Bloggar Inspiration Inredning Reseguider Hälsa & Skönhet Mat Mode

Jag heter Nanna van Berlekom och bor centralt i Göteborg med mina två underbara barn, 4 och 6 år gamla. Jag frilansar inom foto, styling och text och brinner lite extra för kombinationen av ord och bilder vilket gör bloggen till ett perfekt uttrycksmedel för mig. Här blandas jobb med det personliga, små ting i vardagen, sådant som kommer i min väg och på något sätt påverkar mig. På instagram heter jag @nannakerstin. Om du vill komma i kontakt med mig, maila: nannavanberlekom@gmail.com

Moi – Den högkänsliga personen.

Nanna van Berlekom- HSP

Först tvekade jag om jag skulle skriva om det här ämnet i bloggen. Men sen tänkte jag Jo! Det finns säkert en och annan som kommer känna igen sig själv, eller någon nära. Vissa komma säkert inte att förstå alls men jag hoppas att du är nyfiken oavsett. 

Insikten kom ganska nyligen efter en häftig diskussion med en närstående. Efteråt kände jag mig så extremt obekväm, dränerad och missförstådd och så började jag googla på det igen: Higly sensitive personality – den högkänsliga personligheten (HSP). Jag har läst om det för länge sedan, gjort något test, men sedan glömt bort själva kärnan av det.

HSP är ett medfött personlighetsdrag som finns hos ca 15-20% av befolkningen. Även om draget tillhör en minoritet är det tillräckligt många för att betraktas som normalt men inte tillräckligt många för att omgivningen alltid ska förstå. Många högkänsliga människor blir därför missförstådda och felbedömda, vilket kan få dem att känna sig ”konstiga”, ”onormala” och utanför. Att vara högkänslig är inte detsamma som att vara känslig eller svag, även om det kan uppfattas så för den som inte har en större förståelse för hur det fungerar.

Att vara högkänslig innebär att man föds med ett nervsystem som är känsligare än genomsnittet, vilket gör att man är extra mottaglig för sin emotionella och fysiska miljö, man kan inte riktigt filtrera bort allt stimuli man utsätts för, och upplevelsen av dem är mycket mer intensiv än för andra människor, dessutom bearbetar man sina intryck på en djupare nivå. Detta betyder att man ofta blir överstimulerad och har ett stort behov av utrymme att bearbeta alla intryck. Högkänsligheten innebär också att man har svårt att värja sig för andra människors känslor, stämningar och humör och man tar lätt på sig eller dras med i det.

Jag märker av min högkänslighet i vardagen både i relationer, jobb och mitt föräldraskap. Jag har alltid haft ett stort behov av egen tid för att ladda om, men det är först nu på sistone jag verkligen förstått hur livsviktig den är för att jag ska fungera som människa, mamma, flickvän och kollega. Tidigare har jag känt mig lite udda, tänkt att jag måste anpassa mig och skärpa mig. I hela mitt liv har jag ansträngt mig mer för att hålla kalendern luftig, än att boka in saker. Så fort den fylls med för många grejer, även om det är roliga saker, så får jag panik och börjar boka av, flytta fram och ha mig. Jag klarar inte av när saker och ting går i ett, jag kan bli otroligt matt av intensiva personer och människor som pratar i ett, att vara social för lång stund i taget, eller när jag har för många uppgifter på gång samtidigt, då kör det ihop sig fullständigt och jag får enormt stresspåslag och kortslutning. Detta gäller dock inte egna kreativa processer, då kan jag ha hur många grejer som helst igång samtidigt, men det måste vara jag som styr, och jag avskyr att bli betraktad. Många högkänsliga personer drar åt det introverta hållet, och det gör även jag, men det är olika beroende på sammanhang. Jag har märkt att sammansättningen av en grupp påverkar mycket hur jag känner mig. Jag kan i vissa sociala sammanhang vara öppen och drivande, medan jag i andra situationer känner att jag inte har ett ord att säga och helst skulle vilja gömma mig för att tillvaron är för överväldigande.

Jag skulle inte säga att HSP är ett problem så länge jag förhåller mig till mig själv på ett respektfullt sätt. Jag måste helt enkelt se till att ge mig själv utrymme. Planera in tillräckligt mycket egen tid varje vecka (även när jag upplever att tiden inte finns), liksom kreativa pauser där jag kan gå in i ”min värld” – istället för att tänka att jag är långsam eller ineffektiv när jag såsar runt med kaffet och kameran lite planlöst, måste jag inse att det är just dom stunderna som gör att jag lyckas styra upp allt det andra. Jag måste sätta gränser, låta saker ta sin tid, och be om utrymmet eftersom ingen annan kan förstå vad jag behöver. I mitt föräldraskap handlar det om att, så gott det går, undvika stressiga situationer (och det är ju bra för alla föräldrar tänker jag), att försöka varva dagarna med mer lågintensiva inslag, inte ha för många planer, vara kreativ tillsammans med barnen, se till att ta micropauser osv.

