Förra veckan så tapetserade min pappa en egen liten dröm till Nomi. Ni vet tapeten som egentligen är en fondvägg, Blossom från Mr Perswall, hamnade alltså på alla de fyra väggarna. Ett projekt som faktiskt inte gjorts förut. Nomis kommentar till detta var såhär.
– Det är som om alla i hela världen som inte har den har tapeten i hela rummet,
skulle stå på ena sidan av jordklotet.
Och jag ensam på den andra.
Bara för att förtydliga det hela…
Men det blev i alla fall så makalöst magiskt så jag har bett Mr Perswall att sälja den på det viset för jag tror aldrig jag satt fötterna i ett skönare rum. Det är så lungt och mjukt och man känner sig som inbäddad i drömmen självt. Det är faktiskt som en saga, på riktigt.
Mr Perswall hjälpte till att spegelvända två av väggarna och om vi var något tveksamma till just hörnen till en början, så var det de som blev allra vackrast. Ska visa er hörnen rakt framifrån snart. Tapeten görs ju också skalenligt efter måtten i just ditt rum, så om man håller sig på ett ungefär inom normala rumsmått så får man ju liksom allting med.
Nu är ju egentligen det här en tapet som inte kräver något alls. Tapetserat och klart att flytta in egentligen, det är ju liksom ljuvligt som det är. Men nu är ju det är Nomis rum… Vår dotter har ju en alldeles eget sätt att se på det här med prylar och möbler. Det finns liksom ingen hejd. Om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte exakt var det kommer ifrån. Så imorse var hon på gång att flytta porslinssamlingen från sitt fönster. Den rosa vasen fick hon lyckligtvis av ägaren på Möbelmagasinet häromsistens. Hon hade trånat över vaserna i en halvtimme och han tyckte det var fint att hon hade ett sådant intresse så den blev hennes bara sådär. Då svimmade hon nästan. Den stora blå, stod i samma samling och den fick hon i inflyttningspresent av mig, det var kanske det vackraste hon hade sett någonsin. Fast så säger hon varje gång hon ser något. Nu har bara ett krav för detta rum, allt ska vara gammalt. Precis allt. Ett gammaldags rum ska jag ha. Helst med lampetter och kristallkrona i taket. Vi får se var det slutar. Jag tänker inte hejda henne, såklart inte. Hon kommer länsa vinden på rekvisita jag sparat och det är ju inte det exklusiva på loppis hon vill åt. Det är liksom inte där det fina sitter. Sekretären hade jag när jag var liten, vi hämtade den hos mamma och pappa igår. Den var min farmors och kvittot från 1955 låg kvar i en låda.
Det är sådant här hon köper för lördagsgodispengarna.
