Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode

Isabell

00_IsabellNWedin 07_IsabellNWedin 08_1_IsabellNWedin06_IsabellNWedin

03_IsabellNWedin 14_IsabellNWedin  36_IsabellNWedin20_IsabellNWedin 23_IsabellNWedin 32_IsabellNWedin

Min vän Isabell har summerat sitt år i bilder.
Jag scrollar långsamt och håller andan. Och tänker att det är ingen som gör det så som hon.
En bottenlös källa till inspiration, är hon för mig.
Att våra vägar korsades har betytt något för vad mitt öga söker idag.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 3 Kommentarer

Former

Processed with VSCO with x1 preset

_TML6919

Jag målar ögonbrynens kontur skarpare nu. Som en ram att fylla med ännu jag vet inte vad.
Och jag tänker på bitar av min identitet som inte längre finns kvar.
På vad jag släppt av vilje och vad som föll i brist på omsorg,
likt fiolfikusens torra blad.

Jag återkommer till formen av en sko som jag inte längre vet säkert om jag äger. Den uppenbarar sig i minnet som en symbol för något som jag inte heller helt kan förstå betydelsen av på ett djupare plan.
Ibland tänker jag att jag skall se efter bland lådorna av gammalt liv som fyller kattvinden.
Jag kan tänka mig att jag bar dem första gången då vi sågs vid det andra tillfället i livet. Det som likt en naturlig förlängning av en kärlek som tidigare varit för ung kom att leda till ett äktenskap.

Jag vet inte varför det spelar någon roll.
Kanske ifrågasätter jag min egen förändring för att jag tror mig se andra som inte gör den.
Andra, som fortsätter att gå i samma skor.
Jag vet med bestämd säkerhet att det inte rör sig om en saknad då dessa bosätter sig på andra platser i min kropp. Snarare kanske en rädsla för hur lätt jag lämnar saker bakom.
Eller ett behov av att särskilja det jag faktiskt valde, från det som föll sig som konsekvenser av.

 

En stund på förmiddagen greppar jag om diskbänkens kant. Med blicken i det kalla stålet slår det mig att det är hit jag ofta återvänder. Som en slags illusion av något som ej går att välta.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 8 Kommentarer

Och sedan, tystnaden.

_TML1141-2

 

I den nedlagda lanthandeln öppnar någon ett café med vita gardiner och jag lägger en trettonde bok till högen bredvid min säng. Den reser sig som ett berg av platser att besöka. Men kvällarna är än för trötta.

Jag häller en noga avvägd mängd mjölk över mitt kaffe igen.
Som där fanns en underliggande önskan att allt skall landa mjukt.
Mjukare.
Ljudlöst och utan tyngd.
Han sover med vår dotter i rummet bredvid. Jag får en plötslig impuls att skriva ett textmeddelande där jag berättar hur mycket jag älskar honom.
Och allt annat det som inte blev sagt,
mellan viljor av stål och blomjordssmutsiga händer  och en mun.
Mellan Ikeakassarnas dans från rum till rum och tvättmaskinens pulserande ljud.
Som en propeller håller hon allting svävande.
Och sedan,
tystnaden.

Den jag inte brukade till att säga som det var.

 

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer

Fragment – Januari

 

Processed with VSCO with x1 preset

07C37CD3-3AB8-4D4B-B8C1-37642630BB9C

Processed with VSCO with b5 preset

 

Tillsammans drömmer vi om platser. För ett ögonblick så tänker jag att vi kanske bör skriva ned och specificera vad det är vi önskar. Men inser att vi söker något som vi ännu inte riktigt vet.
Och att tro sig veta är alltid förenat med en risk att missa.
Handmålade blommor över bleka blå väggar.
Exempelvis.

Och jag känner dubbelt för den kyla som uppstår då julen lämnar rummen.
Det kala och det dova.
I tiden mellan glitter och pelargoner. Där jag en gång föddes.
I det ljus som ingenting förlåter.
Januari,

och jag lovar inget dyrt och heligt.

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer

What´s underneath – Jemima Kirke

jemima_kirke_stylelikeu

Dagens tips <3

Via – StyleLikeU 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer
Page 1 of 212