Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode DIY

Jag heter Tuva Minna Linn, på min blogg skriver jag främst betraktelser utifrån inre upplevelser men också hur jag tolkar verkligheten. Resultatet blir ofta själfullt, rått och emellanåt kanske en aning gåtfullt. Här ryms också en blandning av sådant jag finner inspirerande med en förkärlek för moderskap, musik och estetik som är bohemisk, vild och genuin. Jag är även hjärtat bakom vintagebutiken Odd Lovin’.
Tillsammans med min man har jag lämnat flera städer bakom för att till slut hamna på landsbygden i en missionskyrka byggd och till stor del bevarad i originalskick från 20-talet.

Du som önskar är välkommen att kontakta mig på, tuvaminnalinn@oddlovin.com

Flyttkortet

Det har blivit dags för mig att flytta ifrån Lovely Life.
Så tacksam och glad för den tid jag har fått här, för att jag till och med fått gå och komma tillbaka igen. För relationerna och för förtroendet att göra min grej.
Och tack, framförallt till dig som läser.
När jag tidig höst bad om att få veta vad du önskade av den här platsen så gjorde jag det för att jag kände intuitivt att jag behövde röra mig åt ett annat håll, eller åtminstone stå fast där jag var. Det var väldigt betydelsefullt för mig att få bli bekräftad i detta av dig som läser.
För det är just det som spelar roll för mig, vad som händer när mitt möter ditt.
Jag vill inte ensam definiera den här platsen.
Jag kan inte.
Och någonstans där blev det tydligt för mig att jag ville göra någonting annat, bygga någonting tillsammans med likasinnade, från grunden.
Någonting som känns mer i linje med mitt mål.
Att få skriva och dela med mig av mina tankar och upplevelser.
Alltid att få skriva.
Har längtat så efter att få visa er min nya plats uppe bland molnen, och nu är det äntligen dags.
Välkommen till,
The Northern Sisters Collective

När jag i det sista pratat lite om detta i smyg med någon vän så har jag såklart fått frågan, “vilka blir ni?”
Och när jag svarat på det så har jag känt nästan som att jag skulle kunna gå av på mitten av stolthet.
Så glad över detta kollektiv <3


Annacate
Lina Östling
Nanna Van Berlekom
Strenghielm
Anna Malmberg
Elin Lannsjö
Babes in Boyland
Och så jag då, som ni hittar under samma vanliga namn, Tuva Minna Linn.

Hoppas att ni vill följa med!
Och stort tack till Lovely Life för dessa år <3

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 4 Kommentarer
Kommentera
Namn *
E-mail *
Hemsida / Blogg

  1. Laila says:

    Jeg kan godt forstå, du er glad. I virker som en gruppe stærke kvinder sammen, der er på samme rejse, på samme vej.
    Held og lykke med jer. Og stort tillykke.
    Mht. blogging synes jeg, det kan være svært at kommentere på indlæg, generelt. Ligesom jer der blogger også har jeres følelser omkring det, som jeg kan sætte mig ind i. Så godt som det er muligt.
    Jeg tror, hvis jeg skal være ærlig, jeg bedst kan li´ tekster, der er skrevet ud fra et ensomt rum. For det er som om at sjælen flytter ind der, i det rum. Os, fra den anden side, som vi alle er, læser jo også altid, ud fra et ensomt rum; bøger, blogge. Man kan ikke andet. Det betyder ikke, at jeg ikke holder af kunstneriske kollektiver, dem synes jeg er fantastiske, det er mere, hvordan man skal interagere blogger og læser, i mellem. De blogge der betyder mest for mig, er dem, hvor jeg kommenterer mindst. For de er særlige. Og dem beholder jeg i hjertet. Og jeg vil ikke skrive mere om det.
    Din er også sådan en, for mig.
    God rejse, Tuva Minna Linn.

    • Jag förstår hur du menar 🙂
      Och jag känner nog väldigt mycket så som du gör. Gällande relationen mellan den som skriver och läsaren. Jag känner inget behov av att tala om mina texter efter att jag skrivit dem. Däremot hamnar jag ibland, som nu, i ett slags vägskäl inför framtiden. Även om jag vet var jag har min magkänsla så känns det fint att få den bekräftad:)
      Men ja, det som skrivs skrivs från ett ensamt rum.

      Kram till dig och hoppas att du vill följa med till min nya adress!

      • Laila says:

        Kære Tuva, tak for dit svar. Jeg forstår hvad du mener, at du ikke har noget behov for at tale om dine tekster, efter du har skrevet om dem. Tekster er jo også deres egne. Ofte forstår man dem måske ikke selv – endnu. Og man er måske slet ikke enig i sin egen tekst. Og så kan det være svært at debattere dem. Det er nok ikke meningen, helt.
        Og jo, jeg forstår, du føler trang til at blive bekræftet – vi mennesker har jo brug for hinanden. Sådan skal det være. I vores smukke liv. Nogle kan også skabe i fælles rum – og det bliver fantastisk. Mit yndlingsmusik bliver skabt sådan. Det er bare mig – og selvfølgelig en masse andre – som skatter det ensomme skaberrum højt.
        En ting til, jeg har tænkt, som er lidt omvendt : I blogland – som i verden generelt – er der så stor individualitet, for meget. Fremtiden skal være, helt nødvendigt, mere kollektiv, på alle planer. På den måde er I et fint billede i tiden – på det. Forgangskvinder i nord.
        Nu ikke flere ord fra mig – ville blot sende dig min forståelse.
        Varmeste hilsner, og igen: Rigtig god rejse.