Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode

Jag heter Tuva Minna Linn, på min blogg skriver jag främst betraktelser utifrån inre upplevelser men också hur jag tolkar verkligheten. Resultatet blir ofta själfullt, rått och emellanåt kanske en aning gåtfullt. Här ryms också en blandning av sådant jag finner inspirerande med en förkärlek för moderskap, musik och estetik som är bohemisk, vild och genuin. Jag är även hjärtat bakom vintagebutiken Odd Lovin’.
Tillsammans med min man har jag lämnat flera städer bakom för att till slut hamna på landsbygden i en missionskyrka byggd och till stor del bevarad i originalskick från 20-talet.

Du som önskar är välkommen att kontakta mig på, tuvaminnalinn@oddlovin.com

Slutet gott

_TML5417

Jag har skrivit mitt sista blogginlägg i huvudet många gånger om.
Det är svårt att formulera det som jag vill säga, med ord som känns rätt hos mig utan att för den skull bli för abstrakta.
För mig har skrivandet och fotograferandet alltid fungerat som ett sätt att processa mina känslor och upplevelser.
Det har aldrig egentligen fyllt något annat syfte.
Och med tiden, med livet, så har det blivit svårare för mig. De upplevelser och tankar som jag skulle behöva det skrivna ordet till idag ryms inte i det här formatet.
Och när tiden är dyrbar blir det svårt för mig att motivera något annat, även om jag har försökt.

Jag hoppas att jag ska kunna finna ett annat format.
Kanske sätter jag äntligen ihop en liten samling texter, eller slutför den där viktiga antologin som ligger i min skrivbordslåda.
Jag behöver skriva. Så mycket vet jag.
Oavsett hur det blir, så får du som önskar en uppdatering från mig den dagen gärna lämna din mailadress så lovar jag att spara den. Det kan du göra genom att lämna en liten kommentar till detta inlägg eller så är du välkommen att kontakta mig här. 
För den som vill fortsätta att följa mig i bilder så kommer jag fortfarande att finnas kvar på Instagram.

Tack för den här tiden.
Tack för orden.

11 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 49 Kommentarer

Jag hör hemma i den natur som avtar för att sedan lämna.

_TML6042

Allt övergår, från det skarpa till det dova.
Jag tänker på det när jag kör längs vägen mellan min arbetsplats och mitt hem. Det finns inte längre några tydliga gränser mellan löven på träden, ingen explosion.
Det röda och det gula sticker inte längre i mina ögon, allt är varsamt.
Det slår mig att det är i dessa tider jag trivs bäst. Precis som vårens första sol och försommarens gröna gräs aldrig har landat väl hos mig.
Jag hör hemma i den natur som avtar för att sedan lämna.

November ligger framför. Och jag sjunker djupare in i mig själv.
Som alltid.
På söndagar kör jag genom bokskog fram till ett litet slott där jag sitter på en yoga matta på andra våningen, jag lyckas till större del än vad jag trott, att delta utan självmedvetenhet.
Jag kommer att fortsätta så, för att se vart det tar mig. Jag tänker att det kommer aldrig att vara så lätt och samtidigt så svårt att göra, som i november.

Längst ut på mina fingertoppar blir huden torr och liksom fnasig, det bildas små små sprickor, och jag tänker på allt som är trasigt.
Det finns ingenting i det som längre skrämmer mig.
Inte ens de allra vassaste av kanter.
Min bästa vän säger att jag förmedlar känslor med ett visst eftertryck. Och jag tänker att hon har rätt i det.
Jag tänker att jag förlorat mycket för att jag bibehållit en bild av mig själv som transparent. En bild som bara till viss del är sann.
I min avslutande mening säger jag någonting i stil med, att du är inte som jag.
Och hon svarar att hon vet.
Hon försäkrar mig även mjukt, att det är någonting som hon har fått lära.
Att ha ett öppet hjärta. 

6 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 6 Kommentarer

Hollywood Forever – Vanessa Mooney

hf1 hf3 hf4 hf6 hf7 hf8 hf11_1 hf12 hf16 hf17 hf19 hf27 hf29 hf30 hf31

 

Vanessa Mooney Jewelry 
Photography –Asher Moss
Model – Maddie Bragg

Som jag gillar denna lookbook, så himla delikat, och med den där fingertoppskänslan som Asher Moss så ofta levererar. Och som jag själv ibland brukar hävda, de finaste klänningarna är inte klänningar, det är vintage negligéer.

4 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar

Lay Low

11745904_979559085442052_4673006769912997912_n

Mitt bästa musiktips just nu, som jag har väntat på Lou Dollions album Lay Low  <3

3 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer

Det är suset som tystnar

_TML6035

Det händer någonting hos mig.
Jag har svårt att urskilja om det är en process som pågått i det tysta under en längre tid, eller om det skedde just nu.
Längs gator i min gamla stad är allt detsamma, all asfalt, all himmel och all betong.
Jag ser på honom som jag älskar högst och även han är densamma, som att tiden stannat i hans ögon.
Men jaget.
Det är så diffust. Som att jag ibland inte ens känns vid mina egna händer.
Dåtiden och nuet träder fram, men jag vet inte vad som skett däremellan. Det där som bara susade förbi.
Jag kan fortfarande förnimma upplevelsen av mig själv innan, då…förr.
Och kanske är det det som gör det svårt.
Jag har burit ett barn, jag har fött ett barn och jag har närt henne vid min kropp.
Det är suset.
Som ett andrum i min tidslinje där jag var fri från självmedvetenhet.
När det tystnar är jag inte längre densamma.
Och det har varit svårt för mig att få grepp om vem jag är nu.

Jag ser på mina händer,
och tänker,
att detta måste vara mina händer nu.

 

17 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 7 Kommentarer
Page 20 of 50« First...10...1819202122...304050...Last »