Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode

Jag heter Tuva Minna Linn, på min blogg skriver jag främst betraktelser utifrån inre upplevelser men också hur jag tolkar verkligheten. Resultatet blir ofta själfullt, rått och emellanåt kanske en aning gåtfullt. Här ryms också en blandning av sådant jag finner inspirerande med en förkärlek för moderskap, musik och estetik som är bohemisk, vild och genuin. Jag är även hjärtat bakom vintagebutiken Odd Lovin’.
Tillsammans med min man har jag lämnat flera städer bakom för att till slut hamna på landsbygden i en missionskyrka byggd och till stor del bevarad i originalskick från 20-talet.

Du som önskar är välkommen att kontakta mig på, tuvaminnalinn@oddlovin.com

Tacksamheten

_TML4191

Jag talar i text med en vän om tacksamhet.
Det är den primära känslan för mig just nu, den som jag håller både mjukt och hårt i samma hand.
Lyckan,
den var aldrig för mig att sträva mot.
Den gjorde mig förvirrad,
rädd.
Så hal och ofta svår, och där uppe kunde jag aldrig riktigt leva utan att blicka ner.

Idag känner jag tacksamhet för det lilla,
men också det stora stora.
För mig själv.
För valen som jag gjort, för omvägar och för de gånger då jag vågade fast jag egentligen inte gjorde det.
Det handlar om tidiga söndagmornar när jag måste lämna dem i sängen i gryningen,
då känner jag sådan enorm tacksamhet för att jag inte stannade, inte nöjde mig med att arbeta med någonting annat än det som hela jag brinner för.

Och precis där infinner sig lyckan.
Som det mest naturliga i världen.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 6 Kommentarer

Och till henne köper jag havet

_POD0956 _POD0960 _POD0965

_POD0951

_POD0938Jag sätter växterna i ny jord och krukor från stadens loppis.
Och till henne köper jag havet,
målat på en duk.

Bestämmer mig långsamt för att ge hösten en chans.
Tänker att den trotts allt är vacker och oftast insvept i en alldeles särskild kravlöshet. Kanske för att vi vet vart den för oss.
Hösten, jag möter den med Nina Simone, Who knows where the time goes.
Och jag ska börja studera på universitetet igen, lite sådär innan jag somnar och på lunchrasten tänker jag mig.
Jag är hungrig nu och fylld av frågor.
Det är en tid att ta till vara.

Det är det verkligen.

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 7 Kommentarer

Berlin

 

_POD0383_POD0361_POD0454_POD0624_POD0760

_POD0379_POD0822_POD0332_POD0437 _POD0440 _POD0441 _POD0508 _POD0559 _POD0629 _POD0636 _POD0652 _POD0674 _POD0758 _POD0825 _POD0864 _POD0891 _POD0908 _POD0926Berlin är speciellt för mig.

Där finns så mycket av det som jag uppskattar, god mat, öppna människor, mintfärgade husfasader som flagnar och murgröna som täcker hela fönster. Det finns en bohemisk anda, mångfald, och ett utbud av butiker som förmodligen bygger på att hyrorna fortfarande är förhållandevis låga. För tre år sedan lämnade vi Stockholm för Malmö just för att vi önskade mer av allt det där. Sedan kändes steget ut på landet aldrig särskilt stort.  Jag får ofta frågan om jag aldrig ångrat mig. Och svaret är fortfarande nej.
Jag behöver inte staden så som jag gjorde förr, inte oftare än att jag kan ta tåget till Malmö eller flyget till Berlin.

 

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 11 Kommentarer

Det hoppfulla och det sköra

_POD0354

Vi är hemma igen efter en vecka i Berlin.
Vi dricker semesterveckans sista portvin och allt är en blandning av det hoppfulla och det sköra.
Vi skrattar nästan hånfullt åt något pyssligt som Ernst gör på TVn och talar högt om alla våra drömmar med det nya hemmet. Samtidigt som resväskan står öppen på vardagsrumsgolvet och liksom läcker ut över rummet, samtidigt som jag vet, att så kommer det att förbli i många dagar.
Samtidigt som katten äter smulor på köksbordet och samtidigt som jag tänker att det kanske går att vända mattan på andra hållet istället för att tvätta den.

Vi är hemma igen,
och hösten sipprar in genom våra fönster.
Så även genom ett litet hål jag fann bakom spegeln i hallen.
Känn inte efter så noga, råder jag min man.

Och jag befinner mig i det där mittemellan.
Då när rötterna i mitt hår blivit allt för mörka och mitt puder inte längre går ton i ton med min kind.
I en blandning av det hoppfulla och det sköra.
Utifrån och in.

 

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer

Flatforms (a love story)

_POD0293

Så himla glad för dessa skor.
Går inte i direkt höga klackar nu för tiden, mestadels blir det kängor eller någon form av träsko. Men så ramlade jag över dessa och tänker att de blir perfekta när en önskar sig lite höjd. Efter 30 måste livet vara bekvämt, så är det bara. Tänker inte hålla andan i någon klänning eller sura pga något skoskav en sekund till av mitt liv.
Du finner dem här, och nu på rea dessutom.

 

 

 

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar
Page 50 of 61« First...102030...4849505152...60...Last »