Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode

Jag heter Tuva Minna Linn, på min blogg skriver jag främst betraktelser utifrån inre upplevelser men också hur jag tolkar verkligheten. Resultatet blir ofta själfullt, rått och emellanåt kanske en aning gåtfullt. Här ryms också en blandning av sådant jag finner inspirerande med en förkärlek för moderskap, musik och estetik som är bohemisk, vild och genuin. Jag är även hjärtat bakom vintagebutiken Odd Lovin’.
Tillsammans med min man har jag lämnat flera städer bakom för att till slut hamna på landsbygden i en missionskyrka byggd och till stor del bevarad i originalskick från 20-talet.

Du som önskar är välkommen att kontakta mig på, tuvaminnalinn@oddlovin.com

Systerskap

Processed with VSCO with b1 preset

Jag vaknar på hennes soffa på söndagsmorgonen.
Möllevångsljuset hittar vägen in genom hennes skira gardiner.
De går i varma toner.
Så som hon.
Hon säger att hon känner mig.
Att hon vet vem jag är.
Och det är skönt att inte protestera.
Att istället lägga huvudet hopplöst tungt mot hennes axel.
Jag behöver säga att jag älskar henne.
Som en krystvärk fast mjukt slår behovet genom min kropp.
Jag tar täcket med mig och lägger mig bredvid.
Och i stunden är det som att något inom mig fylls upp.
Morgonansikte och morgonhår
Bara ben och smutsig sårbarhet.
Systerskap.
Så som jag minns det.

 

 

19 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer

Mitt hjärta om hösten

_TML0674 _TML0681 _TML0697 _TML0734 _TML0750 _TML0756 _TML0765

Jag kör genom den del av vårt land som på senare år blivit min. Solen värmer över vänster tinning och musiken kan precis distrahera mig från de yttersta lagret av mina tankar.
Jag önskar att den aldrig tystnar. Just där och då.
Det är i kroppen jag behöver vara.
Och jag vill så gärna teckna upplevelsen i ord, men ingen förklaringsmodell tycks passa mig nu.
Sanningen är kanske trotts allt den att jag ännu inte vet.
Hemma ligger de rena sängkläderna fortfarande i högar på middagsbordet sedan en vecka.
För mig kan det kvitta.
Allt måste få handla om ljuset nu. Om skuggorna och det som kontrasterna rymmer.
I byn där jag bor gräver de ner fiber under marken.
Stål som slår mot asfalt.
Allting skall spricka för att sedan täckas igen.
Den tystlåtne tysken som äger huset tvärs över gatan kom aldrig denna sommar.
Hans häck växer sig spretig och hög.
Som mitt hjärta om hösten.

21 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 5 Kommentarer

Luft eller sten

(more…)

13 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 9 Kommentarer

Om du fick önska…

tumblr_nfftuiPpDf1sq00azo1_500

 

Jag funderar endel över bloggens framtid just nu.
Inte så att jag vill avsluta den, utan mer kring hur jag skulle kunna utveckla den..om jag ska.  Jag brukar behöva processa detta någon gång varje år, sfären förändras hela tiden (precis som allt) och det känns viktigt att veta hur jag förhåller mig till den samt vad jag vill göra av det utrymme jag skapat.
Jag tänker också på dig som läser.
Ibland dyker era namn upp i kommentarsfältet, i ett mail eller på instagram och på så vis vet jag att ni är fler som återkommit hit under lång tid. Det betyder givetvis väldigt mycket för mig.
Jag skulle därför gärna vilja veta om det är någonting du önskar mer av här? Eller om du saknar någonting som inte alls finns?
Jag är nyfiken helt enkelt. Tack för att du tar dig tiden om du känner att du har den <3

 

Art by – Georgia O´Keeffe. 

17 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 31 Kommentarer

Tomrummet efter ett träd

Processed with VSCO with f3 preset

Processed with VSCO with f3 preset

Någon har tagit ner en av de stora lönnarna i backen som går från vår gata bort mot den lilla bron.
Min dotter säger att det var stormen som tog den.
Det skrämmer mig lite att jag inte märkt av det fören nu. Jag har alltid tyckt särskilt mycket om hur de två lönnarnas kronor mött varandra från varsin sida av vägen. Det händer inte mer nu. Och jag stirrar en stund på tomrummet, det är något visst med sådana,
där ett träd en gång stått.
Kanske det tommaste jag kan tänka.

Vi äter regnvåta björnbär och plockar bleka klöverblommor.
Jag trivs i ljuset och den färgskala som möter oss nu.

Endel kvällar är det sent då jag kör hem och det klockslag som för litet sedan fortfarande förknippades med ljus har blivit nattsvart.
Det är den tiden nu, igelkottar ligger döda längs med vägkanten och det andra är så kort att väl här så känns det som inget annat någonsin varit.

Helgen passerar. Jag är ledig i fyra dagar, i tre av dem bär jag pyjamas.
Vi går långsamt tillsammans genom kaos.
Jag plockar undan från hyllplan och i min garderob.
Höst.
Och jag grips som alltid av ett starkt behov av att kunna se till botten.

 

12 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer
Page 2 of 6112345...102030...Last »