Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode DIY

Realism

_POD2196

Jag mickrar dagens sista kopp kaffe klockan åtta.
Det är en sådan där verklig måndagkväll då jag trampar över källsorteringen som hon just öst ut över köksgolvet,
enbart för att ta mig fram till spisen och steka några skivor blodpudding.
Vår blandare är trasig och vatten sipprar ut över den överfyllda diskbänken.
Och jag drömmer om den där extra minuten.
Den som alla de andra tycks ha.
Jag skulle använt den till att först skala moroten som jag sedan åt.

Jag tänker att jag inte skall tänka att jag är dålig på detta en gång till.
Var gång som jag tänker det.
Risken finns förstås att det blir en sanning under mitt skinn.

När hon somnat infinner sig en längtan efter att göra någonting onödigt nödvändigt.
Som att rengöra badrummet i källaren med monotona rörelser.
En längtan efter att få slutföra,
klappa mig själv på axeln och säga sådär ja.
Som ett noggrant placerat plåster över alla de andra misslyckade försöken att närma mig idealbilden.
Den som jag har av mig själv.

Och jag vet egentligen inte varför det känns viktigt att ha det sagt.
Kanske tänker jag att du som läser skall känna att du är förlåten.
Om du som jag,
åt blodpudding och soppa på tetra till middag.
Om du som jag, tänkt i fem dygn att du ska slänga källsorteringen.
Om du som jag,
ofta känner att ditt tålamod är så mycket sämre än du någonsin kunnat tro.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 22 Kommentarer

Och nu gör ingenting ont

_POD2171 _POD2175 _POD2184

Den faller snö på min trettioandra födelsedag.
Jag tänker att det är den då jag känner marken under fötterna. Land.
Allt jag vackrast ville.

Han hämtar tårta med en sådan där gåvocheck från Ica och min dotter dansar på bordet.
Det finns en enkelhet i allt, som samtidigt är allt annat än enkel.
Jag tänker på vägen till dit vi är nu.
Till att inte behöva mer.
Den var så lång.

Och nu gör ingenting ont.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 3 Kommentarer

Arkimedes

_POD2165

_POD2160_POD2168

Jag klipper hennes lugg, så långt ifrån rak.
Ompa, ompa, sjunger hon med apan under armen då hon går med bestämda kliv. Jag hade tänkt att det skulle bli, ännu en elefant .
Men hon väljer själv nu. Och det är något så väldigt speciellt med det.

Och jag, jag får tillslut det där erbjudandet om att stanna på obestämd tid.
Blåa himlar återvänder och en envis förkylning släpper.
En tisdag har jag mer energi än på så länge.
Jag sittdansar i bilen och trummar på ratten,
hög på känslan av att vara vuxen.
Känslan av trygghet och av frihet.
Till mig kom den kanske inte på riktigt fören en vecka innan min trettioandra födelsedag.

Så är det ibland.

Och den lilla röda.
Jag kallar honom Arkimedes.

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 6 Kommentarer

Lullaby

_TML3795

_TML4191

Vill dela med mig av en gedigen playlist som jag hittade av en händelse, och som jag nu spelar mellan ca 19:00 och 20:00 nästan varje kväll.

Lullaby music that helps the baby sleep but dosen´t make me homicidal. 

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 4 Kommentarer

Med mjuka förlåtande händer

_POD2144

_POD2151_POD2141_POD2150_POD2152

_POD2158

Jag är svag för barnserviser i porslin. Indies samling börjar att ta sig, och jag tänker att så kan det väl få vara. Dem lever ju ett relativt farligt liv.
Just denna på bilderna ovan fann jag på loppis i förra veckan. Och jag drömmer om sommaren då vi ska fika med de små kopparna, vid hennes lilla bord i den stora syrenbersån som inte längre blommar.
Den som påminner mig om borden som inte blivit av. Jag försöker placera dem alla med mjuka. förlåtande händer i en låda. För att sedan flytta blicken till allt det som blev.
Valet ligger hos mig.
Precis som när jag med en enkel fingerrörelse flyttar fokus i en bild, från förgrund till bakgrund, från detalj till helhet.

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 8 Kommentarer
Page 1 of 212