Blommorna från Blomrum.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv när jag får en så här vacker bukett. Jag blir liksom helt pirrig inombords, uppfylld av en alldeles speciell sorts lycka och tänker att det kanske är blommor jag skulle jobba med egentligen. Vill inte missa en sekund med dem, och bär med dem genom rummen medan jag dricker kaffe ur en ny fast gammal kopp som stått i mina föräldrars skåp.
Läser i kapp en av dom finaste bloggarna, dricker päronjuice och ännu mer kaffe i ännu en ny gammal kopp. Ser Du vallmon? Den är så magiskt vacker. Skir och vild, slokig och levande. Allt på samma gång. Det är sånt som ger mig lyckorus på riktigt, liksom en jobbförfrågan som handlar om text! Att jag ska skriva… Blir helt skakig i benen av glädje över det.
Idag är en sån där favoritdag då jag kan styra allt själv. Går runt i min egen värld och lyssnar, känner, fotar, planterar, tänker och landar. Har funderat mycket över kreativiteten idag. Den där euforin och uppfylldheten som får allt att spraka och samtidigt den nästintill förtärande branden inombords när man inte hinner eller lyckas kanalisera den. Känner du igen den? Jag njuter av att jag just nu känner mig i bättre balans än på länge. Så viktigt att hitta den där balansen för att få bitarna att falla på rätt plats, tänker jag.
Lonely dear är mitt soundtrack idag. Hoppas du har det bra, att veckan slutar som du önskar och att helgen börjar mjukt.