Det låter kanske tråkigt eller besvärligt för dig som inte är högkänslig, men tack vare det känsliga nervsystemet är högkänsliga människor också ofta intuitiva, kreativa och djupsinniga med ett rikt inre liv och jag tänker att det är något som jag ser som en gåva och som jag aldrig skulle vilja vara utan. Lika mycket som jag kan dras ner och känna mig dränerad av själva livet, drivs jag av otroligt stark lust och inspiration och känner ofta att jag ska svämma över av idéer och kreativitet. Att känna starkt och mycket är en del av livet tycker jag och själv älskar jag ju den egna tiden, ofta är det där jag finner den allra största inspirationen.

Nu kan man ju undra varför jag skriver allt det här egentligen? Kanske för att det säger något om Mig i mitt möte med Dig. Kanske för att det alldeles säkert finns fler som känner igen sig i delar av det jag skrivit och kanske tycker att det är befriande att läsa om. Och så vill jag inte att bloggen bara ska bestå av vackra uppdukningar och våra senaste nyheter, livet är så himla mycket mer än så.

<3

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Pinterest 35 Kommentarer
Kommentera
Namn *
E-mail *
Hemsida / Blogg

  1. Sanna says:

    Du skriver om någonting svårt och viktigt och som också är min vardag – tack!

  2. Linnéa says:

    Åh!
    Har du läst boken Drunka inte i dina känslor av Maggan Hägglund & Doris Dahlin?
    Den handlar om precis allt det där som jag också känner igen mig så väl i!
    Ta hand om dig!

  3. Camilla says:

    Känner igen mig i allt. Äntligen har jag börjat förstå varför jag reagerar som jag gör. Bra att du lyfter detta. Vi är några stycken därute med denna gåva. 🙂 Känns fint att veta.

  4. Josefine says:

    Jag är både högkänslig och introvert. Om du inte har läst boken Introvert av Linus Jonkman tidigare rekommenderar jag dig verkligen att göra det. Det bästa jag någonsin läst och nu känner jag äntligen att jag duger precis som jag är. Tidigare har jag känt behov av att vara omtyckt av alla men nu bryr jag mig inte längre utan tänker att vi helt enkelt är olika och att det faktiskt kan få vara så att man inte passar med alla. Så skönt och befriande!

  5. Helene says:

    Har precis som du nyligen insett att jag ar HSP, och bara själva grejen att helt plötsligt kunna satta tankar, kanslor och beteenden, i vissa fall livslånga sådana, i ett sammanhang och förlåta mig själv snarare an att banna mig själv ar underbar. Det har tagit lite tid att fatta hur jag ska ta hand om mig själv men när det funkar sa blir världen plötsligt ett par snäpp vackrare. Andpaus, yoga och dagboksskrivande ar viktigt, men också just den dar förståelsen kring varför jag reagerar som jag gor.

    När man far in balansen som HSP sa ar varlden, och livet, sa otroligt vackra.

    Ta hand om dig.

  6. […] men også for å presisere at livet er mer enn blomster og fine bilder. Men også fordi dette innlegget traff en nerve i meg og fikk meg til å ville skrive litt om det som kanskje også er litt vanskelig. Å utvikle nye, […]

  7. K says:

    Känner också igen mig, både i mig själv och i min son. Fast då gäller det ADD. Skönt att bli vuxen tyckte jag 🙂 I skolan är det svårt att passa in som en rund boll i ett ständigt fyrkantigt hål. Det fina är när vi hittar något vi tycker är roligt och kan finna kraft och stimulans i det. Och när vi hittar dessa personer omkring som förstår, långt ifrån en självklarhet för alla. Tack för ett intressant och viktigt inlägg!

  8. sara says:

  9. Caroline says:

    Tack för en mycket fin text och beskrivning av personlighetsdraget. Denna delar jag på Sveriges förening för högkänsligas FB-sida.

    Mvh Caroline Sellstone, webbansvarig SFH

  10. cecilia says:

    Tack för att du delade med dig. Jag har vetat sedan många år att jag är HSP. Tror inte att det är en slump att jag hittat hit och är trogen läsare. Även om det kan vara jobbigt – se det som en gåva!

