Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode

Jag heter Tuva Minna Linn, på min blogg skriver jag främst betraktelser utifrån inre upplevelser men också hur jag tolkar verkligheten. Resultatet blir ofta själfullt, rått och emellanåt kanske en aning gåtfullt. Här ryms också en blandning av sådant jag finner inspirerande med en förkärlek för moderskap, musik och estetik som är bohemisk, vild och genuin. Jag är även hjärtat bakom vintagebutiken Odd Lovin’.
Tillsammans med min man har jag lämnat flera städer bakom för att till slut hamna på landsbygden i en missionskyrka byggd och till stor del bevarad i originalskick från 20-talet.

Du som önskar är välkommen att kontakta mig på, tuvaminnalinn@oddlovin.com

Det är suset som tystnar

_TML6035

Det händer någonting hos mig.
Jag har svårt att urskilja om det är en process som pågått i det tysta under en längre tid, eller om det skedde just nu.
Längs gator i min gamla stad är allt detsamma, all asfalt, all himmel och all betong.
Jag ser på honom som jag älskar högst och även han är densamma, som att tiden stannat i hans ögon.
Men jaget.
Det är så diffust. Som att jag ibland inte ens känns vid mina egna händer.
Dåtiden och nuet träder fram, men jag vet inte vad som skett däremellan. Det där som bara susade förbi.
Jag kan fortfarande förnimma upplevelsen av mig själv innan, då…förr.
Och kanske är det det som gör det svårt.
Jag har burit ett barn, jag har fött ett barn och jag har närt henne vid min kropp.
Det är suset.
Som ett andrum i min tidslinje där jag var fri från självmedvetenhet.
När det tystnar är jag inte längre densamma.
Och det har varit svårt för mig att få grepp om vem jag är nu.

Jag ser på mina händer,
och tänker,
att detta måste vara mina händer nu.

 

17 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 7 Kommentarer

Höstlista

_POD2390_TML4533

_TML5694

_TML5946

Jag lånar en höstlista jag fann hos Krickelin och svarar på lite frågor om mig och hösten.

Vad är det bästa med hösten?
Det infinner sig oftast en känsla av att allting börjar om, jag tror det den lever kvar sedan skoltiden. Ibland upplever jag att jag kan utvinna kraft ur den känslan och etablera nya vanor på ett sätt som jag inte riktigt förmår under resten av året.
Sen skapar jag mer om hösten, jag blir mer melankolisk och introvert, i mitt skrivande så är det oftast en styrka, i mina relationer blir det betydligt tuffare. 

Vad kommer du äta i höst?
Mycket vilt hoppas jag. Min man jagar själv och lagar fantastisk mat.

Vad kommer du dricka i höst?
Samma som alltid, vatten och svart kaffe.

Vad kommer bli ditt mest använda plagg i höst?
Svårt att säga, jag köpt en sjal i början av sommaren som jag burit nästan varje dag, märker att jag ofta går med den på mig under en hel arbetsdag. Sen drömmer jag om att unna mig en kimono från Taisho perioden (1912-1926), kanske blir det här hösten då jag slår till. 

Vad gör du om dagarna egentligen?
Jag jobbar på ett behandlingshem med något som kallas dialektisk beteendeterapi, just nu håller jag mycket i gruppterapi som är en slags blandning mellan undervisning och terapi. Jag trivs fantastiskt bra. Att få arbeta med samtal är verkligen en utmaning som aldrig sinar.
På min övriga tid driver jag vintage butiken Odd Lovin’ sedan fem år tillbaka, den har tyvärr blivit hårt eftersatt sedan jag tog min examen och började arbeta. Jag har dock jobbat mycket i det sista med att lösgöra tid, och jag har fortfarande en stark tro på att kunna leva båda mina drömmar sida vid sida. 

Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan?
Jag tejpade innerfönster och hade väldigt mycket blandade känslor inför den framtid som då låg närmast.

Vad kommer du lyssna på?
Jag kommer nog att lyssna mycket på Lou Doillon, Neil Young och Dylan. 

Vad läser du?
Jag har alltid en liten hög med blandad poesi och prosa bredvid min säng. Just nu är jag väldigt sugen på att läsa den här boken, har tänkt flera ånger förr att Nanna och jag, vi gillar nog samma böcker.

Vad tittar du på?
Just nu tittar jag på Narcos tillsammans med min man. Vi somnar båda två och får börja om mest hela tiden.

Vad var bäst med sommaren?
Jag fattade viktiga beslut och la om min tid litegrann.

Vad har du för höstplaner?
Jag ska utbilda mig inom traumafokuserad terapi, gå en kurs i kundalini-yoga och fortsätta renovera vårt hus.

4 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 10 Kommentarer

September

_TML5948

September kommer och hon känns som en smekning,
en förlösande gråt,
eller ett efterlängtat “jag förstår”.
Den kalla luften landar mjukare i mina lungor än väntat. Och jag frågar mig som alltid vad det gör med en själ, den konstanta förändringen av den yttre verkligheten.
Från ljus till mörker händer som alltid någonting, jag fastnar med blicken, jag törstar efter närhet i samma stund som jag sluter mig.
Mina behov ter sig motstridiga mer än vanligt och känslan av att något gått förlorat dröjer sig kvar.
Jag vill tala med en vän men orden går i lås och lämnas därhän. Sammanlutade men utan sin nödvändiga koppling. Den som skall få mig att öppna upp, den som skall få mig att göra annorlunda.
Kopplingen, det är inte realistiskt att vänta på den. Men jag gör det ändå.
I september faller bitar mot mina fötter,
kanske på plats,
kanske endast till marken.
Jag samlar dem inte, jag samlar inte längre något som faller.

13 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 12 Kommentarer

The home of Rebecca Williams

DSC_0737

DSC_0561 DSC_0734

DSC_0511

DSC_0412

DSC_0405

DSC_0482 copy

DSC_0577

DSC_0531

DSC_0455 DSC_0520 DSC_0566

DSC_0633 DSC_0603

Via – Apartment Therapy 

Det verkar som att jag oftast faller för hem i Kalifornien, Nya Zeeland eller som ovan, Australien. Jag tänker att det är en kombination av klimat, växtlighet och livsstil som mitt hjärta slår ett extra slag för.
Tidigare drömde jag mer om att bosätta mig någon annanstans, men det känns mer avlägset sedan vi fick barn. Jag gillar tanken på att hon får växa upp här, i samma hus, med samma kohagar och samma skogar. Ett barndomshem. Men mycket kan såklart ske längs vägen, även om rastlösheten som bor i mitt blod stillats något sedan dagen hon kom.

 

4 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer

Hårt i min hand

_TML4219

Om mornarna är det kallt på nedervåningen nu och jag greppar efter flyktiga känslor, kanske framförallt de där första timmarna.
När livet blir för fysiskt blir det svårt för mig.
Jag tycks fastna i en självmedvetenhet som gör mig rädd. Stundtals gör jag tappra försök att verbalisera upplevelsen, men oftast låter jag den förbli under min hud.
Det är övergående.
Allt är.
Jag kramar just den erfarenheten hårt i min hand och blickar utåt, bort från mig själv.

7 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 4 Kommentarer
Page 30 of 60« First...1020...2829303132...405060...Last »