Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode

Jag heter Tuva Minna Linn, på min blogg skriver jag främst betraktelser utifrån inre upplevelser men också hur jag tolkar verkligheten. Resultatet blir ofta själfullt, rått och emellanåt kanske en aning gåtfullt. Här ryms också en blandning av sådant jag finner inspirerande med en förkärlek för moderskap, musik och estetik som är bohemisk, vild och genuin. Jag är även hjärtat bakom vintagebutiken Odd Lovin’.
Tillsammans med min man har jag lämnat flera städer bakom för att till slut hamna på landsbygden i en missionskyrka byggd och till stor del bevarad i originalskick från 20-talet.

Du som önskar är välkommen att kontakta mig på, tuvaminnalinn@oddlovin.com

Hjärtat

_TML3662

Vi borde bygga ett kök i stora salen, sa han.
Jag vet, svarade jag.

Och sedan inte så mycket mer.
För visst har jag också tänkt tanken. Det nästan säger sig självt på något vis.
Den stora salen behöver få bli hjärtat av huset, igen.
Där finns ingen el och inget vatten, inga innerfönster och en syll under golvet som behöver bytas.
Och jag tänker på mitt hjärta,
och på hans.
Vissa dagar svämmar det över av känslan att jag har allt.
Allt jag kan önska mig.
Andra dagar går ögonen i kors och jag undrar mest hur f-n alla de där andra gör.
Jag vet att jag inte är den enda som inte hinner lägga in den rena tvätten i garderoben innan den ska användas igen, och att jag inte är den enda som glömde d-dropparna, idag igen.

Jag vet.
I samma hjärta vet jag.
Men ändå.

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 4 Kommentarer

Stunder som dessa

_TML4051

_TML4118

_TML4081_TML4069_TML4114_TML4086_TML4142

På lördagsmorgonen packade vi bilen, och äntligen var det jag som svängde ut på motorvägen till Go your own way.
Det blev en helg med sol,  saltvatten och sena samtal.
Och den lilla tyckte att havet var helt ok, men att ett fågelbad nog ändå var det bästa.
Vi bor bara en timme och tjugominuter ifrån varandra nu.
Och jag är så himla tacksam över att vi fann varandra i den här världen,
den med väl valda ord och ibland lite för mycket socker för min smak.
Men där jag ändå trivs så bra.

Tack fina Krickelin.
För helgen. Och för vänskapen.

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 6 Kommentarer

Den känslan

 

_POD4412

 

 

På tisdagen får jag ett ja.
Det första av två som varit och är så viktigt för mig nu. En av mina pusselbitar.
Och igår startade jag för första gången bilen på vår gårdsplan och rullade ensam ut på vägen mot mitt arbete.

Hur det kändes?
Som science fiction faktiskt.

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 12 Kommentarer

En plats att andas på

_TML3815

_TML3730

_TML3795

Dagarna är långsamma allt som oftast här.
Och jag håller inte krampaktigt i sommaren.
Det är en befrielse i sig,
och kanske en förutsättning för att på riktigt kunna njuta.

Min man har gallrat i den delen av trädgården som vätter ut mot ån.
Jag tänker att just där ska jag slå mig ner och andas, när löven ändrar färg och stora bitar i mitt pussel förhoppningsvis fallit på sin plats.

 

 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar

Du är din egen

03_IsabellNWedin_echo

 

En rädsla vilar strax under min bröstkorg.
Och i ett tappert försök att leva så som jag lär stannar jag medvetet upp och följer den varsamt. Enda från den brännande punkten i ögonvrån, förbi stickningarna i svalget, ner genom bröstet, revben för revben.
Jag stannar inte fören jag hittat just precis den lilla punkt där känslan sitter.
Och väl där vill jag syna den och möta den från alla dess vinklar.
Bekräfta den, just så som den är.
Utan att döma.

Rädsla.
Du är den svåraste känslan för mig.
Kanske har jag tappat förmågan till att utrycka dig längs vägen.
För oftast dyker du upp, klädd i ilskans svarta kostym eller varsamt insvept i sköra trådar av ledsamhet.

Men det är inte du.
Du är din egen.

 

Photo – Isabell N Wedin  Echo- Self portraits. 

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar
Page 52 of 61« First...102030...5051525354...60...Last »