Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode

Jag hör hemma i den natur som avtar för att sedan lämna.

_TML6042

Allt övergår, från det skarpa till det dova.
Jag tänker på det när jag kör längs vägen mellan min arbetsplats och mitt hem. Det finns inte längre några tydliga gränser mellan löven på träden, ingen explosion.
Det röda och det gula sticker inte längre i mina ögon, allt är varsamt.
Det slår mig att det är i dessa tider jag trivs bäst. Precis som vårens första sol och försommarens gröna gräs aldrig har landat väl hos mig.
Jag hör hemma i den natur som avtar för att sedan lämna.

November ligger framför. Och jag sjunker djupare in i mig själv.
Som alltid.
På söndagar kör jag genom bokskog fram till ett litet slott där jag sitter på en yoga matta på andra våningen, jag lyckas till större del än vad jag trott, att delta utan självmedvetenhet.
Jag kommer att fortsätta så, för att se vart det tar mig. Jag tänker att det kommer aldrig att vara så lätt och samtidigt så svårt att göra, som i november.

Längst ut på mina fingertoppar blir huden torr och liksom fnasig, det bildas små små sprickor, och jag tänker på allt som är trasigt.
Det finns ingenting i det som längre skrämmer mig.
Inte ens de allra vassaste av kanter.
Min bästa vän säger att jag förmedlar känslor med ett visst eftertryck. Och jag tänker att hon har rätt i det.
Jag tänker att jag förlorat mycket för att jag bibehållit en bild av mig själv som transparent. En bild som bara till viss del är sann.
I min avslutande mening säger jag någonting i stil med, att du är inte som jag.
Och hon svarar att hon vet.
Hon försäkrar mig även mjukt, att det är någonting som hon har fått lära.
Att ha ett öppet hjärta. 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 6 Kommentarer

Hollywood Forever – Vanessa Mooney

hf1 hf3 hf4 hf6 hf7 hf8 hf11_1 hf12 hf16 hf17 hf19 hf27 hf29 hf30 hf31

 

Vanessa Mooney Jewelry 
Photography –Asher Moss
Model – Maddie Bragg

Som jag gillar denna lookbook, så himla delikat, och med den där fingertoppskänslan som Asher Moss så ofta levererar. Och som jag själv ibland brukar hävda, de finaste klänningarna är inte klänningar, det är vintage negligéer.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar

Lay Low

11745904_979559085442052_4673006769912997912_n

Mitt bästa musiktips just nu, som jag har väntat på Lou Dollions album Lay Low  <3

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer

Det är suset som tystnar

_TML6035

Det händer någonting hos mig.
Jag har svårt att urskilja om det är en process som pågått i det tysta under en längre tid, eller om det skedde just nu.
Längs gator i min gamla stad är allt detsamma, all asfalt, all himmel och all betong.
Jag ser på honom som jag älskar högst och även han är densamma, som att tiden stannat i hans ögon.
Men jaget.
Det är så diffust. Som att jag ibland inte ens känns vid mina egna händer.
Dåtiden och nuet träder fram, men jag vet inte vad som skett däremellan. Det där som bara susade förbi.
Jag kan fortfarande förnimma upplevelsen av mig själv innan, då…förr.
Och kanske är det det som gör det svårt.
Jag har burit ett barn, jag har fött ett barn och jag har närt henne vid min kropp.
Det är suset.
Som ett andrum i min tidslinje där jag var fri från självmedvetenhet.
När det tystnar är jag inte längre densamma.
Och det har varit svårt för mig att få grepp om vem jag är nu.

Jag ser på mina händer,
och tänker,
att detta måste vara mina händer nu.

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 7 Kommentarer

Höstlista

_POD2390_TML4533

_TML5694

_TML5946

Jag lånar en höstlista jag fann hos Krickelin och svarar på lite frågor om mig och hösten.

Vad är det bästa med hösten?
Det infinner sig oftast en känsla av att allting börjar om, jag tror det den lever kvar sedan skoltiden. Ibland upplever jag att jag kan utvinna kraft ur den känslan och etablera nya vanor på ett sätt som jag inte riktigt förmår under resten av året.
Sen skapar jag mer om hösten, jag blir mer melankolisk och introvert, i mitt skrivande så är det oftast en styrka, i mina relationer blir det betydligt tuffare. 

Vad kommer du äta i höst?
Mycket vilt hoppas jag. Min man jagar själv och lagar fantastisk mat.

Vad kommer du dricka i höst?
Samma som alltid, vatten och svart kaffe.

Vad kommer bli ditt mest använda plagg i höst?
Svårt att säga, jag köpt en sjal i början av sommaren som jag burit nästan varje dag, märker att jag ofta går med den på mig under en hel arbetsdag. Sen drömmer jag om att unna mig en kimono från Taisho perioden (1912-1926), kanske blir det här hösten då jag slår till. 

Vad gör du om dagarna egentligen?
Jag jobbar på ett behandlingshem med något som kallas dialektisk beteendeterapi, just nu håller jag mycket i gruppterapi som är en slags blandning mellan undervisning och terapi. Jag trivs fantastiskt bra. Att få arbeta med samtal är verkligen en utmaning som aldrig sinar.
På min övriga tid driver jag vintage butiken Odd Lovin’ sedan fem år tillbaka, den har tyvärr blivit hårt eftersatt sedan jag tog min examen och började arbeta. Jag har dock jobbat mycket i det sista med att lösgöra tid, och jag har fortfarande en stark tro på att kunna leva båda mina drömmar sida vid sida. 

Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan?
Jag tejpade innerfönster och hade väldigt mycket blandade känslor inför den framtid som då låg närmast.

Vad kommer du lyssna på?
Jag kommer nog att lyssna mycket på Lou Doillon, Neil Young och Dylan. 

Vad läser du?
Jag har alltid en liten hög med blandad poesi och prosa bredvid min säng. Just nu är jag väldigt sugen på att läsa den här boken, har tänkt flera ånger förr att Nanna och jag, vi gillar nog samma böcker.

Vad tittar du på?
Just nu tittar jag på Narcos tillsammans med min man. Vi somnar båda två och får börja om mest hela tiden.

Vad var bäst med sommaren?
Jag fattade viktiga beslut och la om min tid litegrann.

Vad har du för höstplaner?
Jag ska utbilda mig inom traumafokuserad terapi, gå en kurs i kundalini-yoga och fortsätta renovera vårt hus.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 10 Kommentarer