Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode

Jag heter Linda och jobbar som stylist inom inredning och mat. Jag driver också webbshopen och butiken Vintagefabriken ihop med min vän Louise Lemming och är en av upphovsmakarna till boken Vintageparty – fyndiga tips för flärdfulla fester (Norstedts 2013).

Jag bor i Stockholm med min pojkvän David och vår son Chaplin (född 2013). Den här bloggen handlar om min vardag som stylist och butiksägare, min vurm för vintage, inredning, inspirerande miljöer, recept och resor.

Välkommen hit!

Kontakt: volanglinda@gmail.com

Portfolio: http://lindahansson.squarespace.com/

Om det enda som är viktigt

I fredags morse förhandsinställde jag ett inlägg – till igår – som handlade om hur man färgar ägg naturligt. Några timmar senare kunde jag inte komma på något som kändes mer oviktigt än hur man färgar ägg naturligt. Istället gick jag med mina snabbaste steg, med andan i halsen och med bultande hjärta från Midsommarkransen till Kungsholmen ihop med hundratals andra Stockholmare. Med en hörlur i ena örat och mobilen i ena handen. I hörluren lyssnade jag på P1 som rapporterade om terrorattacken och i mobilen sms:ade jag med alla dem som står mig nära för att ta reda på om de var okej. Samtidigt som att jag försökte få mer information om ryktet kring skottlossningen vid Fridhemsplan. Ett stenkast från där vi bor och från där Chaplin var kvar på förskolan. Det enda jag kunde tänka på var att jag måste komma dit för att hämta honom. Fort, fort. Nu, nu.

chaplin_hogupplost_012

45 minuter senare var jag framme. Och den där känslan när jag fick krama om honom och han var precis som vanligt – lyckligt ovetandes om vad som pågick därute – var obeskrivlig. Kommer aldrig glömma det. Det kunde lika gärna varit han. Lika gärna varit jag.

stockholm

Nu måste vi ta hand om varandra hörrni. Stå upp för det som är rätt och aldrig låta det andra segra. Aldrig. Det är det enda som är viktigt just nu.

I morgon kanske det känns som en bra grej att skriva om att färga ägg igen. Jag vet inte. Men idag har jag fortfarande en stor, stor klump i magen som bara försvinner om jag kramar om min lilla 3-åring. Så det är det jag ska göra idag. Jag hoppas innerligt att ni också har någon att krama om.

Foto numer 1 av Sofia Byström.

Foto nummer 2 via Visit Stockholm.

12 Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 4 Kommentarer
Kommentera
Namn *
E-mail *
Hemsida / Blogg

  1. strenghielm strenghielm says:

    Tack och lova att barnen inte verkar förstå iallafall, kram!

  2. Jeg er så glad du deler dette Linda, det var et både vondt og fint innlegg på samme tid. Følelsen du må ha hatt både på vei for å hente Chaplin, og følelsen av å klemme han igjen, må ha vært veldig veldig sterkt…

  3. enlangblondin enlangblondin says:

    Fattar verkligen din känsla. Får rys när jag läser din text.
    Stor kram!

  4. […] Idag kändes det plötsligt helt okej att tänka på något annat – för en stund i alla fall. Jag var förbi Drottninggatan idag och grät en stund och tog in allting på riktigt. Det var nog väldigt bra tror jag. Först nu kan jag gå vidare lite och liksom släppa att jag inte kan göra något åt det som hänt utan bara försöka vara en ännu lite bättre medmänniska, förälder och sambo. Mer kan jag inte lägga på mina axlar. […]