Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode

I minnet doftar hon lilja

_TML6971

En regning fredag.
Inte en sådan med tunga moln, utan en sådan där ljuset ändå når oss.
Det gör mig ingenting.
Jag plockar ner innerfönster och ljuset flyter in som tidvatten genom valsat glas.
På matbordet står en bunt liljor som fyller bottenvåningen med en doft som är hårt förankrad i mitt känslominne.
En vän brukade alltid ha en stor bukett i en lägenhet som vette ut mot klipporna på Fredhäll. Jag fick sova på en vacker soffa där som i mitt minne har en dov, ljusgrön färg. Det var när jag var mellan platser att bo på. Så som Stockholmslivet ibland behandlade mig.
Eller kanske snarare, så som konsekvenserna föll av mina impulsiva beslut.
Det var sällan så, att jag ägde mer än vad jag faktiskt kunde bära.
Instinktivt vill jag säga att hon som i mitt minne doftar lilja hade förmågan att plocka upp mig.
Jag vet inte om den är sällsynt.  Egentligen.
Kanske till synes, men det är nog snarare min förmåga att släppa in som inte räcker till.

Där hon fanns fanns i alla fall alltid ett hem.
Och jag tänker att det kanske är den känslan, den någon som jag senare i mitt liv önskar vara för någon annan.
Den som kan säga, tänk inte på det, bara kom.
Den som har ett hem fyllt av det där särskilda ljuset som bara valsat glas kan ge.
Den som alltid kan låta dörren stå öppen.
Någons dova, ljusgröna soffa.
Någons doft av lilja.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer

Stunder som dessa

_TML4051

_TML4118

_TML4081_TML4069_TML4114_TML4086_TML4142

På lördagsmorgonen packade vi bilen, och äntligen var det jag som svängde ut på motorvägen till Go your own way.
Det blev en helg med sol,  saltvatten och sena samtal.
Och den lilla tyckte att havet var helt ok, men att ett fågelbad nog ändå var det bästa.
Vi bor bara en timme och tjugominuter ifrån varandra nu.
Och jag är så himla tacksam över att vi fann varandra i den här världen,
den med väl valda ord och ibland lite för mycket socker för min smak.
Men där jag ändå trivs så bra.

Tack fina Krickelin.
För helgen. Och för vänskapen.

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 6 Kommentarer