De senaste åren har mitt liv berikats med så många nya vänner. Jag är evigt tacksam för det. Kvinnor som sitter på så mycket ren och skär talang, var och en med sin alldeles egen historia. Som är fulla av kreativitet och där ängslighet är som borta med vinden. Som vågar gå sin egen väg trots att det nästan aldrig är det enklaste valet. Som vågar stå för sin sak, sina tankar och för sin egen magkänsla. Och inte minst, med de varmaste hjärtan. Varenda en av dem räknar jag in som en sann girlcrush och de har alla för alltid, en egen plats i mitt hjärta.
Kristin, Marina och Jenny är några av dessa. Och jag är faktiskt utom mig av stolthet att de nu har släppt sin egen bok – Strömma – What´s your story? En bok om livet på Strömma. Hurra för dem!
Här kan du tjuvkika i den och idag mellan 11-16 finns alla tre på plats på Strömma, och du kan köpa ditt eget signerade exemplar.
Strömma – ni vet platsen där bland ängarna, i lilla Tvååker utanför Varberg, som jag besökt flera gånger och varit helt matt av lycka varje gång. Både i mörkaste november och bland finsöndagar. Och i maj fast när regnet vräkte ner mellan springorna i ladan. Men vad gör väl det.
”Det är klurigt att säga om det är Hon, Marina, som är sitt Strömma personifierat, eller om det är platsen som haft lyckan att få bli som henne. Men något magiskt och magnifikt är det med dessa två i förening. När de blivit ett, på så många sätt. Sannerligen är detta Strömma bannemej i toppen på mångas listor över sagolika ställen. Sådana där platser som kräver en extra gnuggning i ögat och lite konkret kittel på innerarmen för att man ska bli varse att de verkligen existerar.”
Kristin har fotograferat och bara en sådan sak. En bok med hennes foton är ju som en skattkista i sig.
Jenny har gjort det grafiska och Lis Mejeri har vänt och vridit på orden.
Att få ta del av av Marinas spellistor och favoritrecept kan ju räcka nog men att få historien om denna kvinna och hur i hela friden hon lyckades med något så unikt och eget, mitt i ingenstans, får mig att vilja läsa från pärm till pärm. Kanske går det sedan att klura ut hur någon helt lugnt kan säga strax efter midnatt, efter en smått hysterisk dag, att hon bara ska sätta en deg först och vänta på att den ska jäsa klart. Precis när vi andra somnar på en sekund. Och vaknar runt halv sju av en bulldoft i hela huset och hittar världens raraste Marina i köket, bland hundratals nybakta bullar. Och får en kaffe i handen och ett varmt ärligt samtal på köpet. Om ditten och datten och livet och universum. Typ. Eller annars går det inte alls att klura ut, för det är bara så det är. Och i själva verket gör det inte ett skvatt, jag är bara lycklig att alltsammans hamnade i en bok. Att spara för all tid och evighet.