  11. Ingrid says:

    Denna text skulle likaväl kunna vara skriven av mig, så mycket jag kände igen i det du skrev – nästan skrämmande.

  12. Anette says:

    Tänk, jag kände det på mig. Att du är HSP alltså. Precis som jag. Det lyser igenom. Jag har trott mig tolka en finkänslighet i dina bilder, i dina texter. De känns. De berör. Det var några år sedan jag “diagnoserade” mig själv som HSP och introvert och därmed fick större förståelse och acceptans för mina behov. Jag ser det som en fin gåva, för visst har vi förmågan att se världen i fler dimensioner än vad de utan “HSP-begåvningen” har? Dock kan det vara dränerande att omvärld och närstående ibland kan ha svårt att förstå, att det faktiskt inte bara är konstiga idéer och krav. Det är såhär jag måste få vara. Om allt ska få vara bra.

    <3

  13. Jennifer says:

    Så bra skrivet och jag känner igen mig i allt ❤️

  14. Jane says:

    Precis så! Tack!

  15. Sara says:

    Vad fint skrivet. Jag är själv nog inte högkänslig, men började genast att fundera på vilka i min omgivning som kanske kan är det och hur jag bemöter dom. Tack för att du delade! Kram

  16. Elin Jonsson says:

    Hej, jag har en vän som har ett av de finaste hjärtan jag vet. Imorse skickade hon mig din text. Din text var så fint skriven! Jag fick min Aha- upplevelse för några månader sedan – då jag insåg att jag är HSP (extrovert). Du skriver precis som jag känner. Jag delade din text till Facebook gruppen Högkänsliga. Många känner igen sig i din beskrivning. Tack! // Elin

  17. Lena says:

    Hej!
    Känner SÅ igen mig i dig. Vikten av luft i schemat och får egentid. Jag tycker om att vara social men det är uttröttande och jag behöver vila efter.
    Efter en lång tid på jobbet med hög arbetsbelastning känner jag mig dränerad.

  18. Sarah says:

    Jösses. Spot on. Check, check, check.

  19. miaanderberg miaanderberg says:

    Käraste Nanna. Åh vad mycket jag kände igen där, hos mig själv… Och jag förstod vad det är hos dig som jag har känt av när jag träffat dig. Och ser i dina texter. Något som jag ser som en styrka. Att kunna känna av. Vara känslig. Det är INTE en svaghet. Det är ju magi! Kan vi kanske kalla detta ett sjätte sinne t.om? Men ja, det kan vara besvärande och man måste lära sig att förvalta denna gåva på sitt eget sätt.kram

  20. Johan says:

    Tack för värdefulla ord. Jag har en nybliven flickvän som begåvats med HSP. Massor av
    Underbara drag finns men som pojkvän behöver jag få in allt jag kan om era “egenskaper” för att vi skall förstå varandra. För övrigt ett för mig tidigare totalt okänt fenomen men likväl väldigt intressant. <3

  21. […] Jag satt en stund uppkrupen i detta hörn i går och läste bloggar. Jag har en liten trevlig bloggrunda jag unnar mig i stort sett varje dag. Ibland går det undan och ibland pockar inläggen på lite mer uppmärksamhet och igår fann jag ett inlägg som jag tog till mig med ömhet och värme. Ett inlägg jag liksom gått och väntat på. Fina viktiga och ärliga klokheter hos min vän Nanna. Veckans bästa blogginlägg. […]

  22. Frida says:

    Åh, det här behövde jag bli påmind om! Tack för så fin beskrivning! Känner igen mig på pricken…

  23. Sara says:

    Vet du, jag tänker att det lyser igenom. Precis som med ditt språk, det är luft emellan orden – andningspauser. Och det är inbjudande, behagligt. Och skönt, en tröst. Och en bra påminnelse, så himla lätt att glömma. När jag ser tillbaka på dom här åren mellan 20 och 30 så ser jag att jag levt så som du skriver att du gör ( bokar av, skapar mellanrum) men alltid känt en stress över att jag inte gör mer, är mer, finns mer. Men jag är så nöjd med det som det är. Helgerna är för mig heliga sedan jag började plugga igen, och jag har skämts över det. Att jag aldrig kan ge ett roligt svar på frågan vad jag skall göra i helgen. ( bara vara! ) Att möta människor fem dagar i veckan är mer än nog. Och jag har alltid tänkt att för att kunna starta något som får gehör så måste en nätverka mest hela tiden, jämt. Kanske är det inte så, du är ju ett levande exempel.
    <3

  24. […] vilken respons jag fick på förra inlägget. Känner mig alldeles varm inombords och lite blygsam över alla fina, igenkännande, peppande […]

  25. Anna-Karin says:

    Tack för den här texten den beskriver ju mitt liv oxå inser jag nu ?

