I tisdags morse drog vi in till stan i ottan för att möta upp Anna med familj och åka långt ut i skärgården. Det var en solig morgon så vi satte oss allihop på soldäck på Cinderella II och åkte ut till Svartsö, en resa på ca en och en halv timme. Och vilken härlig båtresa, älskar att sitta och glo på alla vackra skärgårdsvillor ute på öarna. Jag blev inspirerad att göra både det ena och det andra med vårt hus när vi kommer hem. Väl framme åt vi en riktigt god lunch på Svartsö krog och njöt av solen på uteserveringen. Precis när vi avslutat måltiden öppnade sig skyarna och vi fick snabbt springa in för att inte bli dyngsura. Tacksamma för att vi fick äta klart iallafall. I väntan på att få checka in i vårt boende så hyrde vi cyklar nere i hamnen och tog oss en tur runt i de vackert skärgårdslantliga omgivningarna. Tills det återigen började spöregna. Vi tog skydd i skogen och passade på att äta lite blåbär till barnens förtjusning men när vi insåg att regnet inte skulle försvinna så cyklade vi hem igen. Vårt boende för natten bestod av varsitt stort canvastält (tänk beduintält) hos Svartsö logi. Det är liksom ett hotellrum i ett tält med riktiga sängar, el, vackra kelimmattor och till och med en kamin (ja, vi eldade i den). De fina canvastälten ligger ett stenkast från Svartsö krog, fem minuters promenad från hamnen och ett par meter från havet. Kan inte bli bättre. Även middagen intogs på Svartsö krog och vi blev återigen glatt överraskade av den fantastiskt goda maten. Den ljumma sommarkvällen spenderade vi ute på däcket med musik, lite tända ljus, filtar och finfint sällskap. På morgonen gick vi ner till stranden och borstade tänderna och tvättade oss, sen fick vi varsin korg med frukost serverat till tälten. Och ja, även frukostkorgen kom från Svartsö krog, en av mina bättre hotellfrukostar faktiskt. På onsdagen tog vi revansch på cyklarna och nu fick vi en lång och härlig tur längst hagar, skog och hav. Vi cyklade till Svartsö skola för att kolla in en loppis (pyttepytte i en lekstuga), fika under ett stort träd och sedan hem igen. Till lunch blev det glass i stora lass och sen kom båten som tog oss hem till Stockholm igen. Min Juno och Annas Sonny Lou fnittrade konstant hela vägen hem. Vilken tur att vi ses snart igen för annars hade det varit väldigt svårt att skiljas åt. Kärlek vid första ögonkastet vet ni, det är inte att leka med.
