Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode

Jag hör hemma i den natur som avtar för att sedan lämna.

_TML6042

Allt övergår, från det skarpa till det dova.
Jag tänker på det när jag kör längs vägen mellan min arbetsplats och mitt hem. Det finns inte längre några tydliga gränser mellan löven på träden, ingen explosion.
Det röda och det gula sticker inte längre i mina ögon, allt är varsamt.
Det slår mig att det är i dessa tider jag trivs bäst. Precis som vårens första sol och försommarens gröna gräs aldrig har landat väl hos mig.
Jag hör hemma i den natur som avtar för att sedan lämna.

November ligger framför. Och jag sjunker djupare in i mig själv.
Som alltid.
På söndagar kör jag genom bokskog fram till ett litet slott där jag sitter på en yoga matta på andra våningen, jag lyckas till större del än vad jag trott, att delta utan självmedvetenhet.
Jag kommer att fortsätta så, för att se vart det tar mig. Jag tänker att det kommer aldrig att vara så lätt och samtidigt så svårt att göra, som i november.

Längst ut på mina fingertoppar blir huden torr och liksom fnasig, det bildas små små sprickor, och jag tänker på allt som är trasigt.
Det finns ingenting i det som längre skrämmer mig.
Inte ens de allra vassaste av kanter.
Min bästa vän säger att jag förmedlar känslor med ett visst eftertryck. Och jag tänker att hon har rätt i det.
Jag tänker att jag förlorat mycket för att jag bibehållit en bild av mig själv som transparent. En bild som bara till viss del är sann.
I min avslutande mening säger jag någonting i stil med, att du är inte som jag.
Och hon svarar att hon vet.
Hon försäkrar mig även mjukt, att det är någonting som hon har fått lära.
Att ha ett öppet hjärta. 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 6 Kommentarer

Höstlista

_POD2390_TML4533

_TML5694

_TML5946

Jag lånar en höstlista jag fann hos Krickelin och svarar på lite frågor om mig och hösten.

Vad är det bästa med hösten?
Det infinner sig oftast en känsla av att allting börjar om, jag tror det den lever kvar sedan skoltiden. Ibland upplever jag att jag kan utvinna kraft ur den känslan och etablera nya vanor på ett sätt som jag inte riktigt förmår under resten av året.
Sen skapar jag mer om hösten, jag blir mer melankolisk och introvert, i mitt skrivande så är det oftast en styrka, i mina relationer blir det betydligt tuffare. 

Vad kommer du äta i höst?
Mycket vilt hoppas jag. Min man jagar själv och lagar fantastisk mat.

Vad kommer du dricka i höst?
Samma som alltid, vatten och svart kaffe.

Vad kommer bli ditt mest använda plagg i höst?
Svårt att säga, jag köpt en sjal i början av sommaren som jag burit nästan varje dag, märker att jag ofta går med den på mig under en hel arbetsdag. Sen drömmer jag om att unna mig en kimono från Taisho perioden (1912-1926), kanske blir det här hösten då jag slår till. 

Vad gör du om dagarna egentligen?
Jag jobbar på ett behandlingshem med något som kallas dialektisk beteendeterapi, just nu håller jag mycket i gruppterapi som är en slags blandning mellan undervisning och terapi. Jag trivs fantastiskt bra. Att få arbeta med samtal är verkligen en utmaning som aldrig sinar.
På min övriga tid driver jag vintage butiken Odd Lovin’ sedan fem år tillbaka, den har tyvärr blivit hårt eftersatt sedan jag tog min examen och började arbeta. Jag har dock jobbat mycket i det sista med att lösgöra tid, och jag har fortfarande en stark tro på att kunna leva båda mina drömmar sida vid sida. 

Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan?
Jag tejpade innerfönster och hade väldigt mycket blandade känslor inför den framtid som då låg närmast.

Vad kommer du lyssna på?
Jag kommer nog att lyssna mycket på Lou Doillon, Neil Young och Dylan. 

Vad läser du?
Jag har alltid en liten hög med blandad poesi och prosa bredvid min säng. Just nu är jag väldigt sugen på att läsa den här boken, har tänkt flera ånger förr att Nanna och jag, vi gillar nog samma böcker.

Vad tittar du på?
Just nu tittar jag på Narcos tillsammans med min man. Vi somnar båda två och får börja om mest hela tiden.

Vad var bäst med sommaren?
Jag fattade viktiga beslut och la om min tid litegrann.

Vad har du för höstplaner?
Jag ska utbilda mig inom traumafokuserad terapi, gå en kurs i kundalini-yoga och fortsätta renovera vårt hus.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 10 Kommentarer

September

_TML5948

September kommer och hon känns som en smekning,
en förlösande gråt,
eller ett efterlängtat “jag förstår”.
Den kalla luften landar mjukare i mina lungor än väntat. Och jag frågar mig som alltid vad det gör med en själ, den konstanta förändringen av den yttre verkligheten.
Från ljus till mörker händer som alltid någonting, jag fastnar med blicken, jag törstar efter närhet i samma stund som jag sluter mig.
Mina behov ter sig motstridiga mer än vanligt och känslan av att något gått förlorat dröjer sig kvar.
Jag vill tala med en vän men orden går i lås och lämnas därhän. Sammanlutade men utan sin nödvändiga koppling. Den som skall få mig att öppna upp, den som skall få mig att göra annorlunda.
Kopplingen, det är inte realistiskt att vänta på den. Men jag gör det ändå.
I september faller bitar mot mina fötter,
kanske på plats,
kanske endast till marken.
Jag samlar dem inte, jag samlar inte längre något som faller.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 12 Kommentarer

Hårt i min hand

_TML4219

Om mornarna är det kallt på nedervåningen nu och jag greppar efter flyktiga känslor, kanske framförallt de där första timmarna.
När livet blir för fysiskt blir det svårt för mig.
Jag tycks fastna i en självmedvetenhet som gör mig rädd. Stundtals gör jag tappra försök att verbalisera upplevelsen, men oftast låter jag den förbli under min hud.
Det är övergående.
Allt är.
Jag kramar just den erfarenheten hårt i min hand och blickar utåt, bort från mig själv.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 4 Kommentarer

Sensommar

 

_TML5378

 

Det var som att jag bestämde mig i hjärtat att hösten var här, som om jag tog den i handen och sakta vandrade iväg.
Inte motsträvigt, men inte heller med lätta steg.
Jag behöver göra det varje år.
Samma procedur. Samma handfattning. Samma beslutsamhet om att släppa efter.
I år kanske tidigare än någonsin, och jag tänker att det inte bara handlar om att sommaren varit så ambivalent, utan snarare att den kom med stora beslut såväl som avslut.
Och kvar stod jag och behövde komma vidare, lite tom och vilsen i mitt skal, med sensommarsolen släpandes i nacken.

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 4 Kommentarer
Page 1 of 1112345...10...Last »