Efter att ha klappat hunden Britta i 14 minuter och 20 sekunder så var hon lagom road av att bege sig ut i blåbärsskogen. Hon hade dessutom inbillat sig att hundens matte hade hummat förstående från obestämt plats och hummandet kunde bara betyda en sak – att Britta skulle adopteras till Nomi. Och efter två mess till mina telefon som absolut inte handlade om adoption började de mörka molnen hopas kring henne där hon satt i bilen. En hund liksom, en Britta, varför i hela friden inte?
Men tältet skulle upp och okejrå…jag gör´t om jag får dricka lemonad sedan.
Egentligen skulle det bara vara en bild till affären. Och jag fattar att hon var lite surmulen efter en hel dags plåtande.
Det hela var över på 3 sekunder. Sedan packade hon bestämt ned tältet och sade att nu fick det vara nog. Och såhär i efterhand, när jag ser på bilden, inser jag att en av flaggorna nog måste ligga kvar i blåbärsriset…
Och ja, bilden då. Just nu får man en fin pompom garland när man köper en av Numero 74´s tipi. Antingen en blå eller rosa (värd 269 kr) beroende på hur länge lagret räcker. Mest bara för att de är så fina tillsammans. För övrigt älskar jag de här tälten för att de är vackra såklart, men också för att de är så himla enkla. In och ut från trädgården, upp på vinden och i bagaget på utflykt, i blåbärskog som strand. Perfekt att bara rulla ut när det är kojdags och en sekund att rulla ihop det i sitt fodral. Perfekta prylen. Och så var det där med sagor i en tipi…det mest underbara.
