Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode

Jag heter Tuva Minna Linn, på min blogg skriver jag främst betraktelser utifrån inre upplevelser men också hur jag tolkar verkligheten. Resultatet blir ofta själfullt, rått och emellanåt kanske en aning gåtfullt. Här ryms också en blandning av sådant jag finner inspirerande med en förkärlek för moderskap, musik och estetik som är bohemisk, vild och genuin. Jag är även hjärtat bakom vintagebutiken Odd Lovin’.
Tillsammans med min man har jag lämnat flera städer bakom för att till slut hamna på landsbygden i en missionskyrka byggd och till stor del bevarad i originalskick från 20-talet.

Du som önskar är välkommen att kontakta mig på, tuvaminnalinn@oddlovin.com

Dem, som stormarna tog.

_TML6963

_TML6978

_TML6979

 

Jag promenerar med hunden längs en brokig stig där jag gått så många gånger förr.
Jag har gått här och längtat efter just det här ögonblicket.
Då med ett barn på insidan av min kropp i en kall höstlik vinter.  Det här ögonblicket som är nu är det jag inte riktigt kunde nå, det som låg skymt på andra sidan rädslan.
Jag går på samma stig nu med ett barn tätt lindat mot mitt bröst, i en sommarlik vår.
Bland allt som blommar fastnar min blick på de kala grenarna som ligger längs med marken, de som tillhör träden som stormarna tog.

Jag tänker att jag denna gång inte är en av dem.

0 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 11 Kommentarer

I de sömnlösa nätternas tid

_TML6784

 

En natt sover jag med mjuka kläder på.
I min ungdom gjorde jag det ibland när livet blev på ett visst sätt.  Jag vet inte vad det handlar om egentligen, kanske är det det extra lagret av tyg mot huden som inger någon slags känsla av trygghet, som en fiktiv omfamning. Eller, så handlar det om att känna sig redo att ta till flykten även om man vet att man inte kommer att göra det.
Jag har aldrig funderat över det längre än så.
Utöver den där natten så tror jag att den allra sköraste tiden är över nu. Halvvägs genom den fjärde trimestern lättar dimman och jag kan återigen lägga märke till detaljer utanför det som handlar om honom och mig. Som hur en vitsippas blad ger efter och skiftar från vit till lila och hur våren återigen vandrar över min mans ansikte.

Häggen blommar i utkanten av vår trädgård.
Jag tinar långsamt och blir allt mer mitt sommar jag. Ibland tänker jag att det är mitt bästa jag.
Ibland att det bara är någonting annat.
Ingenting som är värt att värdera eller mäta.
Men jag kommer på mig själv med att skämta spontant med en person som jag inte känner, och i bilen skruvar jag återigen upp musiken för att sjunga.
Jag går barfota och mitt hjärta tycks pumpa ett blod med en högre temperatur, mer acceptans och vilja till närhet.
Och mitt i de sömnlösa nätternas tid bryr jag mig inte längre nämnvärt om gårdagens disk, blåa Ikeakassar med ren tvätt, smutsig tvätt, urvuxna kläder eller sådana som ännu är för stora.
Jag kan mjukt putta dem åt sidan med min redan solbrända fot, eller välja att kliva över dem med steg som nu känns lätta.

7 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 16 Kommentarer

Playlist April

_Q3A0469_IsabellNWedin_webb

_Q3A9846_IsabellNWedin_webb

_Q3A0512_IsabellNWedin_webb

_Q3A9945_IsabellNWedin_webb

 

Jag bestämde mig reda i Mars för att skapa en ny spellista för varje månad nu när jag är föräldraledig.
I vanliga fall är jag en sådan som spelar sönder musik, och sällan tar jag mig tid att upptäcka nya artister. Oftast lyssnar jag på Bob Dylan, Neil Young, Stones, Fleetwood Mac osv, lite beroende på sinnesstämning. Jag tycker även om endel svenska artister, framförallt de som jag tycker är starka låtskrivare, främst Lars Winnerbäck, Ulf Lundell, Peter Lemarc och Lisa Ekdahl.
Hur som hellst, jag lyssnar alltid på musik när jag skriver och de är de låtlistor som jag skapat i samband med de stunderna som jag tänkte dela med mig av.
Här är april 2016. 

 

De vackra bilderna har min vän Isabell N Wedin tagit.
Den fantastiska klänningen i skiraste indisk bomull har jag faktiskt givit till just Isabell, men jag har några liknande exemplar som väntar på nya ägare.
Snart är jag ikapp, och då finner ni dem på Odd Lovin’.

0 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer

“Ibland är du oerhört lycklig”

Det är i slutet av april.
Under två dygn ljuder kornas smärtsamma råmande genom byn där jag bor.
Det är nu de separeras från sina kalvar, förklarar min man.
Jag lyssnar till dem om natten.
Deras plåga sammanblandas med sydvästliga vindar och piskande regn. Allting slår så hårt mot vårt otäta sovrumsfönster, och jag vet inte hur eller när jag somnar.
Jag läser Roberto Bolano och förälskas av enkelheten i hans språk. När det kommer till det skrivna ordet så är det just sådana stycken som fångar och berusar mig.
Jag läser dem om och om samtidigt som urdruckna kaffekoppar radas upp i min bokhylla.

Och någonstans inom mig, i slutet av april, sticker det till av en längtan att stryka ett streck och försvinna. För mig är det en välbekant känsla, den att längta hem.
Den att längta hem utan att veta var hemma är.
I form av en plats.
Kanske blir det aldrig så för mig.

0 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 3 Kommentarer

Dag 21

_TML6754

Jag söker efter något som ska inge en känsla av återvunnen balans. Den där tunna grenen som trotts att den långt ifrån kan bära ens vikt är tillräcklig för att förhindra fallet.
Tankarna är flyktiga, oxytocinet för dem precis vart de vill. Jag kommer på mig själv med att bara flyta med i de mest absurda tankegångar.
Allt är så primitivt.
Min främsta uppgift nu är att nära och skydda ett barn. Och för mig har det alltid varit viktigt att kunna göra det med inget annat medel än min kropp. Aldrig vill jag göra mig beroende av materiella ting för just detta.
Det är det enda.
Allt annat är ruckbart.

I minnet försöker jag med viss desperation att lagra,
de mjuka lanugohårens formation över hans axel.
Det lilla pustande ljudet som följer efter varje gäspning,
de tre långa fransarna på hans vänstra ögonlock,
och djupet i hand blick,
det som viskar om en gammal själ.

I mitt hjärta saknar jag redan den här tiden, i samma stund som jag lever den.

Jag gråter fortfarande ibland.
Av sömnlöshet och vätskebrist och av hur hjärtat och identiteten expanderar.
Vid ett tillfälle låter jag de dömande tankarna, om mina förmågor och mitt tålamod härja fritt. Nästan som när man stått emot impulsen att klia på ett ilsket utslag under en lång tid och tillslut ger efter.
Som vassa naglar river upp brinnande hud.
Så känns det.
Jag vet vad det kommer att kosta mig men i stunden är jag allt för sårbar för att stå emot.

Vid ett annat tillfälle lägger jag min högra hand mot min vänstra kind och försöker finna tröst i den genom att endast fokusera på värmen som den alstrar.
Kroppen känns som ett korthus i vårvinden.
Som om rester utav mig hänger på mina axlar och torkar i solen. Och för det kan jag också gråta.
Jaget, så konkret och samtidigt så flytande.
Men så möts vi,
och i djupet av hans ögon finner jag svaret på frågan,
om vem jag är nu.

1 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer
Page 20 of 53« First...10...1819202122...304050...Last »