Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode

Jag heter Tuva Minna Linn, på min blogg skriver jag främst betraktelser utifrån inre upplevelser men också hur jag tolkar verkligheten. Resultatet blir ofta själfullt, rått och emellanåt kanske en aning gåtfullt. Här ryms också en blandning av sådant jag finner inspirerande med en förkärlek för moderskap, musik och estetik som är bohemisk, vild och genuin. Jag är även hjärtat bakom vintagebutiken Odd Lovin’.
Tillsammans med min man har jag lämnat flera städer bakom för att till slut hamna på landsbygden i en missionskyrka byggd och till stor del bevarad i originalskick från 20-talet.

Du som önskar är välkommen att kontakta mig på, tuvaminnalinn@oddlovin.com

Rytm

_TML8336 _TML8344 _TML8348 _TML8351 _TML8365 _TML8370

Varje minut som passerar är mjuk då jag håller hennes rytm.
Och vi måste inget mer.

Det är dagar med urtvättade kläder, grön modellera mellan fernissade golvplankor och vattenfärgade händer över badrumskakel.
När tiden finns att göra klart och lyssna för att sedan även stanna i den tystnad som följer efter färdigt, att fråga en gång till och plocka varje sten.
Då är varje minut som passerar mjuk.
När jag inom mig möter måste eller bara med stanna, stanna…stanna.
Och jag tänker en stund på det vackra i rödbetsfärgade handflator och hur blåbär som tinat trängt in likt ådror i handmålat porslin. Det är så vackert att det kittlar under huden, som ljuset ifrån städer sett från ett flygplan om natten.

Jag lämnar tekoppar efter mig där jag går.
Hon lämnar sommarens sista blommor, trubbiga kritor, klistermärken och kläder som är vända ut och in.
Jag tittar på mig i henne och funderar över hur jag ska kunna leda över de vägar där jag ännu inte själv hittat fram.
Men jag inser också att jag förstår henne.
Vi står en stund vid sidan om och ser på barn som hand i hand dansar i en ring. Hon iakttar ordlöst för att sedan hämta en bok och be mig läsa. Och jag kommer aldrig att ens lätt putta henne i ryggen mot att vara någon som hon inte är.

För jag vet att hon kommer att dansa.
I städer, skogar och över stränder,
genom nätter,
då alla andra slutat och i ensamhet.
Jag vet, för i mig ser jag henne.

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer

Hösten sipprar in i mig

_TML8264

_TML8283

_TML8221

Jag vet inte hur många veckor som passerar utan att jag vattnar inomhus. Men den ständiga tanken om morgondagen och all tid den ska rymma  tröttar ut mig.
Stenarna på gårdsplanen är våta och kalla under mina fötter då jag går ut till den ensamma pallkragen för en näve mynta. Hösten sipprar in i mig. Det blir så tydligt. Blicken låser sig och som förstenad står jag länge och ser på hur vinden puttar på löven. Allt ser öde ut, även i solsken. Jag avskärmar mig, tänker att jag inte behöver mycket av det som annars är så centralt.
Jag trycker bort samtal.
Jag längtar efter samtal.

Min dotter frågar mig var drakarna bor nu.
Det är strax innan hon somnar tätt mot min kropp. Jag säger med en ärlighet som inte är svår att jag faktiskt inte riktigt vet. Hon själv tror att de dog med dinosaurierna.
Vi talar om sagornas värld och vår.
Om luft och stjärnor och döden.
Min treåring och jag.
Hon med den vackraste fantasin och de vildaste känslorna.
Hon som hela tiden får mig att vilja göra bättre.

Jag läser de sista sidorna i den översta boken på bordet bredvid min säng samtidigt som jag hör hösten överallt.
Utan innerfönster är trädgården, ån och skogen så nära.
Vi somnar tillsammans och jag drömmer om en tid som inte är nu.

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 12 Kommentarer

Playlist September

_Q3A0191_2_webb_Q3A0164_IsabellNWedin_webb_Q3A0227_webb

 

Här är min spellista för september. Hoppas du hittar något du gillar!
Bilderna är från början av en annan höst. Jag hade nyligen tagit körkort och packade bilen full av kläder och körde ut till bokskogarna utanför Malmö med min vän Isabell och fina fina Ina. Min dotter var strax över året och jag minns hur jag svettades och jagade henne mellan bytena.
Den där bakomliggande känslan som bara är min finns kvar i bilderna, den som handlar om att vara en nära förälder och samtidigt värna det kreativa i mig själv, även i perioder som är så starkt präglade av förändring.

Photo – Isabell N Wedin
Styling & clothing – Tuva Minna Linn/Odd Lovin’
Muse – Ina

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer

Den ensamma tåren

_TML8065_TML8073_TML8198

Jag sitter en stund på golvet i duschen och studerar kakel och fog med vatten så varmt att det bränner längs med ryggen.
Det slår mig att många år passerat sedan jag senast suttit så. Hela bilden är som förenad med en ansvarslöshet som inte längre bor i min kropp.
En vecka innan har jag gråtit en ensam tår innan jag somnat. Det är den märkligaste tåren, den som handlar om att greppa efter något och samtidigt betvivla den egna förmågan att kunna hålla fast.
Längs min vänstra kind rinner denna längtan i det tysta utan att formuleras i ord.
Jag smetar istället sönder den med handryggen och skjuter ut min haka i mörkret. Det måste vara en känsla vars rotsystem sträcker sig genom ett helt liv tänker jag. Och i mörkret försöker jag urskilja ett mönster.
Det är fullt möjligt.
Men med åldern har också jag blivit svårare, med integritet som cement och en önskan om endast bottenlöst djup.

Jag ger den istället ett språk med septembertorra fingertoppar över tangenter.
Den ensamma tåren.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer

Den lilla båten och dess hamn

_TML7830_TML7872

 

När regnet väl faller är det med just sådan kraft jag hade kunnat hoppas på.
Jag har alltid känt en dragning till ljudet av sådant som faller, kanske allra helst vatten.
När det bara är vi två badar jag honom för första gången i köket. Jag spelar Townes Van Zandt och det är ett ögonblick som stannar kvar.
Himlen utanför upplevs duvblå mot de trädtoppar som skiftat från liv till död.
och då dagens sista ljus slår mot diskbänken blir allt kallt och djupt, hans blå ögon, den bleka huden och ljudet av vattnet som rinner från kranen.
Då jag varsamt sänker ned honom så att ryggen möter vattenytan söker han mina ögon med en fråga. Den som handlar om trygghet.
Och däremellan oss finns denna ordlösa kommunikation.
Den lilla båten och dess hamn.

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 6 Kommentarer
Page 20 of 61« First...10...1819202122...304050...Last »