Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode DIY

Osminkat

Lördagskväll och hela familjen sover redan. Jag sjunker ner i soffan för första gången den här veckan. Och. Pustar. Ut. Livet med småbarn liksom.

Det fina är att jag älskar varje minut. Visst är det, som alla vet, brutalt intensivt stundtals, men så får man ett trött ”mamma, jag äjskar dig” precis när treången somnar och allt, ALLT, är förlåtet. Sömnlösa nätter, gallskrik, trots och sparkar när overallen ska krängas på 511:e gången den här så kallade vintern. De där orden får ens hjärta att fullkomligt smälta. Lägg där till ett gapskratt från en kiknande niomånaders lillebror och det känns som att hjärtat ska spricka och aldrig bli sig likt.

Fast vid närmre eftertanke, det konststycket lyckades de med redan på BB, de små gullepuffarna.

Hur som haver. Det här var lite ocensurerade tankar från mig så här en lördag i januari och vad passar väl bättre än en ocensurerad (läs ostädad) bild från barnrummet.
Igårkväll när C skulle lägga sig fick jag frispelet på mörkläggningsgardinerna som jag aldrig kommit överens med. Slet ner dem och satte upp mina gammelrosa trotjänare på tre meter framför hans säng. Ni kan ju ana hans jubel när han insåg att han fått en koja och scen i ett. Och mitt jubel när jag insåg att jag slipper bråka med en ny gardinlösning.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar

En gravid nakenchock

2017. Året när vi blev fyra. När vår familj blev komplett. Så här snabbt har jag nog aldrig förr rivit av ett år. Så otroligt innehållsrikt. Skratt och tårar. Sömnlösa nätter och soliga sommardagar. Tjock och smal. Upplevt lycka för helt liv. Att se kärleken mellan mina två små barn är något av det finaste jag varit med om.

Tänk att det var vår glada, temperamentsfulla lille Alexander som låg där i tjocka magen som allra bästa Malin förevigade dagen innan jag blev inlagd på sjukhuset.

Nio månader mellan bilden ovan och bilden nedan. Känns både overkligt och så självklart. Overkligt för att det var så självklart att det var han som låg och mös där i magen. Inte den lilla tjejen som jag trodde. Nej, min lille knubbsälspralin Alexander (nop, det finns ingen hejd på mina smeknamn för honom).

Älskar så jag spricker och bara längtar efter att få lära känna honom. Mer och mer för varje dag. I hela mitt liv.

De sista bilderna är tagna av mig.

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 1 Kommentar

Det stora julbadet

Dan före dan fick min lille rosenknopp Alexander bada sitt första julbad. Och vad passar väl bättre än ett dopp med rosenblad i diskhon när man snart går in i sin nionde levnadsmånad?Sist jag fotade honom under ett bad i köket exploderade mitt instakonto och blogg av likes och kommentarer. Vad säger ni nu då?

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer

Ho, ho, ho!

Från oss alla, till er alla, en riktigt god jul!

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest Inga Kommentarer

Välkomna till mitt nya blogghem

Nyper mig i armen när jag skriver detta. Att blogga på Lovely Life har varit mitt imaginära mål sedan jag började med blogg och instagram. Tänk att jag fått ett digitalt hörn här. Hos mig kommer ni få ta del av inredning, blommor och då och då mina små puddingar till barn, det vill säga allt som ger mig inspiration i vardagen, foto och text i en salig blandning.

Foto: Emily Dahl

 

Jag är, i motsats till de flesta i branschen, en slow blogger. Det jag skriver måste få marineras ett tag. Det är just därför jag älskar foto och det skrivna ordet, det ger utrymme för eftertanke. Men det ska bli skärpning, mitt nyårslöfte (för tredje året i rad) är att snäppa upp frekvensen på mina inlägg.

För tillfället är jag föräldraledig med mitt andra barn, min lille pralin Alexander. Han ställer ofta upp som modell här hemma.

Jobbar annars som digital manager, skribent och influencer.  Är akademiker, medie- och kommunikationsvetenskap, men har även hunnit studerat analogt foto, kreativt skrivande och konsthantverk (yes, vi snackar färdigheter som efterfrågades på stenåldern).

Jag och inredningen. Jag är inget stort fan av att anamma trender. Jag tar in dem, åh, vad jag tar in dem rent mentalt. Och tröttnar på dem innan de hunnit in i vårt hem. Det som imponerar på mig är äkta håll-käften-hem som liksom får en att tappa andan. När jag inte kan sätta ord på en inredningsstil i ett hem eller en bild jag ramlar över på Pinterest, då vet jag att jag är imponerad på djupet.

Jag har en förkärlek för stora möbler. Nästan allt hemma hos oss är överdimensionerat. För stort, för tungt, för långt. Sakerna får gärna vara lite halta och lytta. Nött och skavt, lite skevt och opraktiskt. Det gillar jag som mest. De sakerna har en själ.

Jag och foto. Jag vill vara grym på att fota inredning, men det är barnen och blommorna jag gör bäst. Särskilt mina barn när de sover.

Annars då? Jag har två små gofisar till barn och en sambo som driver eget i profilbranschen. Kan låta som en obetydlig sak men den branschen går som tåget, gott folk. Pennor har blivit en sällsam sak i våra digitala dagar.

Jag har väldigt många hjärtefrågor som jag inte kommer dela här. Sådant som skaver i mig. Nej, det här kommer vara mitt och ert krypin för saker som mår bra, som ger inspiration och en härlig känsla som stannar kvar. Ett Lovely life, helt enkelt. Håll till godo!

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 2 Kommentarer