På fredagen kom en journalist och fotograf hit och pratade om inspiration, smak och hur man vet att det är ens egen stil och inte någon kortvarig trend man fallit för. Ja, hur vet man? Jag sparar lite på mina utsvävningar kring den frågan.
Tidigt på morgonen köpte jag kanelbullar på mitt franska bageri och plockade mängder av lupiner kvällen innan. Insåg när jag stod där i det blå havet, hur mitt hjärta slog hårt hårt av något slags lyckorus. Och kanske är det där man måste börja.. Känna efter vad som väcker livet inombords. För mig alldeles extra när det kommer till växtlighet och små personliga ting, snarare än en dyr möbel eller en specifik fog i kaklet.
Lupinernas tid. Älskar det ståtliga och samtidigt vilda och spretiga.
På eftermiddagen fick barnen välja varsin fredagsblomma i vanlig ordning.
”Vad heter den nu igen, den som finns hos farmor och farfar.. och som rimmar på spion? Den vill jag ha!”
Fint val efter veckor av djupröda rosor. Dom svarta kopparna köpte han till mig på loppis i present. Älskade barn!
Den är så vacker just den här sorten. Skiftar i färg från korallrosa till ljusare och ljusare nyanser för varje dag. Plötsligt öppen, skir och nästan overklig…
Så fint du har gjort mamma, sa han när han kom hem där på fredagen. Det är inte riktigt vår stil, men din stil, lite vuxet liksom, men fint!
Så vi pratade om att i vardagsrummet får det vara lite mer vuxet och i barnens rum lite mer barn. Alla som bor här måste trivas.
Och hon älskar blommor precis som jag. Idag ville hon ha håret fullt av klöver, lupiner och allt möjligt vi hittade på promenaden – det här är bara början på den vackraste blomsterflätan och vi har bestämt oss för att göra en alldeles extra fin till midsommar.
Önskar dig en fin vecka nu <3