  26. Jag känner igen mig, väldigt väl. Många som blir missförstådda och detta har genomsyrat mitt liv, från jag var barn. Jag är superkänslig och det som förvärrat är när omgivningen försökt rätta till personlighetsdragen, så man blir som alla andra. Innan var jag en udda typ, men 20% av befolkningen är inget unikum. Några % fler skulle nog passa in om de inte vore rädda att avvika från egna gruppen eller familjen.
    Bra miljöer där det finns samklang och var och en kan vara sig själv med andra är vilsamt,man kan säkert hitta dem, med andra HSP-personer. Svårigheten är introverta som sitter var och en för sig och lever i sitt eget huvud;)
    Att tankar och idéer tar fart och kan utvecklas till något positivt med likasinnade tror jag på, under lämpliga former som passar individen.
    Så till vackra dukningar och inspirerande recept, det behövs väl guldkant i vardagen.
    Det behöver inte vara dyrt porslin, men kreativt och inbjudande.(när man känner för det)
    Maten är superviktig för att man ska hålla sig frisk, och då behövs genomtänkta menyer.(som kan vara både enkla och goda).
    Annars är risken att man stressar sig och stoppar i sig dålig snabbmat och tröstäter lösgodis.
    Tack för fint blogginlägg 🙂

  27. Ewa yoga says:

    Mycket bra skrivit. Kan rekommendera boken ” den högkänsliga människan” av Elaine Aron . ?

  28. Ekenäsliv says:

    Hej!
    Klickade fram det här inlägget först igår då jag inte hunnit läsa så många bloggar i veckan…
    Å så läste jag det precis. Fast vet du vad jag gjorde först… Jo, jag hade en känsla av att det här kunde finnas stor igenkännigsfaktor så jag gjorde ett test. Ilse Sands sensitivitetstest. Fick +22, vilket jag nästan kunde ana.
    Det var otroligt mycket som jag kände igen mig i i det du skriver.
    Ibland när jag varit social en hel dag vill jag bara stänga en dörr om mig och bara vara för mig själv och stänga av alla ljud.
    Ljud, för mycket ljud kan göra mig så otroligt trött.
    Stort tack för att du lyfte detta, det kan nog hjälpa mig att förstå mig själv bättre framöver…
    Ha en fin kväll!
    Kram Anna

  29. S says:

    Åh. Känner igen mig så. Jag läste boken “Drunkna inte i dina känslor” i höstas och fick en sådan lättnadskänsla – jag är inte ensam! Och inte heller tråkig som får panik av för mycket runt omkring mig, jag behöver bara extra tid och utrymme att ladda mina batterier.

    Tack för en fin blogg!

  30. Anna says:

    Hej, jag är också begåvad med HSP. Läste också boken nydligen, den som redan nämts. Jag låg och läste och gick in på din blogg i anslutning till läsningen på nåt vänster… Jag tänkte just att du nog också är begåvad med detta. Märkligt, eftersom jag inte alls känner dig. Några veckor efter läser jag på din blogg. Ta hand om sig.

  31. Lena says:

    Det har också läst boken “Drunkna inte I dina känslor”. Det var mycket som föll på plats. Känner igen mej så.

  32. Daniel Högberg says:

    Jag är högkänslig av den sensationssökande typen, så jag trivs bra i intensiva människors sällskap, MEN jag blir lätt helt dränerad och måste ibland vila i dagar/veckor beroende på situationen. Som tur är lever jag ett liv där det fungar, egenföretagare som bor när mitt kontor och bor i en litenkommun låååångt från min uppväxts-ort. Tänk er bara ett stressigt jobb i stor-Stockholm.. Herregud, jag skulle kollapsa efter en månad, mitt sensationssökande till trots.

  33. Daniel Högberg says:

    Känner igen mig nåt enormt i “jag såsar runt med kaffet och kameran lite planlöst” Haha, stämmer så bra på mina favoritdagar, helst då också en riktigt åskvarm sommardag.. Mmm.. bara såsa runt och låta hjärnan vandra fritt 🙂 Det är livet det 🙂

  34. […]  försöker att vara snäll mot mig själv som människa men dömer mig ofta hårt som mamma. Är en så kallad högkänslig person med låg stresströskel, har svårt att filtrera bort intryck, går all-in i varje känsla […]