Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode

Försommarregn

 

Processed with VSCO with m5 preset

Det är långsamma dagar med liv som ligger som i små drivor.
Det är smutsiga kläder och rena, väskor som inte packats upp och annat som inte tycks rymmas i tiden.
Allt, i samma väntan på att.
En fluga väcker mig klockan 05. Jag ligger vaken och ser hur solen letar sig in för att fläckvis lämna ljus efter sig på deras hud.
Jag hade velat sova mer men mellan flugan och tankarna är det omöjligt.
Jag känner ömhet och kärlek, det är vad som fyller mig, även i de hål som andra känslor lämnat efter sig då de våldsamt passerat förbi.

Vi går i försommar regn genom trädgården, min son och jag,
för att ställa oss så nära syrenen som det går.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar

Torsdag i Malmö

_POD8683 _POD8685 _POD8697 _POD8698 _POD8702 _POD8705 _POD8708 _POD8711 _POD8715 _POD8717 _POD8719 _POD8720_POD8724 _POD8728 _POD8729

 

Igår åkte barnen och jag till Malmö för att hälsa på vänner och säga hej till både en ny liten människa och en ny bostad. Vi hade en så himla fin dag.
Jag passade på att ta lite bilder eftersom jag tycker att Johanna och Per alltid lyckas skapa så fina hem. De har rest mycket och under längre perioder vilket det finns spår av lite överallt, så även deras stora passioner, böcker och fotografi. Johannas bokhylla är den bästa jag vet <3
På vägen hem tänkte jag lite på vår vänskap, vid två separata tillfällen i mitt liv då jag bytt stad så har Johanna funnits på den nya platsen. Under första terminen på gymnasiet bodde vi i samma korridor, och då jag flyttade till Malmö hamnade vi återigen nära varandra.
Det är någonting med Johanna som känns hemma och tryggt, kanske av just den anledningen. Hon har gett mig sammanhang stunder då jag saknat det.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer

En handbok om Indigo

En_handbok_om_indigo hanging-e1486478148781 plocka-e1486478239564

Det slog mig att jag ännu inte delat något av det finaste som hänt i år. Douglas och Kerstin har ju skrivit en bok! Den handlar om deras passion för indigo, och är precis som den heter en handbok, vilket innebär att den innehåller det mesta värt att veta om denna mytomspunna växt, samt hur du praktiskt kan färga med den.
Douglas är min bror, vi står varandra mycket nära och i vuxen ålder har han kommit att bli lite av min “go to” person. Vare sig det gäller handfasta saker som hur jag bäst reparerar eller rengör ett vintageplagg, ett musiktips eller etiska dilemman, är han en av de första jag ringer.
Vi är på många sätt väldigt lika (de är vi alla fyra) men jag upplever att Douglas och jag ibland tampas med liknande frågor i livet på ett sätt som gör att vi kan mentalisera väldigt bra med varandra.
Jag är väldigt stolt över honom och allt han tar sig för, han är så väldigt nitisk och noggrann i allt, nördar in sig på detaljer och tycks ha fått en större skopa tålamod än sina syskon.

Kerstin och Douglas äger och driver butiken Unionville på söder i Stockholm, och i år har de alltså även släppt sin första bok, En handbok om Indigo via Natur och Kultur.  De vackra fotografierna i boken har Fredrik Ottoson tagit.
Är du nyfiken på ämnet vill jag även passa på att tipsa om deras workshops som de håller i butiken och ibland även på lite andra platser runt om i landet.

Du kan också läsa en fin intervju med Kerstin och Douglas hos bästa The Waves we make

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer

Lovely Jönköping

_POD8409 _POD8427 _POD8438 _POD8446 _POD8447 _POD8450 _POD8453 _POD8465 _POD8471 _POD8498 _POD8503 _POD8505 _POD8511 _POD8519

_POD8520_POD8534 _POD8535 _POD8538 _POD8540 _POD8571

Jag funderar över vad det är som gör att jag instinktivt vill ducka för den här typen av sammankomster. På vägen hem, med varmt hjärta och bländande kvällssol i ansiktet är jag inget annat än glad att jag ansträngde mig lite för att ta mig igenom den ambivalens som så lätt infinner sig.
Jag har lätt att känna vilsenhet i grupper. Sedan om det är verklighet eller mest en föreställning som lever kvar är svårare att veta.

Jag är i vart fall så glad för den här samhörigheten, att jag hängt kvar i så många år (fått både komma och gå och komma tillbaka igen) trots att det inte alltid känts självklart. Och att ni som läser visat förståelse för den resa som jag gjort (gör), samt att det inte alltid är lätt att veta hur en vill förvalta ett utrymme, även fast det är ditt alldeles egna som du själv har skapat.

Jag tar med mig skratten,
jag behövde dem.
Tack <3

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 5 Kommentarer

Då det bara är jag

 

I den första vågen av värme flyger rovfåglar lågt på vår himmel. Jag kysser de mina och reser ensam uppåt landet för att spendera ett dygn med mina närmsta grannar i den här virtuella världen.

Mannen bredvid mig på tåget somnar med sin hatt vilandes på ena knät, hans långa och gängliga ihopvikta kropp ser ut att vara gjord av papper. En insekt jag inte känner vid namn kämpar hopplöst med att få fäste nog att klättra över fönsterbrädan, upp mot fönstret där den tror att frihet går att nå. Det är den vackraste tiden som passerar utanför krossäkert glas.

Utan barnen med mig packar jag i det sista och mycket, allt jag kan tänkas önska. Jag pytsar inte över i mindre förpackningar eller överväger något en extra gång för att sedan slänga tillbaka det i högen på den lilla fåtöljen i sovrummet. Då det bara är jag ryms siden, trasig spets, poesi och ett extra par skor.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer
Page 1 of 3123