vårt nya hus löper en å, den delar sig så att små öar med vitsippor bildas. Och jag kan se henne springa med bara fötter där.
Skogen doftar tall och allt är mera hemma så, mer som skogarna där jag själv var barn.
Det kommer att bli bra, så himla bra.

Jag står en stund på knarrigt golv och låter mig bländas av kvällssolen som hittar in genom det enda fönstret på kortsidan i den stora gudstjänstsalen. En gång i tiden lät någon bomma igen fönstren där för att besökarna bländades just så när de kom för att lyssna på predikan.
Jag längtar så efter att få släppa in ljuset där igen.

 

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 8 Kommentarer

throwback

_POD6628

_POD6655

_POD7603

_POD7244

_POD7286

_POD7278

_POD7277

 

De sista bilderna är så speciella för mig.
Det grumliga nyförlösta som finns i min blick. Det var den första dagen som jag tog på mig en klänning, efter det att hon kommit. Det tunna gamla bomullstyget som smet åt kring en kropp som för mig var ny.
Fortfarande så darrig, mjuk och liksom trasig.
Plötsligt vara jag ensam i min kropp igen.
Samma jag, fast ändå inte alls.

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer
Page 1 of 3123